Danny tillbaka på mammas gata

Bertil, som jobbar på Urban Deli, tar en selfie med Danny Saucedo.
Bertil, som jobbar på Urban Deli, tar en selfie med Danny Saucedo.

Danny Saucedo studsar upp från soffan på Urban Deli vid Nytorget. Med en ursäkt sträcker han sig över en gäst, riktar mobilen mot högtalaren. Snart har musikidentifieringsappen hittat den dunkande låten: ”You´ll Never Know” med ”Hi gloss” från 1981. En asbra discodänga, enligt Danny. Att han är extremt trött märks inte.

– Jag skrev på en låt och gick och la mig 5.30. ”Du ska vara på Urban Deli klockan 10 i morgon. Gå och lägg dig”, sa Molly. Vi jammade ihop. Fan, man får inte släcka lågan när det brinner. Rid på vågen.

Den skiv- och turnéaktuella artisten har vänt på dygnet. Varje spelning kliver han på scenen tidigast vid midnatt. När han är klar vid två är han ­uppe i varv.

– Vi är ett helt gäng grabbar som sitter uppe och kollar på film, krökar och snackar skit in på småtimmarna. Man lever i något slags jetlag-mood hela turnéperioden.

Albumtiteln kom till när han satt och drack en massa vin på balkongen på Bondegatan på Södermalm med sin bästa kompis och sa: ”Hör vad du säger men jag har glömt vad du sa”.

– Vi tyckte det var jävligt kul och gick direkt in och skrev en låt som heter så. Det genomsyrar hela plattan. Det är lite Dannyaktigt nonchalant. Jag bryr mig inte så mycket.

Mycket av materialet, för första gången på svenska, kom till när Danny flyttade till Los Angeles 2013. Innan dess hade han rusat fram som ”popsnöre”. Han hade spelat med EMD, medverkat och lett Melodifestivalen. Samtidigt tog ett långt förhållande slut. Allt handlade om att bygga ego och söka bekräftelse. Se bra ut, färga håret, bygga muskler.

I LA behövde han inte längre vara artisten Danny. Där var han inte känd – bara en av många blonderade boys.

– Jag trodde jag var lycklig, men i stället hade jag kommit ifrån mig själv. När jag stannade upp kom en tsunamivåg av känslor, säger Danny som gått i KBT-terapi.

Danny upptäckte ett stort tomt hål, som han tidigare fyllt med prylar, kickar och sex.

– Jag har hela tiden trott att jag vill bli världsartist. Ju mer uppmärksamhet jag får, desto bättre. På instagram och facebook ser man perfekta bilder, man ser inte att folk inte lever perfekta liv. Jag har gjort en digital detox. Förut ville jag pleasa publiken. Men i stället för att lägga upp någon spännisbild, kan jag nu lägga upp vad som helst. Jag bryr mig inte så mycket längre, även om jag fortfarande är lite härligt solbränd.

I dag vill Danny, som är engerad i miljön och Djurens rätt, förmedla power.

Hur ser din och Mollys kärlek ut?

– Den är röd och varm. Vi är glada i varandra. Det är en klyscha, men kärlek är att ge, inte ta. Hon har lyft upp mig. Vår kärlek handlar om att lyfta varandra. Vi är starka tillsammans.

Ska ni skaffa barn?

– I framtiden. I ett sedan kan det bli barn, hoppas jag.

Ovanför knogarna på högerhanden skaffade han nyligen fem lätt skrovliga tatueringar, som han beskriver som väderbitna och alkisgröna.

– Det är de fem elementen. Våra byggstenar. Jag kunde lika gärna ha skrivit: Ha perspektiv.

Dannys mamma är från Bolivia och pappa från Polen. Föräldrarna skildes när han var liten och Danny och hans bror växte upp med mamma Patricia.

Danny har alltid varit en sökare. Under uppväxten med mamma fick han katekesen att hålla sig till, men Danny kom även i kontakt med meditation, healing och kristaller. Länge hade han ett rosenband i fickan som lyckoamulett, men i dag är Danny spiritualist.

Fortfarande är hans mamma tryggheten och han och Molly delar ­innergård med henne.

– Att jag bor kvar handlar innerst inne om trygghet. En känsla jag har adderat på hela Södermalm, som jag gjort till en amulett som jag har i fickan.