Ett labb som sticker ut

Eleftheria Palkopoulou analyserar en mammutbete i laboratoriet för förhistoriskt dna. Här råder största möjliga säkerhet för att se till att inget utomstående dna ska beblanda sig med proverna från fynden.
Eleftheria Palkopoulou analyserar en mammutbete i laboratoriet för förhistoriskt dna. Här råder största möjliga säkerhet för att se till att inget utomstående dna ska beblanda sig med proverna från fynden.
En mammutbete sticker ut från en strandbank på Wrangels ö norr om nordöstra Sibirien . Resterna från de gamla djuren kommer fram i takt med att de frusna åsarna på ön smälter.
En mammutbete sticker ut från en strandbank på Wrangels ö norr om nordöstra Sibirien . Resterna från de gamla djuren kommer fram i takt med att de frusna åsarna på ön smälter.
Niclas Gyllenstrand analyserar ben från flugor som endast är 2-3 millimeter stora. Love Dalén, evolutionsgenetiker och professor i evolutionär genetik, var med om att kartlägga världens första kompletta mammut-dna.
Niclas Gyllenstrand analyserar ben från flugor som endast är 2-3 millimeter stora. Love Dalén, evolutionsgenetiker och professor i evolutionär genetik, var med om att kartlägga världens första kompletta mammut-dna.
Glaskupolen i tornet över entrén tar in ljus i byggnaden som saknade elektricitet när museet invigdes för 100 år sedan.
Glaskupolen i tornet över entrén tar in ljus i byggnaden som saknade elektricitet när museet invigdes för 100 år sedan.
Ett av världens bästa dna-laboratorier finns på Naturhistoriska riksmuseet. Här har dna från två mammutar kartlagts för första gången någonsin.

För tillfället har dock björnbajs helt tagit över.

Love Dalén, evolutionsgenetiker och professor i evolutionär genetik, tar emot i sitt något spartanska rum i en av sidobyggnaderna som hör till Naturhistoriska riksmuseet.

Oansenligt eller ej så har här skett stordåd.

I april förra året lyckades han och ett antal forskarkollegor, som de första i världen, kartlägga i princip kompletta dna från två mammutar.

– Flera har försökt sig på samma sak, men vi var snabbast!

Mängden data var enorm. 900 miljoner små korta dna-bitar från fynd – vilka samlats in i Sibirien – pusslades ihop till en karta över arvsmassan med hjälp av datorer.

På frågan om varför mammutarna dog ut svarar Love:

– Troligen inavel.

Efter att djuren undan för undan dog ut i Centraleuropa isolerades de på en liten ö, Vrangels ö, i Sibirien, Ryssland. Där krympte populationen allt mer. Genom att kartlägga dna från ett av de senast levande djuren (levde för cirka 4 300 år sedan) och från en av mammutarna som levde när stammen ännu var stor, har forskarna kunnat se hur deras dna förändrats över tid.

– Inavelsvärdet ökade från 0–23 procent vilket motsvarar att två helsyskon får barn. Det kan vara en bidragande orsak till att de dog ut, förklarar Love och visar upp bilder från ett par av hans sju expeditioner till Vrangels ö.

En stor mammutbete sticker ut ur en sandbank och längs vattenbrynet ligger gamla benbitar helt öppet.

– När permafrosten i åsarna runt stranden smälter så kommer benen fram, seda n är det bara att gå runt och leta om man vet hur de ser ut. När jag var där i somras samlade vi in 250 benprover.

Redan nästa år reser Love dit igen.

Museet som i år firar 100 år är så mycket mer än bara ett museum. Här finns i dag cirka 50 forskare som studerar allt från genetik till botanik och zoologi.

Museets laboratorium för dna-forskning är i världsklass och forskare från hela världen besöker lokalerna, eller lånar material härifrån till egen forskning.

Love Dalén guidar vidare till labb-korridoren där de olika rummen har olika hög säkerhetsklass. Mest påklädda är forskarna i laboratoriet för förhistoriskt dna där de i dräkter, likt rymdfigurer, försiktigt borrar ut lite pulver ur benbitar, vilket sedan blandas med vätskor i provrör och körs genom en maskin.

Ut kommer efter det långa remsor med siffror och bokstäver – så kallade sekvenser – ur vilka man sedan kan utläsa hela djurets dna-arvsmassa. I moderna dna-prov finns cirka en miljard kopior av varje dna-molekyl, medan vissa mammutprover bara innehåller tio sådana kopior.

Dna-sekvenserna läses sedan in i en dator.

– Så fort djuren dör börjar dna:t ramla sönder och man får ut mindre data ur det. Här inne måste vi därför vara extremt noga med att inget annat dna, så som ens eget, kan ta sig in och påverka proverna, förklarar Love.

Två gånger i månaden tvättas hela labbet med klorin.

Det mesta av forskarjobbet görs sedan framför datorn genom att analysera terabyte efter terabyte av data.

– Det har skett en genetisk revolution de senaste fyra-fem åren. Datautvecklingen hänger inte längre med dna-forskningen, så snabbt går det framåt just nu, berättar Love.

Modellen för att kartlägga mammut-dna används nu även för att kartlägga andra hotade arter så som tiger, bergsgorilla och orangutang.

– Vi har nu börjat med ett projekt där vi studerar dna från bergsgorillor, sumatra-noshörning och skandinavisk fjällräv, berättar Love.

Längre ner i korridoren sorterar Niclas Gyllenstrand, intendent för centrum för genetisk identifiering, försiktigt ut pyttesmå flugben som han lägger ett och ett i olika provrör. Ett riktigt pilljobb.

– Flugorna är 2–3 millimeter stora, och benen såklart ännu mindre, säger Niclas.

Arbetet ingår i Svenska Malaisefälleprojektet (efter den svenska entomologen René Malaise som uppfann en insektsfälla) där man ska kartlägga alla insekter i Sverige, en grupp som i dag är dåligt utforskad förklarar Niclas Gyllenstrand.

Annars har björnbajs tagit över nästan alla labbrummen just nu då forskarna hjälper Naturvårdsverket att räkna ut hur många björnar som finns i landet för tillfället. Antalet avgör sedan hur djuren ska skyddas och hur många björnar som får skjutas per år.

– Vi har runt 5 000 björnbajsprover här just nu som upptar all vår tid. Varje individ har sin egen spillning och vissa prover är 100 år gamla, förklarar Love.

På museet finns även världens äldsta miljöprovbank där man samlat prover från miljögifter ända sedan 1960.

Då, för 56 år sen, upptäckte forskare här att kvicksilver och gifterna DDT och PCB skadade rovfåglar och påverkade fortplantningen hos havsörnen, vilken fram till 1980-talet var utrotningshotad.

Upptäckten ledde till ett förbud mot kvicksilver, PCB och DDT.

Nya gifter upptäcks dock hela tiden. Senast i raden är olika typer av flamskyddsmedel som upptäckts efter analyser av fiskar från olika sötvattensjöar.