De föreläser om ­sorgen efter Moa

Sju år har gått sedan Hanna och Lena Bergman förlorade 11-åriga Moa. Nu föreläser de om hur livet fortsätter, trots sorgen.
Sju år har gått sedan Hanna och Lena Bergman förlorade 11-åriga Moa. Nu föreläser de om hur livet fortsätter, trots sorgen.
För sju år sedan dog 11-åriga Moa från Sollentuna på en strand i Thailand. Lena och Hanna Bergman förlorade en dotter och en lillasyster.

Nu föreläser de om hur livet fortsätter, trots den ofattbara sorgen.

I april 2008 var familjen på semester på ön Koh Lanta i Thailand. Systrarna Moa och Hanna lekte på en luftmadrass i vattnet när Moa föll av och landade på en dödligt giftig manet.

– Moa dog där, på stranden, säger hennes mamma Lena Bergman.

I ett slag förändrades allt. Familjen hamnade i chock.

Sedan dess har sju år gått och i dag kan Moas storasyster Hanna Bergman prata om den ofattbara händelsen.

– Jag slöt mig i min sorg. Jag ville inte visa den och absolut inte prata om det. Det har tagit mig sju år att komma hit, säger hon.

Om en vecka föreläser hon och Lena i Sollentuna kyrka om hur livet ändå fortsätter efter en fruktansvärd händelse.

För Lena och Hanna har sorge­arbetet sett helt olika ut. När familjen kommit hem från Thailand var mycket ogreppbart.

– Jag och Moa hade våra sovrum bredvid varandra. Allt såg ut precis som innan vi åkte till Thailand. Fast dörren var stängd klarade jag inte ens av att se hennes rum, säger Hanna.

Lena berättar hur de dukade fram fyra tallrikar, fast de bara var tre personer som skulle äta.

– Moas resväska låg ouppackad i två månader. Det tog tre år innan vi kunde göra något åt hennes rum. Det var för smärtsamt.

Medan Hanna slöt sig och ältade händelsen ”tänk om jag bara hade…”, så var Lena öppen med sina känslor. Hon gick i terapi.

– Vi har hela tiden respekterat att vi sörjt på olika sätt, säger Lena.

Hanna tyckte ofta det var svårt att träffa nya människor. Den oskyldiga frågan ”Har du syskon?” var oerhört smärtsam för henne.

– I dag bryter jag inte ihop om någon frågar och nu kan jag säga att jag har en syster, men att hon har gått bort.

För Hanna har kyrkan spelat en viktig roll i sorgearbetet. Före Moas död var hon inte troende, men det ändrades i samband med konfirmationen.

– Terapi var inte min grej, men däremot att bara få vara i kyrkan. Där är det inte tabu med personliga kriser.

Det var också i kyrkan som idén om en föreläsning dök upp. För Hannas del är det ett stort steg att prata om sin sorg offentligt.

– Det är en inre strid för mig och jag kommer att vara jättenervös. Men drivkraften att få berätta är starkare.

Sorgen försvinner aldrig. Men med tiden blir den lättare att bära. I dag har de bara ljusa minnen av Moa.

– Vi har alltid varit glada och skrattat tillsammans. Moa hade velat att vi skulle fortsätta med det, säger Lena.

Fakta

Leva livet med sorg i bagaget

Föreläsningen ”Att leva livet med sorg i bagaget” äger rum den 31 mars, klockan 19.00 på S:t Larsgården, Sollentuna kyrka.

Lena och Hanna Bergman, som förlorade 11-åriga Moa, föreläser för alla som drabbats av sorg eller känner någon som går igenom en jobbig period i livet.

Mer: Föreläsningen föregås av en andakt klockan 18.30. Föreläsningen i sig är inte kyrklig.