ANNONS

Chockterapi på 4 000 meters höjd

Utmana dina rädslor brukar det heta. Sagt och gjort. Vi skickade ut vår höjdrädde reporter Johan Thornton på en veckolång resa som till slut tog honom till oanade höjder.
Utmana dina rädslor brukar det heta. Sagt och gjort. Vi skickade ut vår höjdrädde reporter Johan Thornton på en veckolång resa som till slut tog honom till oanade höjder.
Vi börjar lite lätt. Gångbron som går mellan Mosebacke och Gondolen på Södermalm ligger ungefär 40 meter upp i luften.
Vi börjar lite lätt. Gångbron som går mellan Mosebacke och Gondolen på Södermalm ligger ungefär 40 meter upp i luften.
Ute på bron känns det som att hela bron skakar. Det gör den inte säger folk som står och njuter av utsikten. Det gör den visst, mumlar jag och skyndar mig tillbaka in i säkerhet.
Ute på bron känns det som att hela bron skakar. Det gör den inte säger folk som står och njuter av utsikten. Det gör den visst, mumlar jag och skyndar mig tillbaka in i säkerhet.
Stadshuset. Utsikten är magisk...
Stadshuset. Utsikten är magisk...
... och att reportern knappt vågar hålla ögonen öppna är tragiskt.
... och att reportern knappt vågar hålla ögonen öppna är tragiskt.
150 meter upp är det inte läge att titta ner. Då känns det som att Kaknästornet vajar i vinden.
150 meter upp är det inte läge att titta ner. Då känns det som att Kaknästornet vajar i vinden.
På 4 000 meters höjd handlar det inte om höjdrädsla längre. Ju närmare vi kommer marken desto lättare blir det att förstå hur högt det egentligen var – och ju läskigare blir det.
På 4 000 meters höjd handlar det inte om höjdrädsla längre. Ju närmare vi kommer marken desto lättare blir det att förstå hur högt det egentligen var – och ju läskigare blir det.
Från samtals- till chockterapi: Följ med vår reporters resa mot nollpunkten, via Söders höjder, utkikstorn och psykologer till en flygresa över Mälaren. Allt för att bli kvitt sin höjdrädsla.
ANNONS

Jag har sällan känt mig så ensam. Trots att flygplanet är fullt av personal och jag dessutom sitter ihop med en fallskärmsinstruktör är jag helt ensam. Ensam med skräcken.

Vi återkommer dit.

Det jag håller på med kallas för exponeringsterapi. Att som extremt höjdrädd ta mig upp på höga höjder för att stirra faran i vitögat.

Men vi börjar i terapisoffan. Beteendevetaren Ywonne Edwards berättar över telefon att hon med KBT säkert behandlar ett femtiotal personer som lider av olika former av höjdskräck, eller akrofobi, som är den medicinska termen. Och det är kanske inte så konstigt. För enligt statistiken är var tionde svensk höjdrädd.

– Det vi gör, lite förenklat, är att bemästra tankarna: För hur troligt är det att det vi är rädda för uppe på en hög höjd faktiskt ska hända, säger Ywonne och jag känner att hon har rätt i det hon säger.

Förenklat går KBT, Kognitiv beteendeterapi, ut på att träna på att vända de obehagliga tankarna och att lära sig slappna av i en pressad situation i stället för att fly.

Elddopet blir sedan att exponera sig.

Krönika: ”Det blev en vidrig vecka helt enkelt”

ANNONS

Min första exponering sker på gångbron ut mot restaurang Gondolen, nästan 40 meter upp i luften. Fotografen Oliver och jag skämtar med varandra på vägen ut, solen skiner och det är vindstilla. Vad kan gå fel? Men så börjar allting svaja.

– Vi går tillbaka, säger jag. Nu. Bron kommer att rasa.

Vi har inte ens börjat påpekar Oliver. Han tvingar tillbaka mig ut igen.

Under veckan som går fortsätter resan. Först i Kaknästornet där hissen går raka vägen till 32:a våningen. Väl uppe är utsikten spektakulär. Det är obehagskänslorna också, samt den klassiska tvångstanken: Tänk om jag får för mig att hoppa.

KBT-terapin är inte heller idiotsäker. Vi har alla ett visst mått av säkerhetsbeteende och är vi inte tillräckligt hängivna metoden så finns det risk att KBT:n inte biter. Ungefär så resonerar Sven-Erik Levin, psykolog och psykoterapeut. Jag frågar honom om hypnos är något man kan bota höjdrädsla med.

– Det kan definitivt fungera. Särskilt för dem som har svårt för att skapa egna­ bilder att arbeta med under terapin.

Det finns dessvärre ingen tid för hypnos just nu. Tornet i Stadshuset väntar. Det är över 100 meter högt och tar ungefär en halvtimme att gå upp i. Sista biten går via en knarrande trätrappa som ser uråldrig ut.

Jag vägrar först att gå upp.

Det borde alla andra också göra.

Efter att ha sprungit upp för trappan i blind förnekelse ligger en ny strålande utsikt för mina fötter.

– Andas, slappa av i axlarna, du kommer inte att falla ner, tänker jag tyst för mig själv. Eller högt – för folk tittar konstigt.

Sista försöket under veckan blir att chocka bort höjdrädslan.

Efter en kvarts propellerplansresa upp i luften befinner jag mig 4 000 meter upp i luften ihop med Darcy från Nya Zeeland. Han frågar om allt känns ok, men jag hinner inte riktigt tänka efter. Någon sekund senare faller vi fritt mot marken. Men än rädsla känns det som ett trauma när luften slår mot min kropp som färdas i över 200 kilometer i timmen.

På marken är jag mest trött. Samma känsla som efter en aggressiv karusell på Gröna Lund. Det här var något annat än höjdrädsla. Höjdperspektivet som brukar sätta mig i gungning var för bisarrt att ta in. Dessutom var det skönt att hoppa för en gångs skull och inte bara vara rädd för tanken.

Ett par dagar senare är jag tillbaka där allting började. 40 meter ovanför Slussen på gångbron till Gondolen. Det känns fortfarande fördjävligt.

Få stenkoll på helgen och läs de bästa reportagen från Mitt i Stockholm – prenumerera på vårt nyhetsbrev Fredagspepp!

Fakta

Botad? Ta dig an en höghöjdsbana!

För den som har bemästrat sin höjdrädsla och dessutom gillar äventyr kan en höghöjdsbana vara en bra aktivititet. En höghöjdsbana är en äventyrsbana, ungefär 10–12 meter upp i luften och de finns på flera ställen runt om i Stockholmstrakten.

En ligger i Älta, ungefär granne med Hellasgården. Här kan du åka linbana, trapets och andra mer eller mindre farliga saker uppe bland trätopparna.

Ytterligare ett exempel, som dessutom är ganska nytt ligger vid Lida friluftsgård i Botkyrka. Vår reporter Maja Nilsson var där i början av sommaren för att prova och hon levererande följande summering:

– Efter att även ha balanserat på stockar, klättrat i nät och hoppat mellan träd, kan vi inte bara konstatera fysisk träning tillsammans med en naturupplevelse utöver det vanliga. Med en skräckblandad förtjusning på färden mellan granarna kan banan också intygas leverera en hög dos av adrenalinkickar.

En tredje höghöjdsbana ligger på Löknasholmen i skärgården. Klättring, stockar, broar, rep och vajerpassager är grejen här. Högt uppe i luften såklart, ungefär 19 meter upp närmare bestämt. Här gäller det att avsätta lite tid dock hela banan tar tre timmar att ta sig runt.

Johan Thornton & Maja Nilsson

ANNONS
Mitt i:s nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

Få de bästa lokala nyheterna från Mitt i Vallentuna direkt i din inkorg.

Här kan du anmäla dig till fler nyhetsbrev.

Något gick fel. Vänligen prova igen!

Tack! Vi har skickat en bekräftelse till din inkorg.