ANNONS

Atlas lever tack vare njurdonation

Pappa Andreas och mamma Jessica Bolonassos är glada att sonen Atlas till sist kunde ta emot pappas njure.
Pappa Andreas och mamma Jessica Bolonassos är glada att sonen Atlas till sist kunde ta emot pappas njure.
I Sverige dör varje år 30 personer i väntan på ­organ. Skulle du ta emot ett hjärta om du behövde? Skulle du ge en njure till din son? Det gjorde Andreas Bolonassos.

– Han skulle ha fått mitt hjärta om han hade behövt det, säger Tyresöpappan.
ANNONS

Var 14:e dag åker Atlas från radhuset i Bollmora till sjukhus för att kontrollera njurarna. Det är bättre än att ligga 14 timmar i dialys varje dag.

Mycket har hänt sedan den 4 december förra året. Det var då Andreas Bolonassos donerade sin ena njure till sin son, som har dåligt fungerande njurar sedan födseln. Men pappans njure var för stor, och Atlas tvingades ligga med buken öppen på en intensivvårdsavdelning i fem veckor i gräns­landet mellan sövd och vaken.

– Varannan dag opererades han, ett stygn i taget, säger Andreas.

I dag är Atlas 2,5 år. Han kan äntligen sitta. Häromdagen skickade fröknarna på förskolan en bild på när han äter tillsammans med de andra barnen. Då grät Andreas.

Många tårar har det blivit. Men Atlas lever. Utan donationen hade situationen varit annorlunda.

Nu på lördag är det den europeiska donationsdagen. 26 donationer från avlidna personer genomfördes under 2013 i Stockholmsregionen. I hela landet donerade 151 patienter organ, vilket är 7 procent fler än 2012. Samtidigt väntar 600 -700 patienter på transplantation.

Josefina Meyer, projektledare på Socialstyrelsen, säger att de gällande strikta reglerna bidrar till bristen på donerade organ.

Hjärndödsbegreppet innebär exempelvis att donatorn måste avlida på en intensivvårdsavdelning under en pågående respirator­behandling och därmed bli totalt hjärndöd. Skälet är att organen måste hållas syresatta.

– Men det finns också levande organdonatorer, främst för njurar men också för en del av levern, säger hon.

ANNONS

Kristina Hambraeus Jonzon, överläkare och donationsansvarig läkare för Storstockholm, menar att det viktigaste är att berätta för anhöriga hur man vill göra med organen efter sin död.

– När man är död har man möjlighet att donera organ och det är den ultimata gåvan – att ge liv till andra människor, säger hon.

Enligt henne är vetskapen hos anhöriga viktigare än registret.

För tvååriga Atlas är problemen inte helt lösta. En transplanterad njure har en begränsad livslängd, och så småningom kan han behöva en till.

– Medicinen som han tar för att njuren ska fungera bryter samtidigt ner njuren. Mamma Jessica är högaktuell, men sedan vet man inte vad som händer. Mycket hopp står till forskningen så att han kanske kan slippa en till transplantation, säger Andreas Bolonassos.

Fakta