Ahang har gjort en film om skörhet

Ahang Bashi tillsammans med sin pappa.
Ahang Bashi tillsammans med sin pappa.
Ahang Bashi.
Ahang Bashi.
När dokumentärfilmaren och Hagsätrabon Ahang Bashi drabbades av depression och panikångest bestämde hon sig för att göra en film om det.

– Der låter tungt, men det är en film med mycket värme och humor, säger hon.

Filmen börjar med ett födelsedagsfirande. Ahang Bashi fyller 30 år och firas av familj och vänner med tårta och tal. Det är varmt, glatt och kärleksfullt.

I en scen inte långt senare ligger hon i fosterställning, medan henne mamma sitter på sängkanten och stryker hennes hår. ” En del blommor är skörare än andra” säger hon.

– Jag gick in i en djup depression för ungefär tre, fyra år sedan och hade återkommande problem med panikångest. Att göra en film blev ett sätt att bearbeta och jag är glad att jag gjorde något fint av det, säger Ahang Bashi.

Resultatet blev dokumentärfilmen Skörheten som har premiär på bio den 16 september.

– Jag hade väldigt svårt att förstå varför jag drabbades av det här. Jag upplevde att jag är en person som har alla förutsättningar. Jag har en fin kärleksfull familj, är välutbildad och framgångsrik inom det jag jobbar med och har många vänner. Jag bestämde mig för att gå till botten med allting och ta reda på varför jag är som jag är med hjälp av anhöriga och terapi, säger Ahang Bashi.

Det blir en resa tillbaka till barndomen och familjens flykt från Iran till Sverige när Ahang bara var två år gammal. Det handlar om de psykologiska konsekvenserna av att fly som barn och vad som händer i en familj när man inte pratar om det svåraste.

Ahang Bashi väjer inte för att låta sig filmas när hon får panikångestattacker och i andra utsatta situationer.

– Jag kände att jag inte har något att förlora på att berätta den här historien och jag orkade inte hålla uppe en fasad längre. Mitt mod kommer från att jag har så mycket stöd i min omgivning från familj, vänner och kollegor. Jag vill att vi ska våga prata mer öppet om hur vi mår och jag har fått fantastisktfina reaktioner från dem som har sett filmen, säger hon.

Ahang Bashui är uppvuxen i Lerum, utanför Göteborg, men har bott i Hagsätra i sex år.

– Det var en slump. Jag och mina vänner fick en lägenhet här. Jag tycker om att bo i förorten och det blev Hagsätra. Nu vill jag aldrig flytta härifrån, säger hon.

Det här är inte första gången som Ahang Bashi filmar i sin nära omgivning. Hon har tidigare gjort en filmen Paradiset om sin mormor.

– Jag rör mig ofta i det nära och personliga i mina filmer. Jag är inte intresserad av att åka till en krigszon och göra en dokumentärfilm. Jag vill att det ska komma från hjärtat.

Men nu ger hon sig ut på nya äventyr och nästa projekt blir något helt annat.

– Jag är i uppstarten av min första fiktionsfilm. Jag vill pausa från verkligheten ett tag, jag är inte så inspirerad av vår samtid just nu. Och så får jag komma ur min comfort zone lite.