Kärleken till motorfordon grundlades redan när han var liten pojke i Vallentuna.

– Som många killar lekte jag med bilar och byggde modeller. Det sitter djupt och har följt mig hela livet även om jag jobbat som grafisk designer också. Det finns något löftesrikt över dem och de förmedlar drömmar om att ge sig ut på vägarna, säger han.

Han växte upp i ett hus på Karlbergsvägen och tyckte tidigt om att teckna och måla. Motiven blev bilar och motorcyklar och lockelsen att hitta ett fint motiv finns kvar.

John Eyre.

Privat

– Jag bodde på Karlbergsvägen. Det var ett fint litet samhälle som då kändes långt från Stockholm. Nu finns mycket mer hus. Jag gick på Hjälmstaskolan på 60-talet och många höll på med moppar, motorcyklar och bilar.

För John Eyre är gamla motorcyklar och bilar ett slags väsen vars personlighet han vill fånga. Han utgår från fotografier och gör sedan akvareller där han detaljrikt återger skavanker och brister.

Stilen är japansk och kallas wabi sabi. Den bottnar i buddhismens betoning av det ofullständiga och ser skönheten i det bristfälliga eller tillfälliga.

Patina fascinerar

– Det var ett begrepp jag hittade av en slump för ett år sedan. Det är ju vad jag håller på med och så fanns det som ett vedertaget begrepp. Så jag är inte ensam om att tycka det är vackert med åldrande och förfall.

De patinerade fordonen blir fängslande på samma sätt som ett fårat ansikte ofta är mer intressant än en perfekt fotomodellnuna. De vittnar om en historia och om erfarenheter.

– Jag ser poesi i dem. De har funnits på vägarna länge och har varit med om mycket. Folk har kört i bilarna, älskat och grälat i dem. Man kan fantisera mycket om vad som hänt.

Den här hojen har John Eyre gjort en hel serie målningar av. Här har han satt den mot bakgrund av ett fält på Gotland.

I dag väcker motorcyklar och gamla amerikanare kanske inte samma drömmar om frihet hos alla. De kan också påminna om en hoppfullhet och motorromantik som hör till det förgångna.

– När jag växte upp var de helt nya och då fanns en väldig framtidstro. Det var en kort epok som ändå var så omvälvande. Hela samhället byggdes ju om med vägar och motorvägar. Men det rent estetiska hos fordonen tilltalar mig fortfarande. De är fina att titta på.

Stilen är japansk och kallas wabi sabi. Den betonar skönheten i det bristfälliga och åldrade.

Det håller många med om. Han har genom åren visat sina akvareller på många håll i landet. Nu kommer de till Vallentuna, uppväxtorten där många delar hans kärlek till gamla bågar och bilar.

– Det är kul att det lever vidare. Men Epatraktorer fanns inte på min tid, det var moppar som gällde.