Innan Abba tog världen med storm

Anni-Frid och Agnetha sjunger upp i Rudbecksskolans aula.
Anni-Frid och Agnetha sjunger upp i Rudbecksskolans aula.
Mikael Andersson är alltsedan repetitionerna i Rudbeksskolan på 1970-talet ett stort Abba-fan.
Mikael Andersson är alltsedan repetitionerna i Rudbeksskolan på 1970-talet ett stort Abba-fan.
På scenen bakom Mikael Andersson spelade Abborna.
På scenen bakom Mikael Andersson spelade Abborna.
Vinylskiva med tryck. (Mikael Anderssons samling).
Vinylskiva med tryck. (Mikael Anderssons samling).
Idolkort med alla fyra Abbornas autografer. (Mikael Anderssons samling).
Idolkort med alla fyra Abbornas autografer. (Mikael Anderssons samling).
Ur autografsamlingen. (Mikael Anderssons samling).
Ur autografsamlingen. (Mikael Anderssons samling).
Abba-tvålen ”luktar för jävligt” enligt Mikael Andersson.
Abba-tvålen ”luktar för jävligt” enligt Mikael Andersson.
Anni-Frid skriver tillbaka när Mikael skickar brev. Här är senaste julkortet.
Anni-Frid skriver tillbaka när Mikael skickar brev. Här är senaste julkortet.
Innan Abba slog världen med häpnad slipade de på turnéformen i Rudbecksskolans aula i Sollentuna. De två veckorna skulle förändra den då 9-årige Mikael Anderssons liv.

Har du också drömt om att få vara en fluga på väggen i ett rum där dina största idoler blottar både sin kreativa process och sina personligheter?

För de flesta är det inte mer än en kittlande tanke. Men Mikael Andersson vet hur det känns.

Året var 1974 i oktober, och platsen Rudbecksskolan i Sollentuna där Abba hade hyrt in sig i aulan för att repa inför sin första Europaturné. Mikael var bara nio år gammal, men vaktmästaren kände igen honom som rektorns son och släppte in honom i projektorrummet. Utan att synas satt han och tittade storögt ner på scenen.

– Det var som att se ett skådespel. Ibland blev de förbannade på varandra. Sedan var de sams. Ibland lät det för jävligt, och ibland lät det fantastiskt bra, berättar Mikael.

En gång tog han mod till sig och smet ut i korridoren. När Agnetha gick förbi tog han mod till sig. Till sin stora lättnad skrev hon i blocket, och frågade om han inte ville ha de andras autografer också. Frida skrev snällt och pratade lite med Mikael.

– Björn och Benny skrev lite motvilligt. De gillade nog inte att bli störda, berättar Mikael.

Idag är det svårt att förstå att Abba kunde repa i två veckor på en gymnasieskola utan att det blev total kalabalik. Bandet var visserligen i början av karriären, men hade redan haft sitt internationella genombrott med ”Waterloo” och segern i Eurovison song contest.

Ändå räknade skolledningen kallt med att deras ”mogna elever inte skulle gripas av hysteri”, och accepterade hyresavtalet med villkoret att Abba skulle lämna aulan när det var dags för prov.

Men viss uppståndelse blev det.

Jan Stigare, lärare och senare rektor på Rudbeck, minns hur yngre barn flockades i korridorerna – och till och med klättrade upp på taket – för att få se en skymt av bandet.

”Vi hade glömt att fansen fanns i tusental i kommunens grundskolor. När turnébussen stod på vår skolgård gick djungeltelegrafen tydligen snabbt i Sollentuna”, skriver han i en minnesbok.

Förutom hyresintäkterna genererade Abbas sejour på Rudbeck även en oväntad bonus för skolan. Efter att flygeln i aulan blivit nerspilld bekostade bandet en ordentlig renovering av instrumentet. Enligt den officiella versionen var det en flaska grappo som vält.

Men Mikael är skeptisk.

– Vad jag såg var det ölflaskor på scenen, berättar han.

En förklaring till att Abba kunde flyga under radarn finns i tids-andan, menar Mikael Andersson.

– Det var proggens tid och Abba var hatade i svensk press. Medierna brydde sig inte.

En tidning som trots allt uppmärksammade besöket var lokaltidningen Sollentunajournalen. Om än med en lite annan vinkel.

I en kortare artikel berättade tidningen att den gratiskonsert som Abba gav i aulan, när repetitionerna var över, blev anmäld till hälsovårdsnämnden. Lärarna hade mätt upp 114 decibel – en klar avvikelse från 1972 års gräns på 90 decibel, rapporterade Sollentunajournalen.

”Det finns experter som anser att unga som går på diskotek, där ljudnivån är 90-100 decibel, riskerar att bli döva vid 40 års ålder”, sa nämndens ordförande till tidningen då.

För Mikael blev repetitionerna början på en livslång kärlek till Sveriges genom tiderna mest framgångsrika grupp. Musik och texter som andades glitter och glamour låg fel i tiden, men träffade Mikael rätt i hjärtat.

Och som för alla riktiga fans handlar det om mer än att bara lyssna på musiken. Bland annat har Mikael Andersson varit på Abba-konvent i Melbourne.

– Jag har fått många vänner över hela världen tack vare mitt intresse, främst i Australien. De är fortfarande väldigt stora där och i övriga världen, och nya generationer upptäcker deras musik.

Hemma i lägenheten finns uppemot 250 skivor med Abba och deras medlemmar. Bland rariteterna utgåvan ”Waterloo” från Tjeckoslovakien. Och så en japansk utgåva av ”Super Trouper ”– givetvis ospelad.

– Japanerna har alltid varit bra på att retuschera omslag, även innan photoshop kom. Och så har de bra pressningar, säger Mikael.

Här finns också samlarprylarna: Abba-tvålen (”luktar för jävligt men är nog värd en tusenlapp”), böckerna, autograferna, affischerna och tröjorna för att nämna några exempel.

Det som betyder mest är de personliga breven. 1975 fick Mikael tag på Fridas adress av en brevbärare, och sedan dess skriver han till henne med jämna mellanrum. Allt som oftast skriver hon tillbaka, och i julas damp det ner ett julkort från Schweiz på hallmattan.

– Jag tror inte att så många artister, som är så kända, tar sig tid att göra sådant, säger Mikael Andersson.