Paco från Älta var kidnapparnas fånge

Paco Islas, 55, från Älta satt kidnappad och fastkedjad i nära tre månader.
– Jag kommer aldrig över det, men det blir bättre för varje dag, säger han.

Klockan fem på morgonen den 25 oktober 2011 knackar det på dörren. Utanför står två kvinnor. De ber Paco Islas att följa med, de ville visa något de råkat ha sönder på hotellrummet.

Väl vid rummet dyker två män upp.

Paco Islas var tvungen att ha ögonbindel när kidnapparna var i närheten

Männen, som är storväxta, brottar ned Paco. Samtidigt kommer Pacos hustru för att se efter vad som står på. En av kvinnorna riktar en pistol mot hustrun och säger att hon får välja mellan Paco och parets barn.

Känner sig nervös

Paco är solbränd och ser stark ut. Vi träffar honom hemma i familjens villa i Älta.

Paco säger att han känner sig nervös.

Det är första gången han ska berätta offentligt om det som hände honom den där morgonen för sex år sedan.

Pacos mamma är svenska, pappan mexikan. Vid den här perioden befann han sig tillsammans med familjen på familjens hotell utanför mexikanska staden Acapulco.

Fattade misstankar

Fyra personer, två män och två kvinnor, hade hyrt ett rum.

Paco hade nästan genast fattat misstankar.

– Jag märkte att något inte stämde. Dom åkte fram och tillbaka från hotellet.

Paco säger att han var tvungen att gå in i en fantasivärld mentalt för att överleva

Senare fick han veta att de fyra rådgjort med kumpaner om hur de skulle kidnappa honom.

Efter att ha vräkt omkull honom sparkas han ned för en trappa. I fallet bryter han ena fotankeln och flera revben.

Kidnapparna kör honom till en byggnad på mexikanska landsbygden där han kedjas fast vid ett armeringsjärn ingjutet i ett cementblock.

Hur kändes det?

– Första dygnen var okej. Jag sov, sov och sov, jag var i chock, säger Paco.

Minnessaker Paco har sparat från kidnappningen: ett mynt han tänkte ringa för om han lyckades fly, ett rakblad, och några trådar från hängmattan han sov i och som han använde för att avlasta sin skadade fot

En av männen, fick Paco veta, hade order om att skjuta honom om han försökte sig på något.

Den brutna fotankeln och de brutna revbenen plågade honom. Kidnapparna hotade ideligen med att döda honom.

– Jag visste aldrig när dom skulle skjuta mig.

Gick in i fantasivärld

För att hålla humöret uppe tvingade han sig att tänka på annat.

– Jag gick in i en egen fantasivärld.

Han föreställde sig att det gjordes en film om honom, med Tom Cruise i huvudrollen.

Det som höll honom uppe var tankarna på hans barn.

– Det var ungarna som höll mig vid liv och som gjorde att jag inte tog livet av mig för att slippa lidandet.

Kidnapparna gav Paco ett par sandaler i plast

Efter fyra veckor fördes han till en ny plats, i bergen. I sex veckor satt han fastkedjad vid ett träd. Han hade ändå fått det något bättre, istället för att sova på ett betonggolv fick han en hängmatta att sova i.

Olika besked

Den psykiska tortyren fortsatte. Han fick omväxlande veta att han skulle dödas och friges.

Vid ett tillfälle, det var i slutet av fångenskapen, fick han ringa sin syster i Sverige. Det var först då han fick veta att hustrun och barnen fortfarande levde.

Så småningom, efter att en lösesumma betalats, frigavs han. Det var en söndagsmorgon i januari 2012, han hade suttit fången i 75 dagar

– Jag såg ut att vara 75 år och hade gått ned 15 kilo, säger han.

Förhandlade på telefon

Pacos syster, Margarita Islas, förhandlade under den här perioden tillsammans med Pacos pappa på telefon med kidnapparna.

Margarita Islas säger att kidnapparna utsatte henne och Pacos pappa för ideliga psykningar för att tvinga ur familjen en lösensumma: ”Jaha, du älskar inte din son. Då skjuter vid din son”, var återkommande budskap.

Försökte förklara

De försökte förklara för kidnapparna att de inte hade så mycket pengar.

När Paco väl släpptes säger Margarita Islas att hon kände en ”otrolig lättnad”.

Margarita Islas

Margarita Islas

– Samtidigt var jag förskräckt över i vilket skick han var. Han kunde knappt gå och hade sår och var mager. Jag tror att han inte levt så mycket längre.

Sigurd Moe, vid den här tiden verksam som psykoterapeut på Danderyds traumaenhet, hade Paco Islas som patient efter frigivningen. Sigurd Moe säger att Paco hade tydliga symtom på chockupplevelser.

– Han mådde mycket dåligt.

Bättre för varje dag

För Paco Islas och hans familj är kidnappningen, som ägde rum samtidigt som den betydligt mer välkända kidnappningen av Johan Gustafsson i Mali, ett ont minne.

– Jag kommer aldrig över det, men det blir bättre för varje dag. Jag älskar Mexiko, det är lika mycket mitt hemland som Sverige. Detta hände mig för att jag var hotellägare, för att jag hade egendom, säger Paco.

Efter 75 dygn i fångenskap släpptes Paco Islas. En före detta förhandlare hos polisen säger att Paco hade tur som överlevde.

Fakta

Kända kidnappningar

1998 kidnappades missionärsparet Paulian och Daniel Brolin i ryska delrepubliken Dagestan. De frigavs efter 165 dygn.

Sommaren 2001 kidnappades Björn Rugesten av Mai-Mai-gerillan i Kongo-Kinshasa. Han frigavs efter 45 dygn.

2011 kidnappades Johan Gustafsson i Mali. Han satt kidnappad 2 039 dygn och är den svensk som hållits kidnappad under längst ­period utomlands.

Källa: Källor: SvD, Sveriges radio

”Svenskar brukar friges”

Paco Islas hade tur.

Det säger en erfaren kidnappningsförhandlare.

Kidnappare som kidnappar för pengarnas skull tar ofta livet av sina offer.

Svenskar som kidnappas utomlands brukar dock som regel släppas.

Enligt en Amnesty-rapport är 27 000 personer anmälda försvunna i Mexiko, många av dem är kidnappade.

”Laglöst land”

Torbjörn Sivertsson, beteendevetare och expert på gisslantagning och tidigare på rikskriminalpolisen, kallar Mexiko för ett i sammanhanget ”laglöst land”.

– Alla kriminella kidnappningar är knepiga, det är pengarna de vill åt.

Ofta tar kidnapparna livet av gisslan.

– De vill inte ha vittnen, säger Torbjörn Sivertsson.

När Mitt i refererar det som hänt Paco Islas säger Torbjörn Sivertsson att den här mannen haft tur:

– Det kan man nog säga.

Fick loss svenskpar

Ett kidnappningsfall Torbjörn Sivertsson jobbat med var en kidnappning i början av 2000-talet, ett svenskt pingstpar som kidnappades i Dagestan, ett par som Sivertsson var med och fick frigivna.

– Alla kidnappningar vi haft i Sverige har vi lyckats klara på ett bra sätt. En del har inte kommit massmedia till del, säger Torbjörn Sivertsson.

Bristande utredningar

I sin årsrapport skriver Amnesty att utredningarna av kidnappningar just i Mexiko är bristfälliga och senfärdiga, myndigheterna letar i allmänhet inte efter offren och de som ägnar sig åt brottet får oftast inget straff.