ANNONS

Var tionde stockholmare begravs utan ceremoni

Thomas Kvarnström, krematorieföreståndare på S:t Botvids krematorium och kapell, ser över när en kista går in i ugnen.
Thomas Kvarnström, föreståndare på S:t Botvids krematorium trycker på knappen som för in kistan i ugnen, sedan bugar han vördnadsfullt.
Allt fler begraver sina anhöriga utan ceremoni - i varje fall i traditionell mening.
Kyrka och kapell ratas vid var tionde begravning i Stockholms län.
Stressiga liv, ekonomiska motiv eller personligare avsked kan förklara utvecklingen.
ANNONS

Thomas Kvarnström, krematorieföreståndare på S:t Botvids krematorium i Huddinge, går igenom dagens planerade kremeringar. Av de tio som ska kremeras är en vad man i begravningsbranschen kallar för direktare, en avliden som förs direkt från dödsbädden till kremering.

S:t Botvids krematorium och kapell. S:t Botvids krematorium och kapell - S:t Botvid-krematoriets föreståndare Thomas Kvarnström

Thomas Kvarnström går igenom dagens tio kremeringar. En av dem är en kremering där det inte har eller ska vara en ceremoni innan askan sprids anonymt i minneslunden.

Askan från flera av direktarna sprider han sedan anonymt i minneslunden utan att det har varit någon ceremoni.

– För några år sedan handlade det om några enstaka som begravdes utan ceremoni, nu har vi flera i veckan, säger han och trycker på knappen som för in kistan i ugnen.

När luckan går igen bugar han vördnadsfullt.

S:t Botvids krematorium och kapell. S:t Botvids krematorium och kapell - S:t Botvid-krematoriets föreståndare Thomas Kvarnström

Thomas Kvarnström förbereder för en askspridning i minneslunden. Flera gånger i veckan sprider han aska i minneslunden, där de anhöriga inte har haft en ceremoni för den avlidna

Thomas Kvarnström förbereder för en askspridning i minneslunden. Flera gånger i veckan sprider han aska i minneslunden, där de anhöriga inte har haft en ceremoni för den avlidna.

Förändring kom med internetbaserade begravningsbyråer

I snitt var tionde begravning i länet är en direktare, vilket är mer än en fördubbling jämfört med för tio år sedan. Med det ligger länet i topp tillsammans med Dalarna, enligt Sveriges auktoriserade begravningsbyråer.

ANNONS

Bara på Skogskyrkogården så var så många som var sjätte som kremerades i fjol registrerad utan ceremoni.

– Förr var det den avlidnes önskan att inte ha en ceremoni, nu är det de anhöriga som bestämmer att de vill ha det så. Det kan handla om ekonomi eller att de inte har tid, men också på att vår kultur har utvecklats åt det hållet, säger Ulf Lernéus, förbundsdirektör på Sveriges auktoriserade begravningsbyråer.

”Det är nog enklare att via nätet beställa en begravning utan ceremoni än att gå till en begravningsbyrå och säga att man inte vill ha en ceremoni för en anhörig”

Ulf Lernéus, Sveriges auktoriserade begravningsbyråer.

Han berättar att de kunde se en tydlig förändring ungefär från 2014, när det blev vanligare med internetbaserade begravningsbyråer.

– Det är nog enklare att via nätet beställa en begravning utan ceremoni än att gå till en begravningsbyrå och säga att man inte vill ha en ceremoni för en anhörig, säger han.

Tidslinje

Så har våra begravningstraditioner förändrats på 150 år

1880-talet: Kremering infördes. Sågs som en modernitet som borgerligheten plockade upp. Har slagit igenom fullt ut först på senare tid. Nu kremeras 80 procent av de avlidna i Sverige, i Stockholm drygt 90 procent.

1924: Sveriges första kolumbarium, ett gravvalv för förvaring av urnor, invigs i Sverige under Gustav Vasa kyrka vid Odenplan.

1930-tal: Första borgerliga begravningarna hölls, men blev vanligare under efterkrigstiden.

1959: Första minneslundarna skapas i Sverige. Den första i Stockholm var på Skogskyrkogården och den invigdes 1961.

2010-tal: Askgravlundar, en mindre anonym variant av minneslund där den avlidnes namn finns markerat, blir populära, likaså urnbegravningar, alltså att man håller begravningsceremoni med urna i stället för kista.

S:t Botvids krematorium och kapell

Askgravlunden på S:t Botvids begravningsplats.

Källa: Jonas Engman, intendent på Nordiska museet

Inte lika stark kristen tradition

Men Jonas Engman, etnolog och intendent på Nordiska museet, tror inte att vi väljer bort ceremonier utan att det snarare handlar om att vi inte är lika traditionsbundna som tidigare. Han tror att vi väljer andra platser än kyrkor och kapell och då syns inte den ceremonin i statistiken.

– För 20-30 år sedan var det svårt att göra så för då hade vi fortfarande en stark kristen tradition i samhället. Men kyrkan har fått kliva tillbaka, och nu förhandlar vi om vår relation till döden och hur vi kulturellt genom ritualer hanterar de som är döda, säger han.

jonas-engman-nordiska-museet

Jonas Engman, etnolog, Nordiska museet.

Ta ett mer personligt avsked

Elisabeth Tollsten, enhetschef Stockholm stads kyrkogårdsförvaltning, är inne på samma linje. Hon tror också att det handlar om att man vill göra avskedet mer personligt.

– Jag tror faktisk att vi bryr oss ganska mycket om våra döda och att de flesta har någonting, kanske en minnesstund i hemmet eller på morfars eller mammas favoritrestaurang, eller vem det är som har dött. Att det ska vara personligt genomsyrar hela världen just nu så även här. Vi vill gärna ordna på vårt sätt, säger hon.

De allra ensammaste avlidna utan någon anhörig hör inte till de som begravs utan ceremoni, utan de hamnar under kommunens ansvar vilken ordnar en begravning med ceremoni.