ANNONS

Svenske kardinalen: ”Vi är inte här för att ha kul”

Kardinal Anders Arborelius
"Förr var man rädd för helvetet, nu är man rädd för att ha tråkigt", säger Anders Arborelius.
Stockholms mäktigaste munk ger oss andlig vägledning i hur vi kan förhålla sig till tiggarna, klimatkrisen – och till Gröne jägaren.
ANNONS

En av den Katolska kyrkans mäktigaste män bor i Stockholm, på Söder, alldeles bakom Gröne jägaren. Kardinal Anders Arborelius har varit i hetluften med abortfrågan och skandalen med katolska prästers sexövergrepp mot barn, som han har beskrivit som en svår prövning för hans egen tro. ”Hur kan Gud tillåta detta” sa han i söndagsintervjun i Sveriges radio.

Men i dag har vi stämt träff med honom för att fråga hur han tycker att man ska förhålla sig till tiggarna, flygskam och några andra frågor som upptar många stockholmares tankar.

Sveriges förste kardinal

Anders Arborelius är på en gång en mäktig man och en enkel munk.

Om den nuvarande påven dog i dag så skulle han vara en av omkring 120 kardinaler som stängdes in i det Sixtinska kapellet för att välja nästa påve. Och han själv skulle också kunna väljas till påve.

Anders Arborelius tillsammans med påve Franciscus

Anders Arborelius tillsammans med påve Franciscus under hans besök i Malmö. Foto: Mikael Stjernberg/Katolska kyrkan

– Det är teoretisk möjligt men jag ser det som mycket osannolikt, säger han.

Anders Arborelius är förste svensk i historien som blivit utnämnd till kardinal. Samtidigt är han en enkel munk, som väljer tunnelbanan och buss när han ska ta sig runt i Stockholm.

ANNONS

– Det är det bästa sättet, säger han.

Men hur många kardinaler är det som åker tunnelbana?

– Det är nog inte så många i Sverige i alla fall, säger han och ler.

27 år i tystnad

Som ung gjorde han ett radikalt val. När hans jämnåriga började ha sex och festa gick Anders Arborelius i kloster. 20 år gammal och nykär i en tjej han hade träffat, tog han klivet in bakom Karmelitklostrets murar och avlade sitt kyskhetslöfte, som han menar är den finaste uppoffring man kan göra som människa.

Sen levde han i 27 år som munk, i tystnad och avhållsamhet.

När han utsågs till biskop 1998 flyttade han till Stockholm, till tjänstelägenheten intill den katolska domkyrkan bakom Medborgarplatsen, ett stenkast från korsningen som av polisen kallas Boxarkrysset, på grund av allt stök där.

Gröne jägarens hyresvärd

Katolska kyrkan äger större delen av kvarteret och hyr ut till bland annat Gröne jägaren.

Anders Arborelius arbetsrum är ovanför puben.

– Det visar att kyrkan också ligger mitt i verkligheten. De är väldigt hänsynsfulla. Före klockan 18.00 spelar de ingen karaoke så vi blir inte störda av dem. Sedan när vi går hem så drar de igång, säger han.

Hur är det att vara kardinal i ett av världens mest sekulariserade samhällen?

– Man märker att det har svängt lite. Man anser inte längre att alla religiösa är idioter eller nollor.

Katolska kyrkan har i dag fler medlemmar i Sverige än på många hundra år och nästan hälften bor i Stockholm. Antalet har växt kraftigt de senaste tio åren, främst på grund av invandring men det är också omkring 100 personer om året som konverterar till katolicismen.


Katolsk boom

Loading...

Loading…

Källa: Katolska kyrkan


1 Hur ska vi förhålla oss till tiggarna?

– Jag tror faktiskt att det kan vara nyttigt att vi ibland ser en tiggare. Det är också en människa. Ibland räcker det att man ger ett vänligt ord. Tiggarens återkomst i Sverige kanske är en del av det religiösa uppvaknandet. Samtidigt får man inte romantisera en tiggare, för det är ett hårt liv, säger Anders Arborelius.

– Vi kan naturligtvis vilja slippa att se en tiggare, men jag tror inte att världen blir bättre för det, för de finns ju där ändå.

Hur gör du själv, ger du pengar?

– Ibland gör jag det. Jag kan inte säga att jag gör det alltid. Det som tiggarna mest saknar är den mänskliga kontakten, många blir spottade på, man skriker åt dem och behandlar dem illa. Även om vi inte kan ge till alla så kan vi i alla fall ge en vänlig nick och ett vänligt leende.

2 Klimatkrisen

– Vi människor har missbrukat skapelsen och den är i fara. Det finns mycket som pekar på att vi behöver en djupare insikt om verkligheten och en annan fördjupad syn på tillvaron, säger Anders Arborelius.

– Man kommer fråga sig varför vi under denna tid, när man hade så många möjligheter att göra sånt som är bra, ägnade oss åt massutrotning. På något sätt kommer man att ställa oss till svars. Det är viktigt att bryta det mönstret så att det här århundradet kan bli lite bättre än det förra.

– Vi ser några små hoppfulla tecken, men annars verkar det fortsätta i samma bana. Vetenskap och materiell utveckling betyder inte alltid att världen blir bättre.

3 Flygskam

– Man bör undvika att flyga så mycket som möjligt, det är helt klart. Samtidigt, om det bara är för att inte skämmas tror jag folk har svårt att låta bli att flyga. Utan det måste vara ett medvetet val, säger Anders Arborelius.

4 Mobiltelefonerna

– Jag blir lite irriterad på dem ibland. Man ser ju att människor är mer intresserade av dem än av andra människor, säger han.

– Frestelsen i vår tid att det hela tiden ska underhållas. Vi hör ungdomar som kommer till kyrkan och säger att det är tråkigt. Men det ska vara tråkigt. Det är ingen underhållningsindustri. Vi måste lära oss att livet är inte alltid så roligt och häftigt och kul. Att det är så där lite småtråkigt har ingen dött av heller. Och det skulle bli tråkigt om det alltid var roligt.

5 Meningen med livet

– Förr var man rädd för helvetet, nu är man rädd för att ha tråkigt, säger Anders Arborelius.

Men tråkigt är inte så dumt.

– Vi har hamnat i en väldig materialism och individualism och inte blivit lyckligare för det. Men egentligen är det något underbart att vara människa. Och vi kan göra det ännu underbarare om vi försöker göra det bättre för varandra, säger han.

Istället för att jaga den egna lyckan och fly undan tristessen borde vi tänka mer på andra och våga ha tråkigt ibland.

– Vi är inte här för att ha kul. Livet består också av grått, säger han och pekar ut genom fönstret.

Där ute skyndar folk fram på Götgatans trottoarer.

– Vädret här i Sverige hjälper oss komma ihåg det, det är inte något vidare. Men i det här lite grå och händelselösa finns också en frid, en kravlöshet, säger han.

– Och det är sällan de tråkiga människorna som gör världen sämre, säger han.

Anders Arborelius, Sveriges första kardinal

ANNONS