Min lokala hjälte

Andrejs bor i ett hus av plast

Växthusfasaden på framsidan av huset blir en egen klimatzon. Här sitter Andrejs Legzdins och hans fru ofta och dricker kaffe på vårarna. Två av vinstockarna, en vit och en röd, fungerar och ger frukt. Huset har delats upp i två bostadsdelar. På övervåningen bor i dag Andrejs Legzdins äldsta son med familj.
Växthusfasaden på framsidan av huset blir en egen klimatzon. Här sitter Andrejs Legzdins och hans fru ofta och dricker kaffe på vårarna. Två av vinstockarna, en vit och en röd, fungerar och ger frukt. Huset har delats upp i två bostadsdelar. På övervåningen bor i dag Andrejs Legzdins äldsta son med familj.
Mattan i vardagsrummet går i samma mönster som plattorna på Sergels torg, ett projekt som Andrejs arbetat med.
Mattan i vardagsrummet går i samma mönster som plattorna på Sergels torg, ett projekt som Andrejs arbetat med.
Av det gamla lagret har Andrejs Legzdins gjort ett arbetsrum och bibliotek. Genom det stora hörnfönstret sitter han och kikar på fåglar. "En gång var här två kungsörnar som var på väg att slå bo, men de ändrade sig. Däremot kan man ofta se en fiskgjuse lite längre bort", säger han.
Av det gamla lagret har Andrejs Legzdins gjort ett arbetsrum och bibliotek. Genom det stora hörnfönstret sitter han och kikar på fåglar. "En gång var här två kungsörnar som var på väg att slå bo, men de ändrade sig. Däremot kan man ofta se en fiskgjuse lite längre bort", säger han.
Den gamla fasaden behövde renoveras och hela huset kläddes då in isoleringsplattor.
Den gamla fasaden behövde renoveras och hela huset kläddes då in isoleringsplattor.
I Mälarhöjden, med en vidsträckt utsikt över vattnet ligger ett hus helt inkapslat i isoleringsplattor och plast.

Här bor designern och arkitekten Andrejs Legzdins med sin familj.

– Det är som att huset är inklätt i ett omvänt kylskåp, säger han.

Ihopsvetsade tunna rostfria stänger formade i trianglar, utgör den låga grinden in till Andrejs Legzdins tomt i Mälarhöjden. Den yttersta ytterdörren är gjord av likadana stänger som håller fast en plastskiva.

Ja, hela framsidan av det 350 kvadratmeter stora 1940-talshuset är faktiskt inklädd i ett hölje av kanalplast.

Här i det en meter breda utrymmet mellan plasten och den gamla fasaden odlar Andrejs Legzdins och hans fru bland annat vinrankor, tomater och pumpor.

– Det är som en grön gardin, och ger ett fantastiskt ljus. Vi hade en dröm om att få ha vin växande i taket precis som i Italien. I år blev det bara fem kilo vindruvor, förra året fick vi 11-12 kilo, säger Andrejs, och berättar att det ljust rosa vinet just nu står på jäsning i källaren.

Hit flyttade familjen, som då även bestod av ett barn, in 1970. Då hade den gamla livsmedelsbutiken, som Andrejs ofta cyklade förbi som barn, gjorts om till gipsverkstad. Och nu skulle familjen skapa ett eget hem i de gamla lokalerna.

– Vi hade huset som ett experiment, med livet som insats, här utmed ett av skyltfönstren hade det runnit vatten som var brukligt i köttdiskar förr i tiden.

Ännu är kaklet från köttavdelningen kvar på väggarna, den gamla disken har slipats om till arbetsbänk i det runda köket och den gamla mejeriavdelningen har blivit vardagsrum.

Fasaden var väldigt sliten när de flyttade in och Andrejs bestämde sig helt enkelt för att kapsla in hela huset i isoleringsplattor, samma typ som används i kylrum, vilka sedan bultats fast i fasaden.

– Det är som att huset har en överrock och är inklätt i ett omvänt kylskåp.

Huset blev efter det tätare och släppte ut mindre värme. De installerade även en frånluftsvärmeväxlare som var tänkt att bland annat ta hand om varmluften som bildades i ”växthusfasaden” och på taket sattes en åtta kvadratmeter stor solpanel upp, vilken vissa somrar försåg hela huset med varmvatten.

– Förut behövdes åtta kubik olja per år för att få upp vattnet till 60 grader. Solfångaren på taket gav 87 grader. Nu skickar vi överskottsvärmen från den genom vår bergvärmepump ner i berget.

Andrejs Legzdins yrke som arkitekt, designer och möbelformgivare, går igen i hela huset. De rostfria stänger som dörren och grinden byggdes av – syns även i form av en bokhylla längs en vägg i biblioteket, i den stora rund lampan ovanför köksbordet och i ändarna av kökets glasskåp.

Genom livet har han bistått arkitekten David Helldén som ihop med Piet Hein gestaltade Sergels torg och i fem år varit professor på Konstfack vid institutionen för möbler och inredning.

Det karaktäristiska triangelformade svart-vita mönstret från Sergels torg syns i dag i mattorna på vardagsrumsgolvet.

I dag pryder egengjorda möbler i stål och plast stora delar av hemmet.

– Ska jag göra något, så tänker jag alltid, ”hur kan jag ordna detta själv”?

Sina snart 80 år har han även skrivit ner i en bok om sitt liv, som snart kommer ut på svenska.

– På lettiska, mitt modersmål heter den Mani darbi un nedarbi, Översatt till svenska blir det ungefär ”mitt arbete och mina hyss”, säger Andrejs.