Min lokala hjälte

Bedragaren kom med rosor till Ebons 95-årsdag

Ebon Nyberg, 95, blev glad över att gratuleras med rosor, men råkade ut för en bedragare. Nu känner hon sig orolig i sitt hem.
Ebon Nyberg, 95, blev glad över att gratuleras med rosor, men råkade ut för en bedragare. Nu känner hon sig orolig i sitt hem.

– Det är förskräckligt, säger Ebon Nyberg med en bedrövad min. Att man inte ska kunna lita på en människa.

Det var för några veckor sedan det hände. Plötsligt kom ett telefonsamtal från en kvinna som sa sig ha fått i uppdrag av kommunen att komma och gratulera Ebon som nyligen fyllt 95 år.

– Jag blev glad, det är ju roligt att få blommor, säger Ebon Nyberg, som lämnade ut portkoden till kvinnan.

Hon fick fyra röda vackra rosor, men inget kort följde med. Kvinnan som kom med buketten var i 50-årsåldern och verkade trevlig. De gick in i köket. Kvinnan stod vid diskbänken och snittade rosorna, klippte bort lite blad och satte dem i vatten. Ebon tvivlade aldrig en sekund på att kvinnan var från kommunen.

– Jag litade på det hon sa, eftersom jag ju hade fyllt år. Ska man inte kunna tro på vad folk säger? undrar Ebon, som nu vill varna andra.

Ebon och kvinnan befann sig hela tiden i köket, så hon utgår ifrån att någon annan måste ha varit i maskopi med den falska kommunkvinnan och smitit in i rummet där handväskan låg. Ett par dagar senare upptäckte nämligen Ebon att plånboken var borta.

Dottern Heydi Krusberg berättar:

– Mamma skulle betala hemtjänsten som brukar handla åt henne. Och då hittade hon inte sin plånbok. Hon ringde till mig och jag slängde mig i bilen, åkte dit och började leta. Men plånboken fanns ingenstans – och då började jag ana oråd. Jag frågade om hon haft något besök, och då berättade hon om rosorna från kommunen.

3 000 kronor var borta, inklusive kundkort, körkort och ett kärt foto på Ebons numera bortgångne make. Heydi Krusberg ringde till kommunen och frågade om 95-åringar brukade uppvaktas med blommor – men nej, något sådant gjorde man inte.

– Men de var väldigt tacksamma för att jag ringde och varnade för detta, berättar Heydi.

Några dagar senare fick Ebon ett samtal från en anställd på Skogskyrkogården, någon hade hittat hennes plånbok slängd på kyrkogården.

– Pengarna var borta, men allt annat, körkortet och fotot, var kvar. Det blev jag väldigt glad över i alla fall, säger Ebon.

Polisens utredning har dock redan lagts ner. Krimjouren som fick fallet på sitt bord bedömde efter förhör med Ebon att det skulle vara svårt att säkra spår i bostaden att jobba vidare med.

– Kan man hitta ett fingeravtryck, har man en chans. Annars är det ju svårt, många äldre har svårt att lämna ett bra signalement. De kanske ser eller hör dåligt. Vi gör inte en teknisk undersökning som rutin, säger utredaren Patrik Lorentzon.

– Ett sätt att klara upp den här typen av brott är ju om gärningsmannen tagit bankkortet och försöker ta ut pengar på en bankomat, och då fastnar på en kamera.

Ebon hade inte bankomatkortet i plånboken, just på grund av risken för stöld. Heydi Krusberg blir arg när hon tänker på att gamla människor ska behöva vara oroliga i sitt hem.

– Vad är det för människor som gör det här? Hur kan man ge sig på äldre som är helt försvarslösa? Det är ju också så utstuderat att ta reda på när någon fyller år, säger hon.

Patrik Lorentzon håller med och vill inte att äldre som råkar ut för åldringsbrott ska klandra sig själva för att ha varit för godtrogna.

– Bedragare är väldigt skickliga, jag och du kan också drabbas, säger han.