ANNONS

Åren när pesten raderade ut halva Stockholm

Här mellan Humlegården och Stureplan begravdes många pestlik 1710-1711. Magnus Västerbro hars skrivit boken Pestens år om epidemin som dödade 40 procent av stockholmarna.
Här mellan Humlegården och Stureplan begravdes många pestlik 1710-1711. Magnus Västerbro hars skrivit boken Pestens år om epidemin som dödade 40 procent av stockholmarna.
Kungsholms kyrka
Vid Kungsholms kyrka begravdes så många pestsjuka att kyrkoherden inte visste vilka som låg i gravarna.
Pesten 1710 dödade runt 40 procent av alla stockholmare och många på Kungsholmen fick sätta livet till.

I innerstan låg dessutom flera pestkyrkogårdar som 300 år senare är okända för de flesta av oss.
ANNONS

Året är 1710 och månaden juni. Året innan har Karl XII förlorat slaget i Poltava och kungen befinner sig på flykt på okänd plats i Europa. Stormakten Sverige vacklar och in väller flyktingar från svenska provinser i Baltikum på flykt från ryska trupper.

Det är i denna stund som en besättningsman från båten Stäkesund från Estland går i land i Stockholm. Mannen är sjuk och kan vara startskottet på den enorma pestepidemi som under några månader ska ha tagit runt 22 000 stockholmares liv – 40 procent av befolkningen. En stor del av de som dör är fattiga.

Kungsholmsbon Magnus Västerbro, författare och journalist, och aktuell med boken Pestens år skildrar det hemska året då den vedervärdiga sjukdomen fullkomligt slog ut huvudstaden.

– I glasmästarhuset som låg där Dramaten ligger i dag blir många sjuka. En apotekare alldeles bredvid varnar om detta. Men man tar inte läget på allvar, säger Magnus Västerbro.

Den 19 augusti undersöker läkare till slut flera i huset vid Nybroplan och man slår då fast att det är pesten som kommit till huvudstaden.

– Det blir de första dokumenterade pestfallen, säger Magnus Västerbro.

Pesten tros främst ha spridits i fattiga delar av staden – i nuvarande Östermalm, i Klara, i det som så småningom blir Adolf Fredriks församling, samt i Katarina och Maria församlingar på Söder.

Men även på Kungsholmen dog upp mot 20 procent av befolkningen i pesten.

Den officiella dödsiffran är drygt 17 000, men epidimin tros alltså ha skördat ytterligare 5 000 liv.

ANNONS

Liken begravdes först på befintliga kyrkogårdar som vid Kungsholms kyrka. Så många ska ha dött att kyrkoherden inte ens visste vad alla liken hette. Och när trycket blev för stort fick nödbegravningsplatser ordnas.

Vid Norrtull och vid Grindshagen på Södermalm anlades vad som får liknas vid massgravar för fattiga personer som inte var skrivna i Stockholm.

Många stockholmare begravdes också i anknytning till pestsjukhusen som låg på Skeppsholmen och vid Djurgårdsbron.

En fascination för skräckberättelser, vilket pesten får anses vara en verklig sådan, och en dödsskräck som ung är Magnus förklaring till varför han ville skriva boken.

– Jag har fått en helt ny bild av Stockholm. När jag går i stan tänker jag att det måste ligga pestlik där, och här gick likprocessioner. Jag har en närmare relation till Stockholm men också en mer makaber.

Pestepidemin är en av Sveriges största katastrofer någonsin, men Magnus Västerbro menar att det också finns något positivt att ta med sig från historien.

– Så fort det blir en akut situation tror man att alla ska vända sig mot varandra. Och det finns exempel från 1700-talets pestepidemi på präster som stjäl kollekten – men också många exempel på folk som biter ihop och gör sin plikt. Det kom 15 000 flyktingar, det var hungersnöd och pest. Många tänkte att det här klarar Stockholm aldrig av, men samhället klarade det mycket bättre än man trodde och det blev ingen systemkollaps som det är populärt att prata om i dessa dagar.

ANNONS
Mitt i:s nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

Få de bästa lokala nyheterna från Mitt i Kungsholmen direkt i din inkorg.

Här kan du anmäla dig till fler nyhetsbrev.

Något gick fel. Vänligen prova igen!

Tack! Vi har skickat en bekräftelse till din inkorg.