Här berättar de saker som ingen annan vet

Anhörigcirkel Växthuset Vällingby
Kerstin Marklund, Olle Johansson, Suzanne Widjedal och Siv Johansson delar erfarenheter.
Deras partner är tjatiga, glömmer, går vilse och kan vara elaka. Men på träffen för anhöriga till demenssjuka i Vällingby får de prata med andra som har samma erfarenheter.
– Man kan prata med sina kompisar, men de fattar inte riktigt vad det handlar om, säger Kerstin Marklund.

Ett tiotal har samlats i ett av rummen på Växthuset, träffpunkten för seniorer i Hässelby-Vällingby. Och alla har de en sak gemensamt – de har en man eller fru som är demenssjuk. En av de anhöriga är Suzanne Widjedal. Hennes man är nöjd med sin dagverksamhet, men hemma kan det vara jobbigt.

– Han kan vara väldigt elak hemma. Och argsint, jag får knappt öppna munnen utan att han får ett utbrott. Och en gång hade han gått och badat när jag inte var hemma. Man vet aldrig vad han hittar på, säger Suzanne Widjedal, varpå flera av deltagarna skrattar till igenkännande.

På de här mötena kan jag prata om saker som jag inte pratar med mina barn om

Peter Forslund är anhörigkonsulenten som leder anhörigcirklarna. Han menar att deltagarna kan lufta sådant som de inte berättar för andra här.

– Det var en dam som sa ”på de här mötena kan jag prata om saker som jag inte pratar med mina barn om. För när barnen kommer, då vill man ha det trevligt, då vill jag inte sitta och berätta om att deras pappa har pinkat i garderoben, eller gjort ännu värre saker”, säger Peter Forslund.

Här får anhöriga hjälp att behålla makten över sina liv

Han menar också att de som kommer hit kan lära av och stötta varandra.

– När man kommer hit så kan man också förbereda beslutet om ens man eller fru måste flytta till ett boende. Och det kan vara det värsta och svåraste beslutet som man gör. Då kan ens kompisar i samma sits stötta och då får man hjälp att behålla makten över sitt eget liv, säger Peter Forslund.

En av kvinnorna berättar att hon känner sig låst, att hon inte kan bestämma någonting med sina vänner. Och att det är jobbigt när hennes make ständigt vill ha något att äta. Att det blir ett ständigt tjat. En annan av kvinnorna håller med.

– Precis som ropandet: ”vad är klockan?” hela tiden. Och så kan han ropa ut mitt namn när jag ligger och sover och han är vaken, säger hon.

– Det är som den där Herr Larsson i kuppen, säger Peter Forslund och så brister alla ut i skratt.

Olles fru protesterar mot stort som smått

Olle Johansson får ständigt mothugg från sin fru, oavsett vad det handlar om.

– Ibland när jag säger till min hustru att nu måste du göra si eller så, då tar upp att hon minsann har sina mänskliga rättigheter och det där ska jag inte lägga mig i, utan det bestämmer hon.

Det är den här gemenskapen, att känna att man är med i ett gäng där alla förstår

Flera nickar igenkännande. Och det är just det som betyder mycket för deltagarna i gruppen.

– Det är den här gemenskapen, att känna att man är med i ett gäng där alla andra förstår vad man pratar om. Man kan prata med sina kompisar, men de fattar inte riktigt vad det handlar om, säger Kerstin Marklund och får medhåll av alla i rummet.

Fakta

Anhörigcirklar i Hässelby-Vällingby

Det finns tre anhörigcirklar på Växthuset i Vällingby. Varje grupp träffas en tisdag i månaden klockan 13. En av grupperna är ny för hösten.

En anhöriggrupp finns också i Bibblerian i Hässelby gård.

Medan den anhörige är på cirkeln kan dennes make eller maka delta i någon av Växthusets aktiviteter för personer med demens. Till exempel fika, prova massagestolen, spela kort, sjunga eller ta en promenad i Solursparken med personalen.

Källa: Växthuset