Bagarmossens nunnor tillägnar sitt liv till äldre

Fyra gånger om dagen går nunnorna till kapellet för att be.
Fyra gånger om dagen går nunnorna till kapellet för att be.
Syster Barbara är en av de sex nunnor som sköter de äldre damerna på hemmet.  – Det finns inget bättre ställe på jorden, säger Kerstin Håkansson, 86.
Syster Barbara är en av de sex nunnor som sköter de äldre damerna på hemmet. – Det finns inget bättre ställe på jorden, säger Kerstin Håkansson, 86.
All mat på hemmet är hemmagjord.
All mat på hemmet är hemmagjord.
– Det är viktigare att sätta en annan människas behov före sina egna, säger syster Barbara.
– Det är viktigare att sätta en annan människas behov före sina egna, säger syster Barbara.
Runt de finare högtiderna åker gårdens finare porslin fram när det är dags för middag.
Runt de finare högtiderna åker gårdens finare porslin fram när det är dags för middag.
Du har säkert sett dem på Bagarmossens tunnelbana eller vandrandes i Kärrtorp med ljusa kläder och slöja på huvudet. Nej det är inte Vatikanen du befinner dig i, utan i Bagarmossen bor katolska nunnor.

– Ibland kommer folk fram och frågar vilka vi är. Vi skyltar inte med vad vi gör, men om folk frågar brukar vi berätta. Och ibland tackar folk oss för det vi gör, berättar hon.

Gården Stiftelsens Oscars 1:s Minne grundades av drottning Josefina och 1875 invigdes huset på Södermalm. Men när södra stationen utökades på 40-talet fick gården flytta till Fodgevägen i Bagarmossen.

De sex nunnor som sköter gården i dag kallas Serafimsystrarna och härstammar från Polen. De har sedan 1965 tagit hand om äldre kvinnor i huset i den lilla skogsdungen i Bagarmossen.

– Jag kom hit för 23 år sedan. Det första man lär sig är språket, vilket inte var det enklaste, säger syster Barbara.

Nunnorna tilltalar varandra enbart vid som syster och vid förnamn– något som inte har med religionen att göra.

– Självklart har vi efternamn som vi använder oss av när vi behöver. Men vi använder bara förnamn för att det är enklare, säger syster Barbara.

Varför valde du att bli nunna?

– Det är gud som kallar oss. Det är jättesvårt att beskriva. Men det är som att man känner på något sätt att man vill lämna sitt liv för Gud. Jag själv tycker mycket om människor, och det som jag kan ge till andra är mig själv. Har man bara familj är man begränsad för att bara ta hand om en liten grupp, säger syster Barbara.

Nunnorna på klostret lever ett traditionellt klosterliv. Dagen börjar klockan halv sex med den heliga mässan i det katolska kapellet. Till den är den som vill välkommen att komma. Sedan tillägnas dagen att ta hand om de trettiotal äldre kvinnorna som bor på hemmet. Och så ser årets alla dagar ut.

– Ja, vi jobbar mycket. Men det här är vårt liv. Det är viktigare att sätta en annan människas behov före sina egna, säger syster Barbara.

Kravet för att kvinnorna ska få en plats på hemmet är att de är över femtio år, ensamstående, inte förmögna och friska nog att kunna till större delen ta hand om sig själv.

– Det är inget krav på att man måste vara troende för att bo här. Det enda de måste acceptera är att det är katolska systrar som tar hand om dem, säger syster Barbara.

I en hörnlägenhet på andra våningen bor 86 åriga Kerstin Håkansson. Hennes lägenhet är inredd med antika möbler och i bokhyllan ler barnbarnen glatt. Hon flyttade in på hemmet för fyra år sedan.

– Det enda jag visste om katoliker när jag kom hit var att det var att de var stränga, så jag var lite orolig. Men man hör alltid så härliga skratt från systrarna i köket, säger hon.

Kerstin Håkansson är själv inte katolik. Men hon tror ändå på att det var någon slags högre makt som tog henne från hemstaden i Närke till Stockholm.

– Jag har min barnsliga gudatro och min avlidne man visste att jag alltid velat bo i Stockholm. Så hamnade jag här och det finns inget bättre ställe på jorden, säger hon.

Men trots regler om att kvinnorna på hemmet måste vara ensamstående, delar Kerstin Håkansson lägenheten med sin ”karl”.

– Min nya rullator heter Karl-Oskar och systrarna är väl inte helt glada med att jag bor med en man, skrattar hon.

En vanlig dag för en nunna

5.30: Dagen börjar och nunnorna går upp.

6.00: Träffas i kapellet och läser psalmer och har meditation och heliga mässan.

7.30: Börjar med frukosten till de boende. Hjälper de som inte orkar gå ner till matsalen med att bära upp frukost och dusch.

11.45: Lunch.

13.00: Går till kapellet, läser böner.

14.00: Hjälper de äldre med att gå ut eller gå och handla.

16.45: Middag.

18.00: Går till kapellet läser böner.

18.30 fram till läggdags: Slut med dagens arbete och fri tid. Återvänder till kapellet på kvällen för kvällens sista böner.