60 år sedan de slutade plugget

Några från träffen: Fr v: Ann-Marie Didon, Mariane Conradsson, Lennart Follinger, Berit Hallin, Lars-Erik Gustafsson, Solveig Lundberg, Lena Mohlin, Hans Cederlid, Britt Sandgren. Längst fram i mitten Ingrid Nordin Jakobsson.
Några från träffen: Fr v: Ann-Marie Didon, Mariane Conradsson, Lennart Follinger, Berit Hallin, Lars-Erik Gustafsson, Solveig Lundberg, Lena Mohlin, Hans Cederlid, Britt Sandgren. Längst fram i mitten Ingrid Nordin Jakobsson.
Träff år 2006.
Träff år 2006.
Klassbild från 1956.
Klassbild från 1956.
Klassbild från 1950.
Klassbild från 1950.
Varför låta gamla klasskamrater falla i glömska när återträffarna är så trevliga?

En av avgångsklasserna vid Långbrodals gamla folkskola har verkligen sett till att hålla kontakten.

I år är det 60 år sedan de gick ut.

Det fanns gott om småstugor i Älvsjö på den tiden. Och så var där hyreshusen där massor av barn bodde. På Långbrodals gamla folkskola hade många av de äldre killarna brylkräm i håret. Tjejerna körde med tuperat och massor av spray, kjolarna var självklart vida.

– Vi var hur söta som helst, säger Lars-Erik Gustafsson.

År 1956 gick han och hans klasskompisar ut Långbrodals gamla folkskola för gott. Visst finns där kanske något slagsmål bland minnena, kanske några hårda ord mot någon som inte förtjänade det. Men främst minns han åren med glädje. Därför har han sett till att klassen ses med jämna mellanrum.

– Visst, ser du. Det har känts betydelsefullt på något sätt. Var femte år har vi träffats, och nu i veckan blev det jubileum. Det är ju 60 år sedan vi gick ut.

I torsdags träffades den gamla klassen för lunch på Café Lyran i Mälarhöjden. Som alltid var det kramar och prat och skratt.

Någon har insjuknat, några har gått bort under åren, någon kanske har tyckt att ”vi har ju inte så väldigt mycket gemensamt längre”men det är ändå en rätt stor skara som ses.

– Jag blir alltid jätteglad när jag ser dem. Så bra människor allihop. Några har flyttat inom Sverige, men ingen har stuckit utomlands. Folk har jobbat med lite allt möjligt och en fick väldigt bra jobb och fint hus, men blev inte det minsta stöddig för det. Inget översitteri alls.

Någon annan som inte visade prov på ”översitteri” och som Lars-Erik Gustafsson talar om med värme i rösten är klassens lärare som gick bort för några år sedan.

– Erling Granström. Oj vad vi tyckte om honom. Han var lugnet själv, kom från Dorotea i Västerbotten. Så bra på att lära ut, så snäll.

Han var med på några återträffar han också.

– När han fyllde 91 år åkte jag och två till från klassen hem till honom och grattade. Hans fru blev så glad att hon grät. Sedan var jag med på hans begravning också.

Och visst var han med på något sätt även vid träffen i förra veckan, Erling Granström. Precis som de andra som av olika skäl inte dök upp. Trevligt var det som sagt. Lax med dillstuvad potatis satt fint, och kaffet och bakelsen likaså. Och träffen slutade förstås som det brukar. Med att Lars-Erik Gustafsson så sått planerar för nästa möte.