Bengt vägrar betala för ny väg

”Vad gäller kostnaden för gatan är jag inte beredd att betala. Vägen fungerade alldeles utmärkt som den var tidigare” säger Bengt Freij.
”Vad gäller kostnaden för gatan är jag inte beredd att betala. Vägen fungerade alldeles utmärkt som den var tidigare” säger Bengt Freij.
Endast en fastighetsägare har vunnit mot kommunen de senaste tio åren, åtta har förlorat, två har nått förlikning.
Endast en fastighetsägare har vunnit mot kommunen de senaste tio åren, åtta har förlorat, två har nått förlikning.

Fastighetsägare dras inför skranket av Nacka kommun om de inte betalar gatukostnadsersättning. Oftast förlorar de.

Endast en fastighetsägare har vunnit de senaste tio åren, åtta har förlorat, två har nått förlikning.

Mitt i har gått igenom de senaste tio årens tvistemål, totalt 17 mål, varav sex mål ännu väntar på avgörande.

Av de som förlorat har två överklagat, båda ända till Högsta domstolen, men ingen av dem har fått prövningstillstånd.

När Nacka kommun rustar vägar, vatten och avlopp har politikerna beslutat att ta ut så kallad gatukostnadsersättning. Fastighetsägare som får nytta av förbättringen får vara med och betala notan, mellan några tiotusen till över en halv miljon kronor.

En del fastighetsägare vill inte betala och riskerar då att bli stämda.

En av de som stämts av kommunen är Bengt Freij, ägare av ett sommarhus på Älgö.

Kommunen rustade upp vägen utanför hans fritidsfastighet och drog även fram vatten- och avloppsrör.

Bengt Freij tyckte att hans andel av kostnaden var oskäligt hög. Han begärde jämkning och anstånd, men fick avslag, ett beslut han överklagat till mark- och miljööverdomstolen.

Han anser att han drabbas orimligt mycket, av de 157 936 kronor han nu dömts att betala, plus kommunens advokatkostnad på 6 250 kronor, är han beredd att betala 10 000 kronor, vilket enligt honom skulle täcka kostnaden för upprustningen av parkmark, trappor och gångvägar.

– Vad gäller kostnaden för gatan är jag inte beredd att betala, säger Bengt Freij. Vägen fungerade alldeles utmärkt som den var tidigare.

Kommunen har dessutom minskat byggrätten till hälften på hans fastighet, tillägger han, och förbjudit att en stor del av tomten bebyggs.

En annan fastighetsägare som också han tog strid, Bengt Karlöf, vann. Domstolen kom förra året fram till att Bengt Karlöfs fastighet helt enkelt inte existerade när kommunen utförde förbättringen. Kommunen hade begärt 214 312 kronor men fick istället betala Bengt Karlöfs rättegångskostnader.

– Jag är väldigt glad att jag vann, säger Bengt Karlöf. Hade jag inte stått på mig hade jag säkert råkat ut för ett rättsövergrepp.

Lena Södersten, förbundsjurist på Villaägarnas riksförbund, säger att förbättringar som alla har nytta av, som vägar, borde finansieras via kommunalskatten, inte genom gatukostnadsersättning, särskilt i en kommun som Nacka, en av landets villatätaste kommuner där många barnfamiljer bor.

– Nacka är en av de kommuner där ersättningen drabbar enskilda hårdast i och med att det bor så många barnfamiljer i kommunen som tvingas gå till banken och ta lån. Det tycker vi är helt fel, säger Lena Södersten.

Hans Lind, professor i bygg- och fastighetsekonomi, tycker å sin sida att lagstiftningen är ”logisk”. När en liten grupp fastighetsägare får nytta av en förbättring ska de betala, säger han.

– Här gör kommuner någonting som höjer fastighetsägarens värde. Då får de betala, säger Lind.

Kommunstyrelsens ordförande i Nacka, Mats Gerdau (M), skriver i ett mejl till Mitt i att Nacka alltid har arbetat med att de som bygger nytt också får vara med och betala för att kunna få bygga nytt. Gerdau pekar bland annat på att kommunen tar ut en avgift till tunnelbanan för de som vill bygga på västra Sicklaön.

”Utifrån detta tycker jag att det är rimligt att den som förorsakar en kostnad också är med och betalar.”, skriver Mats Gerdau och fortsätter:

”Att bara undanta sommarstugeområdena skulle också bli orättvist gentemot övriga boende. Varför ska hyresgäster runt stadshuset betala för sina vägar men inte sommarstugeägare på Älgö?”

För tre veckor sedan, den 16 november, stämde kommunen ytterligare en fastighetsägare i Nacka. I det här fallet kräver kommunen 114 263 kronor.

Här är fler exempel på enskilda som tagit strid om kommunens gatukostnadsnotor de senaste tio åren.

1) Förlorade: Fastighetsägare, Boo, vägrade betala 2010. Motiv: Fakturan stämde inte, osäkert om fastigheten var delbar. Dom 2013: Fastigheten var delbar, inget skäl jämkning. Överklagat till HD, inget prövningstillstånd. Fastighetsägarens nota: 523 324 kr + 130 450 kr (kommunens advokat).

2) Förlorade: Fastighetsägare, Älgö, vägrade betala 2015. Motiv: Ville ha sänkt andelstal från 1,7 till 1,4. Dom 2015: Kommunen har räknat på rätt sätt. Fastighetsägarens nota: 427 759 kr.

3) Förlikning: Fastighetsägare, Boo, krävdes 2014 på 200 815 kronor men betalade inte. Motiv: Ville kvitta med motfordringar på kommunen. Dom 2014: Förlikning. Fastighetsägaren får inte diskutera uppgörelsen. Fastighetsägarens nota: Hemlig.

4) Förlorade: Fastighetsägare, Kummelnäs, vägrade betala 2013. Motiv: Fastighetsägaren hävdade att han sålt fastigheten och att nye ägaren skulle betala ersättningen. Dom 2015: Fakturan hade förfallit till betalning innan försäljningen. Fastighetsägarens nota: 290 000 kr.

5) Förlorade: Fastighetsägare, Älgö, begärde jämkning med 48 000 kr. Motiv: Fastigheten hade fått fel andelstal. Dom: Fastigheten var bebyggd och hade fått rätt andelstal, 1,0. Fastighetsägarens nota: 205 957 kr.

6) Förlikning: Fastighetsägare, Boo. krävdes på 27 000 kronor. Motiv: För hög kostnad. Dom: Förlikning, parterna kom överens om ett belopp, ränta och fördelning av rättegångskostnader. Fastighetsägarens nota: Hemlig.

7) Förlorade: Fastighetsägare, Boo, betalade inte. Motiv: Hade inte pengar. Dom: Fastighetsägaren saknar grund för överklagan. Fastighetsägaren överklagade ända till HD som inte gav prövningstillstånd. Fastighetsägarens nota: 93 258 kr.

Fakta