Byggde sin egen barnvagn

Ulrika och Flora Fransson väcker mycket uppmärksamhet med sitt hemmabygge. Med sig har de hunden Sando.
Ulrika och Flora Fransson väcker mycket uppmärksamhet med sitt hemmabygge. Med sig har de hunden Sando.
Flora Fransson, 8 månader, är van vid att folk vill stanna och prata.
Flora Fransson, 8 månader, är van vid att folk vill stanna och prata.
Ulrika visar hur lätt det går att att ta av liggdelen till vagnen.
Ulrika visar hur lätt det går att att ta av liggdelen till vagnen.
Säkra, snygga och smid­iga. Men är en barnvagn i 15 000-kronorsklassen verkligen nödvändig?

När en barnvagns­försäljare frågade Ulrika Fransson om hon inte ville ge det bästa till sitt barn fick hon nog – och byggde sin egen vagn.

Flora Fransson, 8 månader, betraktar med loj blick tanterna som lutar sig över hennes vagn. Hon är van vid att folk vill stanna och prata med mamma Ulrika Fransson.

– De tycker den är fin och frågar saker om den. Vagnen väcker något hos folk. Det handlar om vårt ambivalenta förhållande till konsumtion, att lusten att handla ofta är större än behovet av det man köpt, säger Ulrika som bor på Lilla Essingen.

När hon väntade Flora blev familjens barnvagn stulen. Det äldsta barnet Harald hade legat i en vagn från 1972 som familjen var nöjda med. Nu fick de ge sig ut i något de beskriver som en djungel.

– Jag stod med en försäljare som visade alla funktioner på en ny barnvagn, den var snabb att svänga runt ett hörn och snabb att fälla ihop. Jag förstod inte varför allt måste gå så snabbt, det var så mycket funktioner jag inte hade något behov av.

När Ulrika sa det utbrast säljaren ”men vill du inte ge det bästa till ditt barn?”

– Det satte igång något hos mig. Jag kunde bara inte köpa en sådan vagn, inte ens en begagnad sådan. Det bästa måste ju ändå vara det som är bäst för mitt barns liv.

Hon gick hem och ritade en vagn. Hennes pappa, som är snickare, hjälpte sedan till att bygga den.

Vagnen skulle få plats i hissen, kunna lasta mycket, liggdelen skulle kunna tas loss och vagnen skulle kunna köras på landet. Den fick lådbilsbroms, fällbart handtag och den kan inte få punktering. Vagnen är målad med kokt linolja för att klara regn och täcket har vaxdukstyg på ena sidan.

– Och när den är uttjänt kan man kasta den på majbrasan.

Men alla kommentarer hon fått på stan har inte varit positiva.

– En mamma kom fram till mig och frågade om jag inte var medveten om att jag kunde skada mitt barn. Hon menade att skakningarna i vagnen, som saknar fjädring, kunde hämma hennes utveckling. Jag tänkte bara att hon har gått på myten att nya vagnar skulle vara så säkra och skänkte en tanke till alla barn som förr åkte skrinda och verkar ha överlevt.

För Ulrika Fransson handlar det om att hon vill leva efter hur hon lär sina barn.

– När jag uppmuntrar min 12-åring att vara kreativ kan jag själv inte köpa mig till en lösning på ett problem.