Min lokala hjälte

Biblioteket är den nya mötesplatsen

Benita Falch och Amal Jakish trivs gott i Språkcaféet, där Amal är "stammis".
Benita Falch och Amal Jakish trivs gott i Språkcaféet, där Amal är "stammis".
Volontären Monica hjälper Caron Michel, 9 år, med läxorna i Skarpnäcks bibliotek.
Volontären Monica hjälper Caron Michel, 9 år, med läxorna i Skarpnäcks bibliotek.
Debatten om bibliotekens roll går hög. Mitt i hälsade på i Skarpnäck där människor möts för att öva sin svenska och för att få läxhjälp.

Måndag kväll i Skarpnäcks bibliotek. Ute är det mörkt men härinne lyser flitens lampor. Nioåriga Caron Michel är som vanligt på plats vid Läxhjälpen, och sitter lutad över sina uppgifter i svenska och matematik. Hon har vanan inne. Hon började gå hit när hon var bara 6 år.

– Det är så bra att man får hjälp med läxorna. Om man inte förstår så förklarar de dem, säger Caron som denna kväll har volontären Monica intill sig.

Nioåriga Caron Michel får hjälp med matten och svenskan, av Läxhjälpsvolontären Monica. De är båda ”stammisar” här. Foto: Anna Z Ek

Lite längre in i biblioteket är det också full aktivitet. Här pågår Språkcafé, med god stämning, mycket prat och skratt. Som vanligt är Amal Jakish, 42, på plats.

– Jag har gått hit i ett år ungefär. Det är jätteviktigt för mig att komma hit och få träffa svenskar. Det här är mer än att bara prata svenska, det är ett sätt att komma in i samhället och få reda på hur det fungerar, säger Amal som i kväll har tagit med sig kompisen Benita Falch.

Amal Jakish kommer ofta till Språkcaféet. I kväll har hon med sig kamraten Benita Falch, för första gången. Foto: Anna Z Ek

Mitt i hälsar på i Skarpnäcks bibliotek med anledning av den långvariga och bitvis heta debatten om bibliotekens roll i samhället. Biblioteken är inte längre bara tysta salar med den tryckta boken i centrum. Numera erbjuder många bibliotek allt från it-handledning och advokatjourer till språkcaféer och svenskakurser för nyanlända. Behovet är stort, och att höja människors språkkunskaper hör förstås till bibliotekens kärnuppgifter.

Annat känns inte lika självklart för bibliotekarierna. På senare år har besökarnas frågor om samhällsservice ökat stort. Människor ber om hjälp med allt från att söka bostadsbidrag till dagisplats, vill ha råd om bankärenden och veta hur man gör för att söka uppehållstillstånd. De vet helt enkelt inte vart de annat ska vända sig – och en förklaring är att många stadsdelar saknar medborgarkontor.

För personalen blir det tidskrävande att klara även detta, vid sidan av det läsfrämjande kärnuppdraget.

– Våra arbetsuppgifter har fått Medborgarkontorskaraktär. Vi hjälper till med blanketter och försöker svara på it-frågor flera gånger i veckan, berättar en av bibliotekarierna i Skarpnäck.

”Vi är inte klara med var vi ska dra gränsen”

Även volontärerna vid Läxhjälpen märker av förändringen. Monica, som varit volontär i 13 år, får ofta frågor om sådant som inte har med läxor och böcker att göra – inte minst om blanketter och datorer.

– Vi kan ju inte allt, men vi försöker hjälpa till med så mycket som möjligt, säger hon.

Samtidigt har biblioteken också blivit mötesplatser, inte minst för barn och unga. De kommer dit efter skolan, inte för att låna böcker utan för att umgås. Ibland blir det högljutt – och ibland bråkigt på allvar. 2015 och 2016 hade Årsta bibliotek så stora problem att man fick hålla stängt korta perioder – men nu är det lugnt där. Ett annat exempel är Enskede bibliotek. Där var en grupp mellanstadiebarn så stökiga att personalen fått förstärkning kvällstid för att skapa lugn.

En förklaring till att barn och unga kommer till biblioteken är att det är en av få offentliga platser där man inte måste betala för sig. Att sitta på café är dyrt för den som har liten eller ingen inkomst.

– Det fanns fler allmänna rum förr, det finns det inte längre, konstaterar bibliotekarien i Skarpnäck.