De göms undan av ett plank

Pia Andersson Wredlert med sonen William Wredlert och Madelene Sjöqvist med sonen Joel Larsson tar fajten för att kommunen ska ta bort det plank som satts upp utanför deras barns fönster.
Pia Andersson Wredlert med sonen William Wredlert och Madelene Sjöqvist med sonen Joel Larsson tar fajten för att kommunen ska ta bort det plank som satts upp utanför deras barns fönster.
Joakim Comstedt och hans mamma Karin Wennerberg på uteplatsen.
Joakim Comstedt och hans mamma Karin Wennerberg på uteplatsen.
Planket kostade cirka 200 000 kronor att bygga, enligt uppgift från Tyresö kommun. Joel Larsson tycker att det är onödigt.
Planket kostade cirka 200 000 kronor att bygga, enligt uppgift från Tyresö kommun. Joel Larsson tycker att det är onödigt.

I januari fick William, Joel och Joakim och de andra som skulle bo på det nyrenoverade gruppboendet i Tyresö flytta in.

– Allt var verkligen toppen. Våra killar känner ju varandra sedan tidigare, berättar Madelene Sjöqvist, mamma till 26-årige Joel.

Men i april hände något oväntat. Till personalens och föräldrarnas stora förvåning byggdes ett 2,3 meter högt plank utanför Williams, Joels och Joakims enda fönster, bara en dryg meter från deras uteplatser. Tidigare hade det funnits en tujahäck där.

Personalen på boendet och föräldrarna reagerade starkt. Efter flera samtal och mejl till tjänstemän på Tyresö kommun klarnade bilden. Kommunen hade låtit sätta upp planket för att det ingick i fastighetens detaljplan från 2002. Planket var en bullerskärm.

– Men buller mot vad? Våra pojkar för inget väsen och det går ingen bilväg här utanför. De få leveranser som kommer till boendet stannar på andra sidan huset. Vi kan inte se det på något annat sätt än att planket är där för att våra pojkar inte ska synas eller höras, säger Madelene Sjöqvist.

För henne och de andra föräldrarna för planket tankarna till 1950-talet, då personer med funktionsnedsättningar gömdes undan på institutioner – långt ifrån de idéer om öppenhet som präglar synen på personer med funktionsnedsättning i dag.

– Man blir så ledsen när man kommer hit, och sedan förbannad. Det känns särbehandlande och kränkande, säger hon.

Heléne Hjerdin, avdelningschef för planavdelningen på stadsbyggnadsförvaltningen, förstår att planket väcker känslor. Hennes förklaring är att kommunen 2002 lade in det i detaljplanen, som ett skydd för närboende i samband med att gruppboendet skulle byggas ut.

– Även Trollbäckens egnahemsförening tryckte på. Då bestämde kommunen att gå de enskilda intressena till mötes. Men sådant kan förstås tolkas olika under olika tidsperioder, säger Heléne Hjerdin.

Gunny Bäckström, tillförordnad chef för socialförvaltning, med lång erfarenhet från arbetet med personer med funktionsnedsättning i Tyresö, menar att plankets historia sträcker sig bortom 2002.

– Det byggdes upp ett skydd redan på 1990-talet, efter klagomål. Då bodde det personer på gruppboendet som saknade språk och därför kommunicerade högljutt med ljud. Nu står planket där det står, och att brukarna har bytts ut är det ingen som bryr sig om. Vi vill inte ha sådana här lösningar, säger hon och betonar hur sorgligt hon tycker att det är att de anhöriga tagit så illa vid sig:

– Inte för en enda sekund vill vi att de som bor på våra gruppboende eller deras anhöriga ska känna att vi försöker mörka att de finns. Men här har vi inte en chans. Att ändra en detaljplan tar väldigt lång tid, säger hon.

Enligt Helene Hjerdin och Gunny Bäckström kan Tyresö kommun nu bara jobba för att planket ska se trevligare ut.

– I samråd med föräldrarna och de som bor där kan man ju jobba med växtlighet och belysning, säger Heléne Hjerdin.

På intresseorganisationen FUB tar man emot berättelsen om planket i Tyresö med bestörtning. Thomas Jansson, ordförande, menar att omodernt bara är förnamnet.

– Bullerplank signalerar att de som bor där är obehagliga, och att man inte vill ha dem bredvid sig. Det är ett kliv tillbaka till den tid då man gömde undan folk, säger han.