Byggde barndomens kök – i miniatyrstorlek

Täbybon Monica Ericssons första miniatyrprojekt var hennes barndomskök i Solberga.
Täbybon Monica Ericssons första miniatyrprojekt var hennes barndomskök i Solberga.
Raketosten står på bordet.
Raketosten står på bordet.
Det går inte att ta miste på  att advokaten tycker om att jaga.
Det går inte att ta miste på att advokaten tycker om att jaga.
Advokat Justus tofflor broderades av  Ann Colin i supertunn väv.
Advokat Justus tofflor broderades av Ann Colin i supertunn väv.
Monica Ericsson, ordförande i Svenska miniatyr­sällskapet, kommer alltid minnas i detalj hur hennes barndomskök såg ut. Hon har skapat en kopia av det – i miniatyr.

– Jag har alltid älskat små saker, säger hon.

Lampan ovanför spisen är gjord av en deodorantkula. Diskhoarna av små marmelad- och smörbyttor. En bit tops bildar teakdörrens handtag och 50-talsinredningen är tillverkad av ostlådor. En skylt på tittskåpets husgavel skvallrar om var vi är: Sulvägen 42 i Solberga i södra Stockholm.

– Så här såg köket ut när jag var sju år. Jag kom hem till fikat på bordet, till raketost, ögonkakao, morotsjuice och gifflar.

Köket var hennes första miniatyr­projekt. Boken hon fick från kollegorna på 90-talet skulle ge henne en långlivad hobby.

– En helt ny värld öppnade sig, säger Monica som var med och startade Svenska miniatyrsällskapet – ”Sveriges minsta förening” – som i januari fyller 15 år.

Sällskapet har cirka 200 medlemmar som framför allt bor i Stockholmsområdet. De flesta arbetar i den internationella miniatyrskalan 1:12. I den skalan är ­ 1 meter drygt 8 centimeter.

– Man kan göra fungerade saker som lådor som går att öppna.

Skalan 1:48 blir dock allt mer populär, men då tar realismen stryk.

– Oavsett, så tillbringar alla mycket tid åt att leta på golvet. Det vi arbetar med är så smått och jätteenkelt att tappa bort.

Monica visar ett målarskrin i 1700-talstappning som hon tillverkat under en kurs i USA.

– Lådknopparna är en millimeter och svarvade i en svampform. Tänk hur många gånger de sprätte bort, skrattar hon.

Miniatyrer är vanligare i engelskspråkiga länder. I Japan finns också en lång tradition.

– Senaste trenden där är att laga riktig mat på miniatyrspis och visa på Youtube.

Monica har alltid fascinerats av små saker.

– Jag blev fast när jag upptäckte att man kan lära sig hantverket och skapa verklighetstrogna miniatyrkopior.

Hobbyn är bred. Vissa bygger upp sagomiljöer, andra återskapar sitt hem. En del nischar sig mer och binder böcker, drejar krukor eller tillverkar läderkoffertar.

Monicas senaste projekt är tre hus längs en gata i Gamla stan som hon inreder i 20-tal. Hon öppnar dörren till ett av dem. Här bor advokat Justus Östberg i ett lyxigt och detaljrikt hem. Att han tycker om att röka och jaga är tydligt. Geväret står lutat mot väggen och i rökrummet hänger en tavla av Bruno Liljefors.

– Jag skickade bilder på original­tavlan till en engelsman som gjorde en miniatyrmålning. Titta på detaljer­na, man kan se hårstråna.

Tavlan kostade ett par tusen.

– Det går inte att ta betalt för allt arbete som läggs ner, det skulle bli för dyrt, säger hon.

Andra saker har Monica skapat själv – som kristallkronan.

– Man kan bli lite knäpp, det är jättepilligt. Det gäller att jobba med bra verktyg, pincett och förstoringsglas. Men det är vansinnigt roligt. Det finns en nyfikenhet – ”går det, jag måste prova”. Oftast går det, men det kräver mycket tid och tålamod.