Min lokala hjälte

Äldre utelämnade till snälla främlingar

Sigrid Hedberg, 87, fick hjälp av en tonårspojke hon inte kände när hon inte kom ner till Hallunda centrum. ”Härligt att det finns alerta killar som ställer upp”, säger hon.
Sigrid Hedberg, 87, fick hjälp av en tonårspojke hon inte kände när hon inte kom ner till Hallunda centrum. ”Härligt att det finns alerta killar som ställer upp”, säger hon.
Krånglet med rulltrappor och hissar i Hallunda gör att hjälpsamheten sätts på prov i Botkyrka. När hissen står stilla får man lita på främlingar om man inte kan ta sig ner för trappan på egen hand.

När 87-åriga Sigrid Hedberg från Hallunda skulle åka på läkarbesök i slutet av mars stötte hon på problem. Hon går med rullator och det tog stopp när hon skulle ta sig ner till bussterminalen i Hallunda från tunnelbanestationen. Det finns nämligen ingen rulltrappa som går nedåt, och hissen håller på att renoveras.

– Jag frågade spärrvakten vad jag skulle göra när jag upptäckte att hissen var sönder. Då svarade han att jag fick vänta tills någon stannade för att hjälpa mig, berättar hon.

Sigrid hade tur och fick ganska snart hjälp av en tonårskille som bar ner hennes rullator så att hon kunde komma ner.

– Jag hann inte ens säga tack innan han försvann, men jag slängde en kyss efter honom när han gick iväg, säger Sigrid Hedberg och skrattar.

Lokaltidningen Mitt i har tidigare berättat om problemen med rulltrappor och hissar i Hallunda. Tunnelbanestationen här är den station som felanmäldes oftast under förra året. Just nu håller SL på att renovera och byta ut alla hissar och rulltrappor här, ett arbete som ska vara färdigt i december. Till dess får Sigrid och andra som behöver hissen förlita sig på hjälp från främlingar.

– I dag är det mer tillgängligt och alla klarar sig själva. Men när det ser ut som det gör här måste människor hjälpa varandra, säger Sigrid Hedberg.

När vi träffas i Hallunda centrum kommer flera personer med rullator och barnvagn. En man hjälper en kvinna att bära ner hennes barnvagn för trapporna. Nästan alla vi pratar med berättar att allt fler ställer upp och hjälper till nu när tillgängligheten är ­försämrad.

– Det är många som frågar om jag vill ha hjälp, även om jag kan klara att ta mig ner själv med min rollator, säger Panagiotez Stergaidis.

Han berättar att han en gång blev fast i en av hissarna på stationen i 55 minuter. Liksom många andra är han irriterad över tillståndet på stationen under renoveringen.

– Hade detta varit vid Slussen hade det funnits personal från SL som hade hjälpt till när människor inte kan ta sig ner till centrum. Nu får man lita på hjälp från förbipasserande, ­säger Louise Karlsson.

Hur står det till med hjälpsamheten i Botkyrka?

Nahid Eghbali:

– Jag tycker att de flesta man möter här är hjälpsamma. Här struntar man inte i människor som behöver hjälp utan stannar och ställer upp.
Lennart Wallgren:

– Jag tycker det är ganska sällsynt att se någon hjälpa någon annan. Men det är värre inne i stan, där får man klara sig helt själv i stressen.
Louise Karlsson:

– Människor här är mer hjälpsamma än på andra platser. Många människor kommer från olika kulturer som har det i sig på ett annat sätt.
Ferdinand Manga:

– Här går man inte bara förbi om någon behöver hjälp, som det kan vara på andra platser. Jag ser ofta att folk hjälper mammor med barnvagnar.