Apelsin får Elsa Beskows minne att leva kvar

Det lilla solägget på Elsa Beskows grav.
Det lilla solägget på Elsa Beskows grav.
Minns ni Sagan om solägget? På Djursholms begravningsplats har sagan fått ett nytt liv. Där är det någon som placerar en apelsin på Elsa Beskows grav och sagan om den lilla älvan kan leva vidare.

Det var en gång en liten älva, som bodde i ett ihåligt träd i skogen…

Så börjar Elsa Beskows bok Sagan om solägget. Den handlar om en älva som hittar en apelsin i skogen och drar slutsatsen att solen måste ha lagt ett ägg som trillat ner från himlen. Älvan och hennes vänner försöker lista ut var ägget kommer ifrån.

Elsa Beskow ligger sedan 1953 begraven på Djursholms begravningsplats tillsammans med sin make. Under flera års tid är det någon eller några som placerar en apelsin på hennes sten. Ingen vet vem eller varför.

– Det vi vet är att någon lägger en färsk apelsin på graven och byter ut den gamla. Vi ingen aning om det är en släkting, vän eller någon som bara beundrar Elsa Beskows verk. Men det är en fin historia höljt i dunkel, säger Elisabeth Svensson som arbetar på Djursholms begravningsplats.

Från en älvas perspektiv. Foto: Jens Kassnert

Arvet lever kvar

Genom apelsinen på gravstenen lever arvet efter Elsa Beskow kvar.  Även om ingen riktigt vet varför just en apelsin placeras där misstänker personalen att det har med sagan om solägget som skrevs 1932 att göra.

– Det är lite mystiskt det här. Men vi behöver lite mystik och spänning i våra liv, det stimulerar fantasin. Att apelsinen ligger här skulle kunna ses på olika sätt, som kanske att den växer upp ur stenen. Det är upp till betraktarens öga. Flera kyrkogårdar kan nog vittna om olika saker som sker och ingen vet riktigt varför.

Många av Beskows verk är just fantasirika och har en stark koppling till naturen. Hennes gravsten är en vanlig gråsten med mossa på, ganska lik de stenar som är illustrerade i hennes barnböcker. Gravstenen ser ut att höra hemma i vilken skog som helst.

En gravsten som i en av Elsa Beskows böcker. Foto: Jens Kassnert

När Sagan om solägget når sina sista rader har älvan och hennes vänner listat ut att ägget i själva verket är en apelsin. Historien om solägget slutar med att det var en pojke som hade tappat sitt mellanmål.

Men tänk, att hela den här historien kom sig bara av att en pojke, som heter Lasse, tappade sin stora apelsin i skogen, när han var ute en gång i somras för att leta smultron.

Det Elsa Beskow inte visste när hon skrev de raderna var att sagan i själva verket skulle leva vidare. Alldeles ovanför hennes sista viloplats.