Att vara eller inte vara – smurf

Hamlet och Ofelia i den berömda dödskallescenen. Ofeliasmurfen var en brudsmurf och släpet fick klippas av så att hon skulle ligga stadigt i sin grav.
Hamlet och Ofelia i den berömda dödskallescenen. Ofeliasmurfen var en brudsmurf och släpet fick klippas av så att hon skulle ligga stadigt i sin grav.
Kristina Fjelkestam, professor i genusvetenskap, har just nu utställningen ”Smurftablåer av centrala ögonblick i litteraturhistoriska verk”
Kristina Fjelkestam, professor i genusvetenskap, har just nu utställningen ”Smurftablåer av centrala ögonblick i litteraturhistoriska verk”
Fredrika Bremers Hertha.
Fredrika Bremers Hertha.
Öppningsscenen i Shakespeares Kung Lear.
Öppningsscenen i Shakespeares Kung Lear.
Paolo och Francesca i Dantes Inferno.
Paolo och Francesca i Dantes Inferno.
Onkel Toms stuga.
Onkel Toms stuga.
Hamlet och Ofelia som smurfar? Eller Goethes Faust i smurftappning?

I sommar kan du se dem i en utställning på universitetsbiblioteket.

Det osannolika mötet mellan litteraturens mest inflytelserika verk och de blå plastfigurerna är en produkt av Kristina Fjelkestams fantasi och de motstridiga känslor hon fick när hon blev professor i genusvetenskap. Stor glädje, förstås. Men också ett visst vemod. För i grunden är hon litteraturvetare och när hon insåg att hon skulle behöva lämna en del av sitt tidigare liv bakom sig var det inte helt lätt.

Samtidigt utlöstes hennes kreativitet på ett oväntat sätt. Hon fick idén att låta smurfarna, hennes favoritleksaker från barndomen, gestalta ödesmättade scener ur litteraturhistorien. Alla känner nog till Hamlets monolog med ”Att vara eller inte vara”. I smurfversion blir den inte oväntat något mindre högstämd.

– Haha, han ser så jävla mallig ut där han står med ryggen mot stackars Ofelia som ligger i graven, skrockar Kristina Fjelkestam.

Smurfarna figurerar också som Kung Lear, Macbeth, Goethes Faust och det olycksaliga paret Paolo och Francesca i Dantes Inferno. Men sedan fick det vara nog med mansdominansen och hon tog sig an två verk av kvinnliga författare, Harriet Beecher Stowes Onkel Toms stuga och Fredrika Bremers Hertha.Visst är tablåerna gjorda på skoj. Men inte bara.

– Det är klart att det handlar om att gestalta finkultur med glimten i ögat. Men det stora incitamentet var nog min ambivalens både inför den litterära kanon och smurfarna. För denna litterära kanon, det som anses vara tyngst och bäst i litteraturhistorien, domineras av vita, rika västerländska män. Och smurfarna är, konstaterar Kristina Fjelkestam, ett sexistiskt och rasistiskt litet folk.

Men hon älskar dem i alla fall. Och hon hoppas att de småknasiga tablåerna inte bara ska locka till skratt utan förhoppningsvis också locka betraktaren till litteraturen.

– I alla fall att man slår upp vad det handlar om. Så jag har märkt ut vilket verk och vilken scen det är. Hittills har hon bara mött positiva reaktioner på universitetet.

– Men det är kanske för att jag bjöd ner mina kolleger hit och gav dem en smurfblå drink innan. Så de var väl lite köpta.

Fakta

Litteraturvetare och smurffantast

Namn: Kristina Fjelkestam

Ålder: 50 år.

Gör: Professor i genusvetenskap på Stockholms universitet.

Bor: På östra Söder.

Aktuell: Med utställningen ”Smurftablåer av centrala ögonblick i litteraturhistoriska verk” som visas i universitetsbiblioteket fram till den 30 september.