Ett av HSB:s äldsta kollektivhus ligger i Solberga

Kollektivhuset är ett av HSB:s äldsta.
Kollektivhuset är ett av HSB:s äldsta.
Hur är det egentligen att bo i kollektivhus? Finns det möjligheter till privatliv eller delar man på allt? Mitt i Solberga ligger HSB:s första kollektivhus i Stockholm där cirka 70 vuxna och 40 barn bor.
– Man kan säga att det är som att vi bor i ett servicehus, fast vi står för servicen själva, säger Ingrid Nylander som bott i huset i 22 år.

Kollektivboendet ligger i två höghus i Solberga nära Älvsjö station. De boende har egna lägenheter men många gemensamma utrymmen.

– Man kan säga att det är som att vi bor i ett servicehus, fast vi står för servicen själva, säger Ingrid Nylander som bott i huset i 22 år.

”En god tanke”

Bland annat finns det målarateljé, keramikverkstad, ett mindre gym och lekrum för de små. Högst upp finns det en takterrass i vardera hus med möjlighet att odla.

Arne och Ann-Christin Johansson flyttade till kollektivboendet för två år sedan. Innan bodde de i en villa i Huddinge.

Ann-Christin Johansson har bott i kollektivhuset kupan i 2 år. Foto: Kristina Sandström

En tidigare kollega till Ann-Christin bor i huset, och efter ett middagsbesök hade hon och Arne fått upp ögonen för huset.

– Jag tycker det är en god tanke, speciellt för lite äldre personer. Man känner alla sina grannar och det finns gott om aktiviteter att göra tillsammans, säger Arne.

Bott i kollektivboendet sedan starten

En av de som bott längst i kollektivhuset kupan är Yvette Engström. Hon var 23 år och läste i HSB-tidningen om det planerade kollektivboendet. Ganska snart var hon med i planeringsgruppen. Tillsammans med en vän från ett studentboende flyttade hon in i en tvårumslägenhet i ett av husen.

– Den dagen minns jag, det var samma dag som Olof Palme mördades, säger Yvette.

Sen dess har hon bott här, och har två vuxna barn som växt upp i huset.

– Här bor det så många olika människor i olika åldrar och nationaliteter. Det är bra att barnen tidigt lär sig att umgås runt vuxna. Men när de var yngre frågade de nån gång varför vi ska vara så konstiga som inte har en bil och bor i kollektivhus.

Hanna Jonsson och Yvette Engström i den gemensamma matsalen. Foto: Kristina Sandström

– Det är som en seriösare variant av ett flumkollektiv, säger Ann-Christin.

Hanna Jonsson, som är vice ordförande i kollektivhusföreningen, håller med om att det ibland finns en förlegad bild av hur det är att bo kollektivt.

– Det finns en massa fördomar att det skulle vara som något 70-tals kollektiv där alla går runt utan trosor, men så är det ju inte.

Gemensamma middagar

Förutom en kollektivhusförening finns även en vanlig bostadsrättsförening.

– Skillnaden är att man verkligen känner sina grannar, säger styrelsens ordförande Anette Wennerskog.

Något som också skiljer kollektivhuset från ett vanligt lägenhetshus är middagarna som äts gemensamt fem dagar i veckan. Vill man inte så måste man inte äta i matsalen men alla måste turas om att laga mat.

Arne Johansson hjälper till att laga dagens middag. Foto: Kristina Sandström

I köket står man två timmar åt gången , ungefär fem gånger på tio veckor. Det kanske kan tyckas mycket, men resterande vardagar får man vällagad middag i matsalen, och disken behöver du inte tänka på.

Husets hjärta

Varje vecka är det även en som är matansvarig, och just denna vecka är det Ann-Christin.

– Jag planerar måltiderna med recept och ser till att allt finns i köket. Det är inte så lätt att planera mat till så många, men det brukar lösa sig, säger hon.

Yvette tycker att det är köket som är husets hjärta.

– Det är ju klart att det är lite jobbigt de dagar man måste stå i köket. Men man får så mycket tillbaka alla andra dagar. Jag hade inte ätit såhär allsidig och god mat varje dag om jag skulle lagat själv, säger hon.