Ann, 96, nekas boende i Solna

"Jag har bott i Solna hela mitt liv och betalat skatt i alla år – nu ska man bara skickas bort"

Efter 96 år i Solna skickas hon bort till återvinning. Så känner Skytteholmsbon Ann Andersson att hon blir behandlad då hon inte erbjuds ett boende i Solna.

– Nu är det färdigt, så känns det. Då blir man ledsen, säger hon.

Sedan en vecka tillbaka vårdas 96-åriga Ann Andersson på Jakobsbergs sjukhus. Här hamnade hon efter att ha ramlat och brutit lårbenshalsen på Karolinskas akutmottagning. Hon var där för att ta prover, men då hon fått vänta i över åtta timmar, behövde hon stilla rastlösheten.

– Kan du tänka dig sådan otur? Jag tappade tålamodet och ville upp en stund. Men det var väl bästa stället att ramla på, säger hon.

Ända fram till olyckan har hon bott hemma i den egna lägenheten på Nybodagatan i Skytteholm. Till den flyttade hon 1980 och delade med sin man tills han gick bort för tolv år sedan.

Men att flytta direkt hem med bruten lårbenshals kändes inte bra. I stället fick hon hjälp av sonen Hasse att ansöka om plats på ett korttidsboende i Solna, där hon kunde bo tills hon blev bättre.

Där blev det dock nej.

– De hade inga platser sa de. De tyckte att mamma skulle bo på ett boende i Farsta. Men hon har ju ingen anknytning dit alls, hon har sin familj här. Mamma är faktiskt 96 år, säger han.

Att flytta till boendet i Farsta är helt uteslutet för Ann.

– Jag har bott i Solna i hela mitt liv. Jag har betalat massor av skatt och har gjort rätt för mig. Förut var man värdefull för Solna, nu känns det som man skickas till återvinning. Nu är det färdigt, så känns det. Då blir man ledsen.

Sagt och gjort – i stället för att hamna i Farsta tvingas hon att flytta hem istället, menar hon. I hemmet kommer hon att få hemtjänst fem gånger om dygnet och besök från nattpatrullen.

Det är bättre än Farsta, menar hon, men nöjd med situationen är hon inte.

– Man är så utlämnad som gammal. Men jag har en egen vilja. Jag vill bo kvar i Solna, säger hon.

Enligt Iréne Kallin, förvaltningschef på omvårdnadsförvaltningen, har Solna stad 28 platser på korttidsboende. Hon kan inte uttala sig om Anns fall, men menar att om alla platser i Solna är upptagna så gör staden helt rätt som erbjuder plats i en annan kommun.

– Om vi har en Solnabo på sjukhus som är färdigbehandlad och utskrivningsklar så åker vi dit och gör en vårdplanering. Då bedömer vi om personen ska till korttidsboende eller om de kan komma hem. Bedömer vi att personen behöver en korttidsplats så erbjuder vi det, i Solna eller genom att köpa platser någon annanstans. Tanken är ju att du ska bo där en kort tid, inte för evigt.

Men om man är gammal och har bott i Solna hela sitt liv?

– Jag kan förstå att man kan känna en viss trygghet av att bo kvar. Men vi har de platser vi har. Och vi kan erbjuda mycket hjälp i hemmet, säger hon.