När adoptivföräldrarna gick bort uppstod en speciell situation för medieprofilen Anitha Clemence. Som ensambarn var hon den enda som kunde berätta om uppväxten.
– Ingen skulle kunna berätta min historia om jag skulle bli dement. Dessutom hade mina barn börjat intressera sig för mitt indiska arv.
För ett och ett halvt år sedan började hon skriva allt mer intensivt. Det har resulterat i boken ”Familjehemligheter” (Forum) som gavs ut tidigare i vår.
Adopterades bort
Anitha Clemence föddes i den indiska delstaten Kerala i sydvästra Indien, men lämnades bort av mamman för att senare som 2,5-åring adopteras till ett barnlöst svenskt par och en uppväxt i Örebro och Strömstad.
– Min biologiska pappa var läkare. Han var ganska ung, men redan gift. Han hade en affär med min biologiska mamma som var flygvärdinna.
Anitha Clemence blev utsatt för övergrepp under uppväxten. Nu berättar hon om det i sin självbiografi.
Angie Gray
Av religiösa skäl hade det varit en stor skandal om ett utomäktenskapligt barn hade blivit känt. Anitha lämnades utanför ett sjukhus och togs om hand av nunnor. Hon har varit tillbaka till platsen där hon föddes och vid ett besök fick hon kontakt med en nunna som berättade mer om hennes biologiska mamma.
För några år sedan lyckades hon via dna-register få matchningar med släktingar i USA. Hon hade sedan innan fått reda på att hon har halvsyskon från båda mammans och pappans sida. Även om hon lämnades bort vet hon att pappan känner till hennes existens.
– Han startade en studiefond för mig om jag inte skulle trivas i Sverige och behövde flytta tillbaka.
Med hjälp av de släktingar hon har fått kontakt med har Anitha fått en bild av hurdan mamman är.
– Hon är som jag – tränar och har ett stort driv.
Medieprofilen Anitha Clemence flyttade nyligen till Lidingö. Villa Foresta är en av de närmsta grannarna och dit går hon gärna.
Angie Gray
Anitha har hört av sig till henne via sociala medier, men bara fått ett kort svar.
– Hon skrev med stora bokstäver: ”Vem är du och hur fick du tag i mig?”
Sedan har det varit tyst.
– Hon vill inte ha kontakt. Jag tror att hon i framtiden kommer att vilja det, men inte är redo än.
Anitha hade gärna haft kontakt med sin mamma, som i dag är änka. Hon hoppas att det kan bli så en dag. Samtidigt är hon glad över att hon har lyckats hitta sysslingar i USA.
– Vi har en chattgrupp och skriver ofta om att ses.
Mycket kul
Hon förstår även att hennes biologiska föräldrar tillhör en annan kultur och religion som gör att det kan vara svårt.
– Det finns inga hard feelings från min sida
Anitha beskriver uppväxten hos adoptivföräldrarna som otrygg, där pappan utsatte henne för fysiska och psykiska övergrepp.
– Men jag hade ett stort nätverk av coola kvinnor. Mina kompisars föräldrar gillade mig och jag hade bra lärare. Vi var en grupp som spelade mycket teater, att fly in i en fantasivärld var en räddning.
På kort tid har Anitha Clemence gjort sig hemmastadd på Lidingö.
Angie Gray
Hon poängterar att hon även hade mycket kul med föräldrarna och att det fanns stunder av glädje.
– Båda var dementa de sista åren, då hade jag inte mod och kraft att göra det här. När de dog kände jag lättnad. Samtidigt var det en dubbel känsla, sorgen finns ju också där.