Älskad men bortglömd teater

Många har skrivit brev till teatern.
Många har skrivit brev till teatern.
Anita Johannessen har fattat stort tycke för amfiteatern på Hägerstensåsen.
Anita Johannessen har fattat stort tycke för amfiteatern på Hägerstensåsen.
Lite undangömd bland träden på Hägerstens­åsen ligger en amfiteater. Trots att den är rätt stor är det som om den upphört att existera.

Här hålls sällan några föreställningar – men det finns många som håller den kär.

Det är lugnt och stilla vid teatern. Någon promenerar förbi med en hund och på en av bänkarna har en småbarnsfamilj slagit sig ner i solen för att äta lunch. På avstånd hörs bilar från E4:an i närheten – men annars är det tyst.

– Hit kommer jag och samlar tankarna. Här kan jag vara i min egen värld, säger Anita Johannessen.

Hon studerar inredningsarkitektur och möbeldesign på Konstfack. Anita har fattat ett stort tycke för amfiteatern på Hägerstensåsen och har valt den som ämne till sitt magisterarbete. Men hon tycker det är synd att platsen inte används bättre.

I sommar ska Parkteatern bara hålla en föreställning här. Och utöver det används teatern nästan inte alls.

Linda Zachrison är konstnärlig ledare och verksamhetschef för Parkteatern. Enligt henne är det läget som är problemet.

– För Parkteaterns del handlar det inte om att teatern är i dåligt skick, det är en fin spelplats! Framkomligheten däremot är begränsad och det är både svårt att komma in och att vända med en lastbil och att få plats med loger för större produktioner. Bara de mellanstora produktionerna får plats. Detta är ju tråkiga argument som en teaterbesökare egentligen inte ska behöva bry sig om, men för oss praktiska realiteter, säger hon.

Linda Zachrison tror själv att amfiteatern skulle nyttjas av fler teatergrupper om man till exempel byggde till en fast scen. Och 2010 kom frågan om upprustning faktiskt upp. Men Hägersten-Liljeholmens stadsdelsnämnd valde då att säga nej och i stället upprätthålla teaterns nuvarande skick.

– Jag vill ifrågasätta vem som bestämmer vad som är av bevaringsvärde. Det verkar som om teatern blir lite åsidosatt till förmån för all den industriella utveckling som sker här i Hägersten just nu, menar Anita Johannessen.

Abit Dundar (FP) är ordförande i stadsdelsnämnden. Enligt honom har teatern inte på något vis glömts bort.

– Just då hade vi inte resurser till att renovera den, men i vår dagordning har frågan absolut inte försvunnit. Om det finns förändringar vi kan göra som gör det möjligt för fler teatergrupper att uppträda där, så är det rimligt att vi tittar närmare på det, säger Abit Dundar men tillägger att man just nu inte vet när en sådan restaurering kan bli aktuell.

Anita Johannessen har hängt upp en liten brevlåda på ett träd invid scenplatsen. Där får vem som helst skriva ner sina minnen och tankar om teatern. Och res-ponsen har varit förvånansvärt stor. Här har någon lärt sig att gå – och en annan har suttit på bänkarna och tittat på en föreställning med sitt livs kärlek.

– Det är många fina berättelser från längre bak i tiden som folk skickat in. Alla brev är ju bevis på att platsen hålls kär av många och att den fortfarande används. Och genom dessa berättelser kan vi också bättre förstå teaterns roll i historien.

Fakta

Många hyllningar till amfiteatern

”Jag såg parkteater här för många år sedan med mitt livs kärlek. Det var enda gången i mitt liv som jag haft en ärtgrön tröja på mig.”

”Jag lärde mig att gå här.”

”Jag brukar gå hit dagligen på våren och sitta med en bok. Ibland har jag med mig min vevgrammofon och spelar stenkakor. Den här platsen är så bra för både människor och djur.”

”Vi var alltid här när vi var små barn. Minnen!”