Arbetarbostäder blev dyra borätter

En familj i ett av arbetarhemmen på Siybyllegatan 52.
En familj i ett av arbetarhemmen på Siybyllegatan 52.
Agnes Lagerstedt i randig klänning i mitten utanför gårdshuset som fungerade som tvättstuga och toalett.
Agnes Lagerstedt i randig klänning i mitten utanför gårdshuset som fungerade som tvättstuga och toalett.
Arbetarbarn i den gemensamma arbetsstuga som fanns i kvareter vid Sibyllegatan och Jungfrugatan.
Arbetarbarn i den gemensamma arbetsstuga som fanns i kvareter vid Sibyllegatan och Jungfrugatan.
De röda tegelhusen står kvar än i dag vid Sibyllegatan.
De röda tegelhusen står kvar än i dag vid Sibyllegatan.
1893 kostade det 188 kronor om året att bo på Sibyllegatan 52.

I år såldes en trea för 8,4 miljoner kronor i samma hus.

Trots att Östermalm fyller 130 år, finns rester kvar av stadsdelens arbetarhistoria.

I år fyller Östermalm 130 år. 1885 bytte stadsdelen namn från Ladugårdslandet till Östermalm. Detta efter en petition om namnbyte som lämnades in till överståthållarämbetet.

Anledningen till att man ville byta namn var att en ny befolkning ansåg att ”Ladugårdslandet” inte var ett namn värdigt stadsdelens nya stil.

– Området som sedan tidigare var känd som en fattig och eländig stadsdel kom från mitten av 1800-talet att förändras, säger Kersti Lilja, tillförordnad chef för kulturmiljöenheten på Stadsmuseet.

Avsändare av namnlistan var till stor del en nyinflyttad och välbärgad befolkning som tidigare mest bott vid Kungsträdgården och Brunkebergstorg.

Framför allt lockades de rika stockholmarna till de stora gatorna Strandvägen, Karlavägen och Narvavägen som hade börjat bebyggas.

Men det fanns kvar många arbetare i stadsdelen även efter 1885. Dessa bodde trångt i dåliga hus med primitiva hygieniska anordningar.

En som såg detta och gjorde något åt saken var lärarinnan Agnes Lagerstedt. Hon kom till Östermalm och Hedvig Eleonoras folkskola på 1890-talet. Där såg hon de dåliga förhållanden som många barn från arbetarfamiljer levde i.

– Hon lyckades få inflytelserika personer att teckna aktier i ett bolag, AB Stockholms Arbetarhem, med syfte att låta uppföra sunda och ändamålsenliga arbetarbostäder, säger Kersti Lilja.

Stockholms stad upplät billigt en fastighet i kvarteret Storken vid Sibylle- och Jungfrugatorna. Husen, två gathus – ett vid varje gata – samt ett gårdshus, ritades av arkitekten E.O. Ulrich och var inflyttningsklara hösten år 1893.

Arbetarfamiljer kunde då flytta in i små lägenheter. De flesta enrummare varav en del hade kokvrå och en del hade kakelugnsspisar.

– Hyran skulle understiga normala hyror med 50-75 kronor. För ett rum och kök låg hyran på 188 kronor per år, säger Kersti Lilja.

Det anordnades många gemensamma aktiviteter som symöten, andaktsstunder och föreläsningar i husen. Det inrättades också en handelsbod efter kooperativt mönster.

– Vid årsskiftet 1893-94 bodde det 288 personer, varav 143 barn under 15 år i husen, säger Kersti Lilja.

Än i dag står kåkarna kvar, men det är sannerligen inga arbetarbostäder längre. 1930 installerades nya vatten- och avloppsledningar. Och 1952 såldes huset till en privatperson. Nu är hyresrätterna ombildade till bostadsrätter.

Husen tydliggör extra mycket hur Östermalm har fortsatt att utvecklas de senaste 130 åren. I år såldes en trea på 97 kvadrat i husen för 8,4 miljoner kronor.

– Det man kan säga är att de små arbetarbostäderna där de barnrika familjerna vid 1800-talets slut trängdes med sina barn, i dag har omvandlats till moderna bostadsrätter. Runt år 1890 var årshyran 188 kronor och idag ligger kvadratmeterpriset på drygt 100 000 konor, säger Kersti Lilja.