Ahmad, 28: Jag önskar att vi kunde bjuda tillbaka

I varje korridor finns plats för 22 personer, som ska dela på ett kök och ett matrum.
I varje korridor finns plats för 22 personer, som ska dela på ett kök och ett matrum.
Modulhusen i Fagersjö är Stockholms första för flyktingar – och de enda där folk redan har flyttat in.
Modulhusen i Fagersjö är Stockholms första för flyktingar – och de enda där folk redan har flyttat in.
Bostadssituationen spär på känslan av isolering och gör integrationen svårare, menar flera av invånarna i husen.
Bostadssituationen spär på känslan av isolering och gör integrationen svårare, menar flera av invånarna i husen.
Glädje över att vara i Stockholm. Besvikelse över bostäderna.

Trots mottagandet från grannarna har invånarna i Fagersjös modulhus svårt att trivas.

– Så här ska man inte bygga för 88 vuxna män, säger Ahmad, 28.

Vi sitter i det lilla matrummet i ett av modulhusen vid Lidl i Fagersjö. Ahmad, Yamen och Abdelwahab har bott här i ungefär en månad. De kommer närmast från Migrationsverkets anläggningar på platser som Jörn utanför Skellefteå och Hälleforsnäs nära Flen. Där har de tillbringat nästan två år.

– I Syrien bodde vi i större städer. Därför är vi väldigt glada att vara i Stockholm nu, säger Ahmad.

Men glädjen grumlas av besvikelse över bostaden. De är rädda för att klaga – vet inte ens om man som flykting har rätt att vädra missnöje. Men det är tydligt att de hade väntat sig något annat.

– Handläggaren på Migrationsverket sa att det var en lägenhet på 20 kvadrat. Jag såg framför mig en plats att starta ett nytt liv. Men det här känns verkligen tillfälligt. Noll avskildhet och noll hemtrevnad, sammanfattar Ahmad.

Han syftar på rummen som är på åtta kvadratmeter och på det trånga köket, där mikrovågsugnen kom först efter en månad och där tio personer ska dela på en frys.

I duschen räcker varmvattnet några minuter. I rummen är de boende tillsagda att inte sätta upp saker på väggarna. Dessutom saknas både tv och internet.

– Det är som att de sätter upp en vägg mellan oss och samhället utanför, menar Ahmad.

Abdelwahab fyller i:

– Det känns som ett ställe för dem som är 17–18 år. Men vi är mellan 20 och 50. Jag vill hitta någon att dela livet med. Hit kan jag varken ta vänner eller en flickvän om jag träffar någon.

Faktum är att modulhusen i Fagersjö först planerades för ensamkommande ungdomar. Det ändrades efterhand till ensamstående vuxna män.

SHIS, som driver boendet, erkänner utan omsvep att invånarna hamnat i kläm för att de placerats i det allra första modulhusprojektet.

– Det var en akut situation. Staden hyrde in det som fanns från ett privat företag. I framtiden planerar vi större enheter, säger Fredrik Jurdell, vd för SHIS bostäder.

Däri ligger också förklaringen till att internet saknas.

– I och med att staden hyr husen på tvåårskontrakt blev det en för dyr investering, säger Fredrik Jurdell.

Borde inte nyanlända här ges samma förutsättningar som andra nyanlända?

– Det finns tyvärr ingen sådan rättvisa. Men jag känner ändå att jag kan stå för det här boendet. Det är genomgångsbostäder. Det viktigaste är att komma in i systemet, lära sig språket, hitta sysselsättning.

Är det inte viktigt att trivas?

– Jo, känslan av hemtrevnad är jätteviktig i en utsatt situation. Får vi sådana här signaler ska vi ta till oss dem.

Som läget är betyder initiativen från Ett Förenat Fagersjö mycket. Ahmad är en av dem som har varit med på grillkväll och utflykt.

– Folk här är väldigt vänliga. Jag önskar att vi kunde bjuda tillbaka – men tyvärr har vi ingenstans att bjuda dem.

Under förra veckan började staden ta ner staketet runt modulhusen. I samma veva skramlade medlemmar i Ett Förenat Fagersjö ihop till utemöbler och en grill.