Albytjejen Nora Khalil har, blott sina 25 år fyllda, många strängar på sin lyra: prisbelönt poet, lärare och nu senast också författare.
Men debutromanens tillkomst var långt ifrån en självklarhet.
– Jag har alltid skrivit korta dikter. Men jag sökte till en skrivarkurs och första dagen insåg jag att jag var den enda från orten. Jag intalade mig själv att jag inte skulle använda ett enda slangord, men redan på den första uppgiften kunde jag inte hålla mig borta från slang, säger hon.
Det här gick inte obemärkt förbi. En kursdeltagare, en vit man i 40-årsåldern, uttryckte högt och tydligt att han kände sig exkluderad av Noras texter.
– För mig var det en stor grej. Shit, här sitter jag en ung kvinna och muslim och har exkluderat en vit man. Det trodde jag var det sista jag skulle lyckas med.
Sista veckan skulle de skriva en novell, och bara för att se hur den här mannen reagerade tryckte hon in så många slangord hon kunde i sin berättelse. Responsen? Han visste inte vem målgruppen var.
– Skrattretande! Men det var där och då som min karaktär föddes.
Till slut satt Nora där med flera sidor av sin berättelse. De fem första skickade hon in till Tensta konsthalls textpris. Redan innan hon förklarats vinnare hade hon blivit kontaktad av en bokförläggare.
Helt på slang
Resultatet heter Yani. Är skriven helt på slang och kretsar kring tre grabbar i högstadiets Grintorp. Deras livsvillkor och framtidsdrömmar.
Ett centralt inslag i boken är betydelsen av en fungerande fritidsgård och dess ledare. Något som Nora själv känner är ett måste för dagens unga.
– De behöver en vuxen som inte är ens familj, för man kan inte berätta allt för familjen. Men det är också viktigt att ha en plats att hänga på. Nu blir karaktären Sebbe i boken som en symbol för alla fotboll-, fritidsledare och organisationer som jobbar med unga. Nästan som en hyllning till dem, säger hon.
Men lika viktigt som att lyfta betydelsen av en fungerande fritidsgård, var också porträtteringen av unga i förorten en grej som Nora ville lyfta.
– Några har hunnit säga till mig att det är bra att jag visar en annan bild av förorten, men jag skulle säga att jag visar den riktiga bilden av förorten. Det är min förort jag porträtterar, och det är inte som att jag har ansträngt mig för att hitta en annan bild. Det är snarare den bild som medier som inte verkar i förorten målar upp som inte alltid stämmer överens med verkligheten.
Uppföljare
Trots att Yani bara har släppts i dagarna, sitter Nora redan och skissar på en uppföljare. Och inte konstigt är väl det? Det här är trots allt hennes dröm.
– Den har gått i uppfyllelse. Jag har drömt om att bli författare så himla länge, och jag hoppas att det här är början på en lång författarkarriär.
Poesin kommer hon fortsätta med "på sidan om".