Min lokala hjälte

Stor brist på boenden för flyktingbarn

Anette Delin, enhetschef på Enheten för ensamkommande flyktingbarn i Sollentuna kommun.
– Vi har anlitat fler socialsekreterare och har mer personal än under 2015, säger Anette Delin, enhetschef på Enheten för ensamkommande flyktingbarn i Sollentuna kommun där många ensamkommande bott för länge i jourhem eller i en annan kommun.
Anette Delin, enhetschef på Enheten för ensamkommande flyktingbarn i Sollentuna kommun.
– Vi måste ha den här byråkratin, för de här ungdomarna är placerade som alla våra andra ungdomar och det måste vi följa upp jättenoga, säger Anette Delin, chef för enheten för ensamkommande flyktingbarn i Sollentuna. Här utanför Socialtjänstens byggnad på Tingsvägen.
Det saknas fortfarande boenden i Sollentuna kommun för ensamkommande barn och unga. I dag bor 146 på annan ort. 72 barn har bott på tillfälliga jourhem längre än sex månader, vilket enligt socialtjänstlagen inte är praxis.
– Det är jättesvårt att hitta boenden, säger Anette Delin, chef på enheten för ensamkommande flyktingbarn

Förra hösten hade Sollentuna kommun ett avtal med Migrationsverket om ett 30-tal asylplatser. Så kom den stora flyktingvågen och 239 ensamkommande flyktingbarn anvisades till kommunen. I det tumult som uppstod kunde man bara ge hem till en fjärdedel på hemmaplan, vilket berodde på platsbrist på HVB-hem, familjehem och jourhem.
– Det var jättesvårt. Vi kunde få en anvisning av Migrationsverket på torsdagen och dagen efter skulle det finnas en placering. Vi hade för lite resurser att ta hand om alla ungdomar, säger Anette Delin, enhetschef på enheten för ensamkommande flyktingbarn.

I dag har inte mycket förändrats. 146 ensamkommande bor i andra kommuner i olika placeringar. 72 har bott längre än sex månader på jourhem, vilket inte är brukligt enligt socialtjänstlagen.
– Tyvärr, eftersom det är hem som de inte ska bo på stadigvarande. Ju längre man rotar sig desto jobbigare blir det att flytta, säger Kerstin Lidman, förvaltningschef för socialtjänsten i Sollentuna kommun.

Några har varit på flykt ett par års tid och har varit med om hemska saker

I dagsläget är ett femtiotal utplacerade på HVB-hem, familjehem, jourhem och i träningslägenheter, men resten bor i andra kommuner. Just nu annonserar kommunen efter jourhem på sin hemsida och fler typer av boenden behövs.
– Det är ju något som vi jobbar med men det är jättesvårt att hitta godkända placeringar, säger Anette Delin som menar att det är en utmaning att hitta rätt boende som matchar de ensamkommandes behov.
När hon berättar om hela händelseförloppet ter det sig som en krängande korridor av byråkratiska kullerbyttor.
– Men det är viktigt. Vi måste ha den här byråkratin, för de här ungdomarna är placerade som alla våra andra ungdomar och det måste vi följa upp jättenoga.

Det rör sig om flera möten där personal, föräldrar och gode män ska bli godkända. Familje- och jourhem utreds och socialnämnd fattar beslut. När barnen väl fått en placering följer uppföljningsintervjuer och ansvar. Barnen ska helt enkelt må bra där de bor och utvecklas i positiv riktning. Dessutom har de jobbiga minnen.
– Några har varit på flykt ett par års tid och har varit med om hemska saker, då är det viktigt att de hamnar rätt och får den hjälp de behöver, säger Anette Delin.
Trots bristen på familjehem och boenden tycker hon ändå att socialtjänsten och enheten för ensamkommande försöker hinna ifatt.
– Vi har anlitat fler socialsekreterare och har mer personal än under 2015. Vi har även utökat med familjehemskonsulter som ska göra utredningar.

De vill gärna bli integrerade i svenska samhället och lära sig så mycket som möjligt

Men de som inte mår bra av att bo för länge på jourhem?
– De som far illa har vi placerat i HVB-hem för stadigvarande vård och där finns personal dygnet runt. Sedan jobbar familjehemskonsulterna med att hitta ett familjehem som passar den här ungdomen.

När du träffar de som flytt hit, vad är ditt intryck?
– De flesta är jätteduktiga och lär sig svenska fort. De vill gärna bli integrerade i svenska samhället och lära sig så mycket som möjligt.