Min lokala hjälte

Tufft att klara ansvaret för flyktingarna i Österåker

Leif Söderholm, biträdande socialchef, är sedan början av november också tillfällig flyktingstödschef i Österåker. Här framför boendet på Sågvägen.
Leif Söderholm, biträdande socialchef, är sedan början av november också tillfällig flyktingstödschef i Österåker. Här framför boendet på Sågvägen.
Sedan i våras är det lag på att alla landets kommuner ska hjälpas åt och ta emot nyanlända flyktingar för bosättning, enligt en fördelning som beslutas av staten. I Österåker och Vaxholm har det hittills funkat bra, men ännu är man inte färdig med årets uppdrag.

– Det är stora svårigheter med att klara det här, men hittills har vi klarat uppdraget. Men det är en stor utmaning, säger Leif Söderholm, biträdande socialchef och tillfällig flyktingstödschef i Österåker.
I oktober i år hade Österåkers kommun tagit emot ungefär 100 av de 154 nyanlända barn och vuxna med uppehållstillstånd som staten bestämt att kommunen har ansvar för.
I ansvaret ingår bland annat att kommunen ska sörja för bostäder, skola, barnomsorg och tillsammans med Arbetsförmedlingen hitta sysselsättning för de nyanlända.
Bostadsfrågan är central och i Österåker har man löst det på olika sätt.
– Det är riggar som man framför allt har löst det med. Riggar är modulhus som byggts upp särskilt för ändamålet säger Leif Söderholm.
Modulhusen har kommunen placerat i utkanten av ett av Österåkers industriområden.
– Så vitt jag vet bor 50 där. Sedan bor ett antal i lägenhet och en bor i en i stuga i anslutning till en villa.
– Men jag vet att vi ska bygga ytterligare boenden i februari.
De planerade boendet är tänkt att ligga vid Solskiftesskolan i Sjökarby utanför Åkersberga.
Andra lösningar som tidigare nämnts är att hyra plats för nyanlända på hotell, hos privatpersoner och på vandrarhem.
– Man får ju söka alla möjliga alternativ om det blir akut. Men just nu planerar vi inte för att det ska bli på hotell och vandrarhem, säger Leif Söderholm.

Dessutom planerar kommunen tre modulbostäder för totalt 15 stycken fyrarumslägenheter i Mellansjö på Ljusterö. Men ännu saknas bygglov för dessa.

Fram till i oktober var cirka en fjärdedel, 27 stycken av de runt 100 nyanlända som kommit barn som kommit med sin familjer. En stor del av de nyanlända, 26 stycken, var ensamhushåll, mest män.
– Det är ett integrationsuppdrag som är ganska omfattande, tillsammans med Arbetsförmedlingen har vi etableringsansvaret och kommunen har också uppdraget att erbjuda skola till barnen.
Klarar Österåkers kommun att ta emot ytterligare 50 nyanlända till innan året är slut och ytterligare 209 nästa år, som staten bestämt?
– Hittills har man hittat bostäder till de som kommit. Men det finns ju en önskan att man ska hitta ett annat tempo i uppdraget. Det pågår en dialog om det mellan kommunen och Migrationsverket.
Bland landets kommuner har man även varit kritisk till ersättningen från staten som man anser betalas ut för långsamt (och inte täcker alla utgifter).
När Mitt i talade med Ann-Sofie Holmertz, tidigare chef för flyktingstödsenheten i höstas menade hon också att barackboendet kan bli en prövning för en del nyanlända.
– De bor på tio kvadratmeter och de får dela kök med 24 andra.
– Det är tufft för oss och det är tufft för dom också.

I Vaxholm sluter civilsamhället upp för att hjälpa

Hittills har Vaxholms stad tagit emot 32 nyanlända flyktingar av årets kvot på 46.
– Vi har ett fantastiskt engagemang från föreningar i Vaxholm, säger Pernilla Ivier, flyktingsamordnare på Vaxholms stad.

I Vaxholm har man hittills kunnat lösa bostadsfrågan för de nyanlända utan att behöva ta till paviljonger. Det berättar Pernilla Ivier, flyktingsamordnare. Totalt har åtta hushåll – 14 vuxna och 18 barn – fått bostad i kommunen.
– Hittills har vi löst det med lägenheter och villor på Vaxön och Rindö, men när de sista 14 kommer i december så ska det lösas med paviljonger på Rindö.
Den uttalade strategin i Vaxholm har varit att inte klumpa ihop alla nyanlända i samma form av boende och på samma ställe.
Pernilla Ivier berättar att man förberedde sig på flyktingströmmen redan förra året genom att studera hur man gjort i andra kommuner, bland annat i Värmdö när man tagit emot ensamkommande flyktingbarn. Den första tiden handlar mycket om att fylla i blanketter och informera om basala saker som var närmaste mataffär finns, var vårdcentralen finns och vilka kontaktpersoner man kan vända sig till om det uppstår frågor.
– Att bli folkbokförd i kommunen är grunden till att få tillgång till allt man har rätt till i samhället – exempelvis skola och sjukvård.
Under den första tiden har de nyanlända även kontakt med en socialsekreterare och deras hälsotillstånd stäms av. Alla erbjuds också frivilliga fadderfamiljer och faddrar.
– Alla barn har skolplats och de vuxna studerar på svenska för invandrare, utom de sista två hushållen som precis anlänt. Men det är på gång, säger Pernilla Ivier.
I huvudsak kommer de nyanlända från Syrien där inbördeskriget pågått sedan 2011.
– Oftast har de redan bott ett år i Sverige. Flera kan engelska, och flera av barnen har redan hunnit bli riktigt duktiga på svenska.
För den som trott att engagemanget bland vanliga medborgare för flyktingarna upphört så kan Pernilla Ivier berätta att det inte stämmer. I Vaxholm är Svenska kyrkan, Andreaskyrkan, Rädda barnen, Röda korset och Lions djupt involverade.
– Det finns ett väldigt stort engagemang och de är väldigt handlingskraftiga. De har bland annat drivit kafé och samlat in husgeråd, möbler och kläder.
Till detta kommer att statliga Vasallen på Rindö utlovat praktikplatser inom byggsektorn om kommunen tar emot nyanlända med lämplig bakgrund.
– Går det bra kan det bli praktikplatser kanske redan i februari eller mars.
Har det varit några problem?
– De flesta som kommer är väldigt trötta och måste fokusera på att landa i sin bostad i början. Många kommer också från storstäder, och de är inte vana vid att det är så lite människor som här i Vaxholm.
Nästa år har länsstyrelsen bestämt att Vaxholms ska ta emot 59 nyanlända med uppehållstillstånd.