ANNONS

Invånarna om branden: ”Det är fruktansvärt”

Brand på Mossvägen i Huddinge.
Elisabeth Bergelv med hunden August var en de som tittade på förödelsen på Mossvägen.
En närliggande förskola, en dagmamma - och hela den drabbade radhuslängan – evakuerades. Röken spred sig snabbt. Det var många Huddingebor som såg, och påverkades, av måndagens brand på Mossvägen i Fullersta.
– Jag märkte att det låg som en dimma över området. När jag tittade upp såg jag röken. Det är fruktansvärt, säger Elisabet Bergelv som gick förbi på gatan.
ANNONS

Flera hem, där hela liv utspelat sig, ligger i förkolnade rester vid de radhus som brunnit ner helt. Det enda som syns från ett av husen är verktyg, som hänger kvar där ett förråd låg.

Det var många Fullerstabor som gick förbi Mossvägen på tisdagsmorgonen.

Det är så man får ont i bröstet nästan

Elisabeth Bergelv

En av dem var Elisabet Bergelv med hunden August.

– Jag märkte att det låg som en dimma över området. När jag tittade upp såg jag röken som kom upp. Det är inte sant. Inte igen, tänkte jag. Det är fruktansvärt. Man känner med människorna även om jag inte känner de som bor här. Jag har gått med hunden i flera år den här vägen förbi husen. Det är så man får ont i bröstet nästan, säger Elisabet Bergelv.

Boende fick inte komma in

En kvinna som bor i ett av de brandskadade husen kommer och vill gå in och se hur det ser ut. Hon vill hämta bilen, ett par glasögon och en bankdosa.

Men hon måste invänta polisen eftersom det räknas som en brottsplats. Hon tar det hela med lugn.

ANNONS

– Vad ska jag göra åt det? Det är bara att acceptera, säger hon och skakar på huvudet.fullersta brand mossvägen

Dagmamman Titti Westlin, som bor längre bort på Mossvägen, berättar att hon och hennes dagbarn fick åka hem till en förälder som är föräldraledig när de inte kunde vara kvar hemma hos henne.

– Barnen hade precis lagt sig för att vila när det hände. Brandkåren kom utan sirener, så jag trodde att det var sopbilen som jag hörde först. Sedan sa poliserna åt oss att åka härifrån. Det var först när vi gått som jag blev orolig för att elden skulle sprida sig. Men alla grannar här är fantastiska som hjälper varandra, säger Titti Westlin.