”Nu har jag fan bastat för sista gången”

Varför skrevar man i bastun? Det undrar Mitt i:s krönikör Ida Leveby Andersson.
Varför skrevar man i bastun? Det undrar Mitt i:s krönikör Ida Leveby Andersson.
Konstigheterna som vi människor ägnar oss åt i bastun är många. För många, tycker Mitt i:s krönikör Ida Leveby Andersson.

”Jag är kär i dig” säger pojken vars namn nu är bortglömt. Vi satt nakna i bastun och åt äpple, så som barn gör efter träningen.

Jag tyckte inte om det alls. Varken att äta äpple i bastun eller att få en kärleksförklaring där, naken.

Senare skulle det visa sig att sakerna som vi människor gör i bastun är många. Vi tävlar i värmerekord i, vi piskar oss, grillar, gör akrobatik och har sex. 

I ångbastun i Gdansk försöker jag få den minimala tvättlappen till handduk att täcka både bröst och kön. Allt medan de äldre männen utanför låter både morgonrock och handduk ogenerat falla på kakelgolvet innan de gör oss övriga sällskap.

Jag smyger ut. Aldrig mer unisexbastu. 

25 år efter kärleksförklaringen, på ett av Stockholms större bad, är bastun nästan tom när damen bredvid plötsligt ställer sig på alla fyra och skjuter rygg som en katt. Gång på gång. Naken sånär som på en badmössa med paljetter. 

Hon går ut och in kommer kvinnan som lägger sig på rygg, lyfter benen i luften och särar på dem. Sedan följer ett högt stön. 

Jag ska precis till att smyga ut när munnen går i gång som av sig själv: 

”Nu har jag fan bastat för sista gången!”