Visst ligger väl Ekerö kyrka på Ekerö, ingen kallar väl Munsö för Munsön och Färingsö heter väl precis just så. Så varför benämner vi Lovön i bestämd form? Det finns det inget lätt svar på, enligt Institutet för språk och folkminnen.

– Det är ingen enkel fråga som du ställer, säger namnvårdskonsulent Leila Mattfolk.

– Det finns inga språkregler som styr namnformerna, men man kan ofta se ett mönster där naturnamnen, alltså namnet på ön, står i bestämd form och bebyggelsenamnen i obestämd.

Lovön är alltså namnet på själva ön, men bebyggelsen heter Lovö – som vid Lovö kyrka.

Adelsön?

På lantmäteriets karta så följer Ekerö, Munsö och Adelsö samma mönster och namnet som betecknar själva ön är i bestämd form. Trots att de i dag sällan verkar användas har öarna de fastställda namnformerna Ekerön, Munsön och Adelsön.

På Lantmäteriets karta heter öarna Adelsön och Munsön – men Färingsö.

På Lantmäteriets karta heter öarna Adelsön och Munsön – men Färingsö.

Lantmäteriet

– Men även om detta är ett mönster finns det många undantag och man kan inte utgående från namnformen entydigt säga att det ena är namn på bebyggelse och det andra naturnamn, säger Leila Mattfolk.

Färingsö, som på gamla kartor kallats Svartsjölandet, är på lantmäteriets karta benämnd just Färingsö och inte Färingsön. Det är nämligen så namnet på ön har uttalats.

– Den form som förts in på kartorna grundar sig oftast på det lokala uttalet, såsom det har fångats upp av kartritare och namninsamlare, säger Leila Mattfolk.