"I nittio år samlade jag i min ryggsäck. Jag sparade på stenar, skavsår, fjärilar och daggdroppar. Född 1933 med sexårig folkskola är jag ett av de sista bondbarnen."

Så inleds boken Ryggsäcken. En debutsamling av Handenbon Britt-Marie Lundin som skapat konst av föremål i sin vardag. I samband med boksläppet ställer hon ut i Haninge kulturhus. På en bänk intill sina verk berättar hon om barndomen i en by i Blekinge.

– Böcker fanns men konst – det vet jag inte.

"Jag kan också se att boken är ett bra sätt att se sig själv. Jag har förstått så mycket om mig själv", säger Britt-Marie Lundin.

Angie Gray

När Britt-Marie Lundin var 18 år gick hon på en konstutställning – mest för att skratta åt allt det underliga. I stället såg hon något hon tyckt sig sakna hela livet.

– Jag kan inte beskriva det, om jag hade varit religiös hade det varit som att komma till kyrkan och se gud. Så det här bondbarnet gick med i Karlskrona konstförening där det var doktorinnor, officersfruar och jag.

Nedtrampad metall

Hon blev strax därpå hemsyster, som tog hand om barn i hem där mamman blivit sjuk, men jobbristen tog henne till Stockholm i 20-årsåldern. Väl här såg hon konsten och möjligheterna och bestämde sig för att bli stockholmare.

Hennes färgglada broderier har särskilt dragit blickarna till sig.

– Jag är uppväxt bland äldre kvinnor och det som alltid fanns i ett hem var garn och textil, nål och tråd. Men jag ville inte göra färdiga handarbeten där man räknade korsstygnen och allt var i samma färg. Det tröttnade jag på. Men det var svårt att bryta med den traditionen.

Britt-Marie Lundin beskriver mötet med Broderiakademin som en katalysator.

Angie Gray

Hon började som lyriker och sedan dess har den självlärda konstnären börjat använda allt från metall till bitar från datorer. Hon drar handen över metallen på en av sina tavlor på väggen.

– Jag fick se de här rostiga metallerna som låg överallt. Och jag tyckte det var så fantastiskt vackra där de låg i gräset – trampade på, säger hon.

Att hon är självlärd ser hon som både en svaghet och en styrka.

– Svaghet föratt jag inte har språket, när man pratar om konstnärer uttalar jag namn fel, och det är kanske en svaghet att inte ha en konstutbildning. Men samtidigt är det en enorm styrka att gå sin egna väg och inte titta till höger eller vänster.

Britt-Marie Lundin ser kombinationen av textil och metall som något som representerar vad som händer när man blir äldre. "Man slår ihop sitt manliga och kvinnliga jag. Det är både min mamma och min pappa", säger hon.

Angie Gray

Humorn är en viktig del i hennes dikter, något som är tydligt i boken.

– De har en härlig sanning men det är en knorr på slutet som man kan skratta åt. Jag har vågat skriva om ibland lite vågade saker men ändå fått fram det på ett sätt så att ingen behöver känna sig generad eller utsatt.

En egensinning älg

Dikten Älgen är en av hennes favoriter. "Kvinnan förstod att hon var en älg Stökig och egensinning sprang den omkull cyklister Inblandad i en lindrig trafikolycka la älgen sig ner i tron att den var död sen ilsknade älgen till och sprang vidare."

– Mitt barnbarn tyckte den beskrev mig så bra och det stärkte mig. Jag tycker jag går min egen stökiga väg.

Britt-Marie Lundin har länge varit med i Föreningen HaningeKonstnärer och ställt ut på Galleri Kyrkskolan och Haningesalongen.

Angie Gray

I dikten Stureplan skriver hon: "Då ett barn av min tid En spade i en trädgård Nu en spade i en park utan jord Känner mig kvarglömd som en ko på Stureplan."

– Jag känner särskilt nu när man blivit äldre att man blivit som en kvarglömd ko på Stureplan. Jag hittar inte riktigt i Stockholm längre och den här rullatorn gör att jag inte riktigt kommer fram.

Britt-Marie Lundin visar upp ryggsäcken på ett stativ med en bit tyg med fjärilar på – verket som pryder bokens framsida.

– Jag har aldrig gett ut mina dikter till en bok tidigare. Det känns fint att få samla ihop dem och ge ut dem, att tömma ryggsäcken.

"Jag har aldrig läst någon som skrivit om att kissa ute som en känslomässig upplevelse som det är när man tänker efter", säger Britt-Marie Lundin om sin broderade dikt Sommar.

Angie Gray