Bostad krävs för att få gå i skolan

Alisina Amiri, Mohammad Reza Hosseini, Johan Swanljung och Lisa Förare Winbladh.
Alisina Amiri, Mohammad Reza Hosseini, Johan Swanljung och Lisa Förare Winbladh.
Mohammad Reza Hosseini flydde till Sverige för att slippa krig och förföljelse. På Lidingö har han lärt sig svenska och klarar sig bra i skolan. Nu vill Migrationsverket flytta honom – men får han boende på ön lovar Hersby gymnasium att han får gå kvar.

För ungefär två år sedan började Mohammad Reza Hosseini sin flykt till Sverige. Hans föräldrar kommer från Afghanistan, men han har i hela sitt liv bott i Iran. Hans pappa dog när han var 12 och han var han tvungen att börja jobba i en skofabrik.
– Jag jobbade på natten, mellan klockan 18 och 6, alla dagar utom fredag.
Hans mamma och två yngre syskon är kvar i Iran. Familjen kan inte bo i ­Afghanistan eftersom de är hazarer, en folkgrupp som länge förtryckts i Afghanistan.­

Har inte träffat familjen på två år

– Vi hade inga pass eller papper. Om polisen i Iran hittade oss skulle de skicka oss till Afghanistan där hazarer förföljs, säger Mohammad Reza Hosseini.
Han har inte träffat sin familj på två år.

”Alla trodde att vi skulle dö.”

Flykten gick via Turkiet, Grekland, Makedonien, Serbien, Ungern, Öster­rike, Tyskland och till slut Sverige.
– Vi åkte båt från Istanbul till Grekland, det var det svåraste av allt. Båten var för 25 personer, men vi var 58. Alla trodde att vi skulle dö.

Alisina Amiri och Mohammad Reza Hosseini träffades på boendet på Lidingö. Nu bor de båda inneboende hos personer i Älvsjö.

Väl i Sverige har Mohammad Reza Hosseini sökt asyl. Ensamkommande flyktingbarn, alltså under 18 år, blir anvisade till en kommun som ansvarar för att barnet får bostad och kan gå i skolan.
Mohammad har bott i ett boende på Lidingö och går på en förberedande gymnasieutbildning på Hersby gymnasium.

”Min gode man sa att det är för att det är lättare för Migrationsverket att ut­visa vuxna män.”

Migrationsverket har beslutat att Mohammad Reza Hosseini fyllde 18 år den 17 februari. Själv säger han att han fyller år i augusti.
– Min gode man sa att det är för att det är lättare för Migrationsverket att ut­visa vuxna män.

Fick avslag på asylansökan – ska överklaga

I början av mars fick han avslag på sin asylansökan, som han ska över­klaga.
Men även om han inte fått avslag ­hade han behövt flytta. Efter 18-årsdagen tar Migrationsverket över ansvaret och hittar man inte själv någonstans att bo placeras man på något av Migrationsverkets boenden för vuxna, utan rätt att gå i skolan. Men om han hittar en bostad i närheten får han gå kvar på Hersby gymnasium.

”Jag vill jobba och skaffa ett bra liv och en familj. Det är min dröm.”

Därför letar Mohammad Reza Hosseini efter någonstans att bo på Lidingö. Just nu bor han hos matskribenten Lisa Förare Winbladh i Älvsjö. För att komma till och från skolan får han pendla över två timmar om dagen.
– Jag vill vara i Sverige och studera naturvetenskap. Kanske kan jag bli ingenjör. Jag vill jobba och skaffa ett bra liv och en familj. Det är min dröm.

Lisa engagerar sig för ensamkommande

Alla kompisar han har lärt känna i Sverige bor på Lidingö. Dem hinner han inte träffa så ofta längre, på grund av pendlingen.
– Vi pratar hela tiden om asyl, om vad som ska hända, säger han och berättar om en kompis som fått veta att han ska flyttas till Umeå.
Lisa Förare Winbladh kom i kontakt med Mohammad via en vän, som precis som hon, är engagerad i rörelsen ”Vi står inte ut” som verkar för ensamkommande barns rättigheter.
– Myndigheterna flyttar runt ungdomar som om de vore möbler. För andra är det fantastiskt att fylla 18, men för de här ungdomarna är det katastrof, säger hon.

Oroar sig för säkerheten i Afghanistan

Mohammad Reza Hosseini och hans advokat ska överklaga Migrationsverkets beslut.
– Migrationsverket säger att det 
finns städer i Afghanistan som är säkra och att jag kan bo där. Men IS attackerade ett sjukhus nära amerikanska 
ambassaden nyligen. Om de inte kan skydda sjukhus, hur kan de skydda städer?
Han känner ingen i Afghanistan och har aldrig varit där. Om han skulle skickas dit, tror han att han skulle försöka ta sig till Iran igen.
– Om jag hade kunnat bo i Afghanistan, varför skulle jag ha kommit hela den här vägen?

”Myndigheterna flyttar runt ungdomar som om de vore möbler.”

För Lisa Förare Winbladh var det självklart att hjälpa till.
– Jag är upprörd över att det finns så mycket fördomar om ensamkommande barn och unga. Om de bara får det stöd de behöver och har rätt till klarar de flesta sig bra. De flesta kommer hit för att studera och ha en framtid.
Hon tycker att asylprocesserna tar alldeles för lång tid.
– Samhällsekonomiskt är det jättedåligt att inte låta de här ungdomarna vara kvar. Många stannar kvar och blir gatubarn. Om man har tagit hit dem, låtit dem rotat sig och gett dem hopp måste de få stanna, allt annat är omänskligt.