Barnen i kläm när grönytor byggs bort

Helena Friman vid barnrikehusen intill Sockenplan.
Helena Friman vid barnrikehusen intill Sockenplan.
Stockholm växer så det knakar och allt fler gröna kilar och gluggar byggs igen.
– Det är barnen som är de stora förlorarna när staden förtätas, säger Enskedebon Helena Friman.

Vi står på en gräsmatta, strax bakom Sockenplan. På ena sidan ligger huslängor från 1930-talet, på den andra ligger tunnelbanespåren. Här ska det byggas ett hundratal nya bostäder, små lägenheter för studenter och unga.

Bygget är typiskt för det växande Stockholm. Kilar och gluggar fylls med nya bostäder.

– Man bygger bort alla lekmiljöer för barn och ytor där de kan röra sig. De här huslängorna är barnrikehus, hus som byggdes för familjer med många barn, där barnen skulle kunna få komma­ ut och leka, säger Enskedebon Helena Friman­.

Helena Friman har arbetat vid Stadsmuseet i 30 år där hon hållit i flera utställningar i ämnet, bland annat ”Barn i stan”. I dag är hon pensionerad, men har varit med och bildat nätverket Bums, Barnens utemiljö i staden.

Inför utställningen intervjuade­ hon männi­skor som bott i barnrikehus.

– Hit flyttade fattiga familjer­ från inner­stan. Där bodde de på mörka bakgårdar bland soptunnor och råttor, ofta med många barn i en etta. Barnrikehusen var ett segregerat boende, man föste ihop fattiga­ familjer, men för många var det ändå­ rena himmel­riket att komma­ hit ut. Här fick de två rum och kök och tvättstuga i huset­. Barnen skulle­ kunna­ gå ut och ha fria ytor att leka på. De kunde­ också leka på gården utan att behöva­ passera­ någon trafikerad väg, säger Helena Friman­.

Var det verkligen bättre barntänk 
i stadsplaneringen förr?

– Ja, då fanns ett barnperspektiv. Det gör det inte i dag. Fram till början av 1980-talet fanns riktlinjer om att det inte skulle vara längre än 50 meter från porten till en lekplats, 150 meter till en kvarterspark och 400 meter till en större­ lekpark. I dag finns inga normer alls, bara rekommendationer.

Det här handlar ju om att byggbolagen och staden vill tjäna pengar.

Helena Friman

Men behovet av bostäder är ju enormt. Måste man inte utnyttja den mark som finns?

– Det finns gott om mark i Stockholm. Man kanske kommer lite längre ut från centrum, men det finns mycket mark. Det här handlar ju om att byggbolagen och staden vill tjäna pengar.

Här på den gröna ytan intill Katolska skolan i Enskede ska det också byggas bostäder.
Foto: Pekka Pääkkö

Vi fortsätter promenaden bort till marken vid Katolska skolan. Här planerar staden att bygga 60 lägenheter­ och 10 parhus. I dag är det en grön kil mellan villaområdet och flerbostadshusen längs Sockenvägen. Intill skolan­ finns en sluttning med träd.

– Det här är en jättefin södersluttning­ som är perfekt för barnen att leka i och här finns träd att klättra i. Barnen behöver­ leka i sådana miljöer för att stimulera­ motorik och fantasi.

Stadens strategi att förtäta och bygga­ igen gluggar ger hon inte mycket­ för.

– Det viktiga är att ha lekmiljön nära, på vägen hem från förskolan och skolan. Det ska vara enkelt för barn och föräldrar att stanna till. Det blir också en mötesplats, säger Helena Friman.

I en rapport från Boverket framgår att 300 meter är ett gränsvärde för hur långt man är beredd att gå till ett grönområde för att använda det för lek och avkoppling i sin vardag.

Bums är inte ensamma i sin kritik­. Stadsrevisorerna skrev i en rapport 2012 att stadsbyggnadsnämnden behövde­ jobba med barnperspektivet 
i stadsplaneringen.

Hur har det gått med det?

– Jag tycker att mycket har hänt sedan­ dess. Oftast görs det barnkonsekvensanalyser. Vi har stora ambitioner att komma bort från det helt kommersiella tänket som bara handlar om krona per kvadratmeter såld mark från staden, säger Roger Mogert (S), stadsbyggnadsborgarråd.

Han medger dock att det finns en konflikt mellan den växande staden och barnperspektivet.

– I de områden där vi bygger kvartersstad är motsättningarna som starkast. Samtidigt är den täta staden det bästa sättet för staden att växa. Men där finns en motsättning som vi måste­ hantera och ha med oss hela tiden, säger­ Roger Mogert.

Läs mer: I Stockholm finns inga ytkrav för skolgårdar