Min lokala hjälte

”De gick rakt in i mitt hjärta”

Familjen Landström åkte till Kongo med 46 kilo var – även barnen Ophelia och funktionshindrade minstingen Elikia följde med.
Familjen Landström åkte till Kongo med 46 kilo var – även barnen Ophelia och funktionshindrade minstingen Elikia följde med.
Tyresöbon Miza Landström samlade in hundratals skor och kryckor och flög sedan själv ner till Kongo med alltihop. Detta efter att med egna ögon ha sett hur många barn levde i misär.

– De kunde ha varit mina barn, säger hon.

Hon såg dem inte då. Så hon började söka efter dem, alla barn med särskilda behov.

Miza Landström fick själv för några år sedan en för tidigt född dotter som har ett funktionshinder.

– Jag hade faktiskt aldrig sett barn med funktionshinder i Kongo. Men insåg att de ju måste finnas.

Och när hela familjen åkte ner från Tyresö till hennes hemland Kongo-Kinshasa fick hon i sökandet veta att de gömdes eller glömdes bort. Många dog.

Okunskapen är stor, förklarar Miza Landström. Många tror att barnen är förhäxade. I huvudstaden besökte hon och hennes familj ett rehabiliteringscenter.

– Det var hemskt. Jag fick en chock när jag såg vilka behov de hade. Föräldrar bar sina barn dit – för de hade inga rullstolar eller kryckor. En mamma bar sin 12-åring på ryggen.

Vid ett besök i sin pappas by såg hon en liten pojke som var alldeles ensam. Han var inte som de andra.

– De kallade honom Japan, för att han hade sneda ögon. Ingen visste vad han hette. Vi bestämde oss för att hjälpa honom, berättar Miza.

Pojken, som hon fortfarande skickar ner pengar till, blev startskottet. Väl hemma i Tyresö igen satte sig Miza Landström och ringde runt.

Hos de stora hjälporganisationerna fick hon veta att ingen av dem gav stöd till barn i Kongo. Så hon bestämde sig för att själv göra det.

– I Kongo kostar ett par kryckor 200 dollar styck. Något jag visste att de skulle ha behov av.

Hjälpmedelcentralen i Stockholm sa ja direkt och skänkte 100 kryckor och en rullstol. Från Team Olmed fick hon in specialanpassade skor, och från andra håll vanliga barnskor.

I januari åkte hela familjen ner till Kongo igen.

Med sig hade de åtta väskor med skor, och 100-tals kryckor och en rullstol. I Kongo fick de kontakt med ett barnhem som nyligen öppnat en avdelning för barn med särskilda behov, det enda barnhem som Miza med säkerhet vet tar emot dessa barn.

– Av 700 barn fanns där 100 barn med funktionshinder. Det var riktigt hemskt, barnen bara satt eller låg för de kunde ju inte ta sig fram. Många bara kramade oss när vi skänkte sakerna. De gick rakt in i mitt hjärta.

Familjen är nu hemma i Tyresö igen. Men tankarna är ofta hos barnen i Kongo. Miza Landström har därför påbörjat ytterligare en insamling, den här gången hoppas hon kunna fylla en container.

– Barnen där kunde vara mina barn. Jag måste åka ner snart igen.

Det var hemskt. Jag fick en chock när jag såg vilka behov de hade.miza landström