Curt Lidbrandt, 6 år, bilpionjär i Sollentuna

Curt Lidbrandts familj stack ut i Sollentuna på 30-talet – de hade nämligen en bil.

– Det var spännande och lite ovanligt.

Under en bilfärd till Västergötland telegraferade han hem till mormor i Tureberg för att berätta om farten.

Kriget hade precis brutit ut och oron i Europa var stor.

Curt Lidbrandts pappa som ägde ett bageri hade precis inhandlat en ett år gammal Opel Olympia, och Sollentunafamiljen åkte för att hälsa på farmor i Lugnås i Västergötland. Resan tog flera timmar och då och då stannade familjen till och fikade.

– Det som var mest spännande var att gå in på telegrafstationen i Norrköping och beställa ett samtal till mormor i Tureberg från en dam i luckan. Sedan fick man gå in i en liten telefonhytt och jag fick berätta att vi varit uppe i 80 kilometer i timmen, säger Curt Lidbrandt, i dag 81 år.

Fram till krigsutbrottet var det fortfarande ovanligt med bilar, då var det vanligaste transportmedlet motorcykel eller cykel.

Under 1900-talets första hälft var bilar något spännande och nytt i Sverige som väckte stor uppmärksamhet.

– Kom det en bil vallfärdade man dit för att titta på den, säger Jan Tägt, ordförande i Motorhistoriska riksförbundet.

– Gemene man hade motorcykel och merparten hade sidovagn så det var så man kuskade runt med familjen. Bilar användes mest som taxi, lastbilar eller för transporter. De var fortfarande dyra att köpa.

Men Curts motorintresse höll i sig och när pappan startade ett mejeri var det han som oftast körde.

I början åkte de runt med häst och vagn och han fick hålla i tömmarna, men sedan införskaffades en mjölkbil och då var det Curt som satt bakom ratten när pappan levererade mjölk till butikerna.

– Pappa stod bakpå lastbilen på flaket och plockade ut flaskorna. Man fick köra försiktigt för det var trådkorgar med enlitersflaskor och det hände lätt att de stjälpte omkull, säger han.

Curt ville egentligen bli flygare men så småningom började han jobba på Ernst Nilssons bilfirma som sedan togs över av Bilia. Där blev han kvar i 50 år.

En av de första egna bilarna köpte han 1957 när han gifte sig.

– Det var en Moskvich som jag betalade 350 kronor för. Sedan hade vi den i några år och sålde den för 400 kronor så jag tjänade 50 spänn, berättar Curt Lidbrandt och skrattar.

De senaste åren har det varit Volvo för hela slanten. Och hans minns när Volvo PV kom till Sverige och hur märkligt den kändes att köra eftersom han var van vid lastbilar.

– Jag är inte bilfanatiker bara för att jag jobbar med bilar. Men det är kul att ha varit med om hela utvecklingen och se hur mycket som förändrats under åren, hur annorlunda bilarna är nu.