Min lokala hjälte

Dagen då drömmen gick i kras

"Jag har inte en enda sekund över för mig själv. Men det är också barnen som gör att jag kan fokusera på att livet går vidare", säger Isabel Kaiser.
"Jag har inte en enda sekund över för mig själv. Men det är också barnen som gör att jag kan fokusera på att livet går vidare", säger Isabel Kaiser.
2011 köpte Isabel och Anders en sommarstuga i Huddinge, som skulle bli deras drömhus. Men Isabel blev ensam kvar i renoveringsobjektet – som tack vare tv-programmet Sofias änglar nu är beboeligt.
2011 köpte Isabel och Anders en sommarstuga i Huddinge, som skulle bli deras drömhus. Men Isabel blev ensam kvar i renoveringsobjektet – som tack vare tv-programmet Sofias änglar nu är beboeligt.
Bilden ovan togs på en av Isabels och Anders första dejter. Det var på Sandhamn 2009.
Bilden ovan togs på en av Isabels och Anders första dejter. Det var på Sandhamn 2009.
När Isabel Kaisers man Anders hastigt gick bort blev drömhuset en mardröm.

Den 28 juni i fjol dog småbarnsmamman Isabel Kaisers sambo oväntat. Tolv timmar efter första symptomen var Anders Lekberg borta.

Han och tvåårige sonen Jonathan hade sovit middag. Isabel tog hand om dottern Ottilia, drygt tre månader. Hon var lite irriterad över att det hade tagit så lång tid innan de kom iväg på glassutflykten.

På hemvägen blev Anders illamående och fick ont i huvudet. ”Det måste vara matförgiftning”, tänkte Isabel.

På väg till sjukhuset blev de tvungna att stanna och Anders kräktes kraftigt vid vägrenen och kunde knappt gå.

Väl framme vid akuten skyndade Anders ut ur bilen och sedan såg hon honom aldrig vid medvetande igen.

Sonen Jonathan avbryter och visar en av alla bilder som finns på pappa. Bland annat Anders och Isabel på en av deras första dejter i Sandhamn julhelgen 2009, på en alptopp i Chamonix och med en nyfödd Jonathan i famnen.

När Anders gick bort blev Isabel ensam i deras drömhus med renoveringsbehov.

Innan de 2011 köpte det faluröda trähuset på en bergknalle i Stora Mellansjö i Huddinge hade de varit och tittat på cirka 50 hus.

Målet var ett insynsskyddat hus med stor tomt, som de hade råd med. Det fick inte ligga för långt från Årsta, där Anders äldre dotter Betty bor med sin mamma.

Den utbyggda sommarstugan från 1950-talet som de till slut fastnade för hade varit till salu länge.

– Huset var superskruttigt. Det fanns ingen vattentoalett och trädgården var igenvuxen.

Men det vägdes upp av läget. Isabel pekar mot balkongen. Mellan träden syns den nu snöklädda sjön Magelungen.

Snart stötte paret på problem de inte räknat med. När de skulle dra nya avlopps- och vattenledningar gick det illa.

– När jag drog på vattenkranen hörde jag hantverkarna ropa ”Helvete!”. Det bara sprutade kiss- och bajsvatten från betongröret.

Plötsligt var 100 000 kronor borta. Och när de flyttade en vägg i köket upptäckte de att en bärande balk var rutten.

– De hade skarvat i den och balken var på väg in i köket. Taket var fuktskadat eftersom takpappen hade lagts åt fel håll.

Isabel och Anders började riva ned tapeter och lister, som skulle bytas. Tre år senare var det ännu inte åtgärdat och huset var i värre skick än innan de köpte det.

– Bara någon månad innan Anders dog hade jag sagt till en granne: ”Alla frågar hur jag orkar bo så här, men vad fan. Vi har världens finaste barn, alla är friska. Vi har inte mycket pengar, men det gör ingenting. Inget dåligt händer i vår familj. Vad mer kan jag begära?”

Men den 28 juni hände det. I två timmar cirkulerade Isabel utanför akuten dragandes på barnvagnen.

Läkaren hade problem att få kontakt med Anders och sa att de väntade på provsvar. Isabel, som ville undvika att bli smittad med sin nyfödda bebis, åkte i stället hem.

Vid tretiden på natten ringde de från sjukhuset och sa att Anders skulle flyttas till intensiven. Han hade problem med andningen och de behövde intubera honom.

Men Isabel förstod fortfarande inte hur allvarligt läget var.

– Ingen sa att det var fruktansvärt bråttom. De visste nu att det var blodförgiftning, som man i teorin kan få av en kraftig matförgiftning.

– Först när läkaren sa att Anders hade fått tre hjärtstopp blev det på riktigt för mig.

Anders var medvetslös. Lungorna hade kollapsat och han låg uppkopplad med slangar, hade fått två sorters penicillin, 100 procent syrgas och de starkaste hjärtmediciner som finns.

– Nu ska jag gå in och se på när Anders dör, tänkte jag. Det gick inte att fatta. Plötsligt började maskinerna som mätte blodtryck och puls att ticka ned. Jag skakade på Anders, för han måste ju hjälpa till. Jag försökte få honom att vakna. ”Får jag slå honom?” frågade jag. De sa bara att det spelar ingen roll. Men i mitt huvud var det: ”För helvete, vad är det ni inte förstår? Han håller på att dö”, säger Isabel och tårarna börjar rinna.

Anders somnade in vid halv sju på morgonen.

Han dog av akut blodförgiftning på grund av streptokocker. Han hade fått in det genom något sår på kroppen.

– Han jobbade med distribution och skar sig på papper varje dag, säger Isabel.

Samtidigt som Isabel pratar blir hon hela tiden avbruten. Ottilia, som nu är nio månader, börjar storgråta, och Jonathan vill att mamma ska laga leksaksbilen.

– Det är dagis, handling, blöjbyten. Man är alltid i verkligheten.

När Anders gick bort var Isabels största rädsla att behöva lämna huset. Renoveringen av huset var långt ifrån klar.

Två månader efter Anders död kom tv-programmet Sofias änglar med Sofia Wistam i spetsen hem till Isabel. En barndomsvän till Anders hade hört av sig till Kanal 5 och tipsat om Isabel.

På fyra dagar skulle hantverkare iordningställa delar av huset. Isabel bodde hos grannen under tiden.

Att kliva in i det nyrenoverade huset igen beskriver hon som overkligt. Bland annat hade den branta trappan fått ett rejält, högt barn-säkert trappräcke. Altanen på berget hade fått ett barnsäkert staket.

Väggar och tak inomhus var nymålade. Den trasiga värmepumpen var utbytt och det kalla golvet hade bytts mot furutiljor.

Det kyffiga sommarköket hade gjorts om till ett stort lantkök med helt nya vitvaror.

I sovrummet hade tv-teamet ramat in Anders favoritbyxor, ett par slitna jeans med hål och lagningar. På en galge hängde hans rutiga skjorta kvar bredvid sonens i betydligt mindre storlek.

– Nu hänger de tillsammans. Anders var ju killen som var odödlig. Två veckor innan han dog sa han: ”Det är ingen som dör på en dag.”

Samtidigt som Isabel är tacksam varje dag för hjälpen hon fått, önskar hon att Anders hade fått vara med.

– Fan, det här skulle vi göra tillsammans. Nu får jag det gjort, men han är inte med. Det är därför det blir så ledsamt.

Fakta

Får hjälp av änglar

Namn: Isabel Kaiser.

Ålder: 41.

Familj: Barnen Jonathan, snart 3, och Ottilia, 9 månader. Anders dotter Betty, 9.

Bor: 1950-talsvilla i Stora Mellansjö i Huddinge.

Aktuell: Får hjälp av Sofias änglar i Kanal 5. Säsongsstart den 1 februari klockan 20. I programmet rycker programledaren Sofia Wistam och hantverkarna Johnnie Krigström och Mattias Särnholm ut och hjälper människor i nöd.

Fakta

Så hanterar Isabel sorgen

Kyrkogården. En eller ett par gånger i veckan tänder Isabel och barnen ljus på Skogskyrkogården, där Anders urna ligger. ”Deras lekplats kommer bland annat att vara på Skogskyrkogården. Den kommer vara en del av deras uppväxt. När jag säger: Ska vi tända lite ljus? säger Jonathan ’Pappa!’. Jag har den största samling gravljus i bilen som man kan ha.”

Hemmet. För Isabel Kaiser är det viktigt att ha ordning hemma. ”Det kan inte vara kaos överallt. Om jag måste börja dagen i allt skräp kommer jag inte upp till ytan. Någonstans måste jag hitta ett välbefinnande.”

Att sörja. Isabel har inte riktigt hunnit sörja än. ”Jag skulle behöva mycket mer tid för mig själv. Jag tror jag behöver peta lite i öppna sår.”

Tänka på sig själv. Isabel Kaisers läkare och psykolog har sagt att nu när barnen har överlevt, huset står där det står och vardagen rullar på, måste hon tänka mer på sig själv. Något som skrämmer henne. ”Det är jobbigt. Jag vill ju inte gotta mig i det vidrigaste.”