Min lokala hjälte

Brukssamhället suddas ut

Örjan Lönngren mellan det gamla och nya Hjorthagen. Tegelbyggnaden ritades av Ferdinand Boberg och rymde kontor och bostäder för Gasverkets anställda. I dag är den exploateringskontorets platskontor. Husen till höger är bara några månader gamla och börjar fyllas med nya Hjorthagenbor. I mitten syns gasklocka 3 och 4.
Örjan Lönngren mellan det gamla och nya Hjorthagen. Tegelbyggnaden ritades av Ferdinand Boberg och rymde kontor och bostäder för Gasverkets anställda. I dag är den exploateringskontorets platskontor. Husen till höger är bara några månader gamla och börjar fyllas med nya Hjorthagenbor. I mitten syns gasklocka 3 och 4.
Omvandlingen av Hjort­hagen går i en rasande takt. Området ömsar skinn från brukssamhälle till hemvist för välbeställda.

Örjan Lönngren leder historiska stadsvandringar i området – och ser förändringarna varje gång han kommer dit.

Han jobbar i vanliga fall på ­miljöförvaltningen, men sedan 2012 guidar Örjan Lönngren också nyfikna stockholmare genom Hjorthagen.

– När jag började fanns det knappt några nya hus. Det var mest en stor byggarbetsplats. Nu har folk börjat flytta in. Det har hänt mycket och jag får ta lite andra vägar för att komma fram nu. Och det blir nya saker att se.

Men låt oss ta det från början. Historien inleds, i alla fall den som är skriftligt belagd, med Magnus Ladulås som 1286 slår fast att Djurgården tillhör honom. Men bara ett par år senare skänker han den till Clara kloster. Under den här tiden bedrivs det jordbruk på Djurgården, något som fortsätter även sedan Gustav Vasa konfiskerat ägorna och överlåtit dem på kronan.

Nästa sekel träder Karl XI in i bilden. Han gillade att jaga, särskilt hjort, och hägnade in Djurgården för jakt. 1700-talets Gustav III ville i stället ha en engelsk park. Hjortarna fick maka ihop sig i en hage – där finns förklaringen till Hjorthagens namn.

Nästa kliv i utvecklingen blir kring förra sekelskiftet när Hjorthagen industrialiseras. Värtagasverket, elverket Värtaverket och Frihamnen blir stora arbetsplatser.

– Men arbetarna hade inga bostäder och fick traska långt från Söder och Vasastan, säger Örjan Lönngren.

Ganska snart fick de nog och krävde bättring av politikerna. Snart hade det vuxit fram ett brukssamhälle i Hjorthagen med bostäder som staden och allmännyttan byggde. De första husen kom på 1910-talet.

Sedan fylldes det på. För den arkitekturintresserade Örjan Lönngren är en av det gamla Hjorthagens största kvaliteter att området är som en liten provkarta över 1900-talets byggnadsstilar.

– Det finns fina exempel från varje decennium, säger han.

Tyvärr försvann den arkitektoniska mångfalden under Norra Djurgårdsstadens första byggfas och det är han den förste att ­erkänna.

– Nu ställer vi krav så att det blir större variation på husen både inom och mellan kvarteren. ­Olika hushöjder finns i stadsplanen medvetet till exempel. Vi är självkritiska och vill inte få samma monotoni som i det gamla miljonprogrammet.

Nu ändrar Hjorthagen karaktär då nya invånare flyttar in i nya hus.

– Det är ju en utpräglad ­arbetarstadsdel med små hyres­lägenheter. Det har varit en stor omvandling de senaste årtiondena och nu blir den kolossal. Det gäller verkligen att Hjorthagen får behålla sin särprägel.

Tror du det är möjligt?

– Lägenhetspriserna går ju upp så visst, det blir väl så småningom ett område för bättre bemedlade. Kanske för äldre rika som behöver mindre lägenhet. Så risken är uppenbart stor. Men vi ska försöka bevara stadsdelen så mycket vi kan.

När jag började fanns det knappt några nya hus. Det var mest en stor byggarbetsplats.Örjan Lönngren

Fakta

Museer gör Östermalmsvandringar

Örjan Lönngrens Hjorthagenvandring har rubriken ”Från gasverk och folkhem till miljöstadsdel” och går i kväll tisdag. Biljetter bokas på Stadsmuseets hemsida.

I morgon onsdag gör Armémuseum en ­annan stadsvandring på Östermalm. Denna gång är ämnet Strandvägen. Samling sker i museets reception klockan 17.00

Källa: stadsmuseet