ANNONS

De hoppas att Jakobsbergs gård ska räd

Teatergruppen Skärskådarna både repeterar och uppträder på gården.
Teatergruppen Skärskådarna både repeterar och uppträder på gården.
Alice Quensel hade många härliga somrar vid Jakobsbergs gård, 1898–1919.
Alice Quensel hade många härliga somrar vid Jakobsbergs gård, 1898–1919.
Kerstin Elfstrand kom till Bredäng som den första bibliotekarien, 1964. Det var hon som fick upp ögonen för Jakobsbergs gård och drev arbetet med att göra den till en kultur- och föreningsgård.
Kerstin Elfstrand kom till Bredäng som den första bibliotekarien, 1964. Det var hon som fick upp ögonen för Jakobsbergs gård och drev arbetet med att göra den till en kultur- och föreningsgård.
Elisabeth Ineheim
Elisabeth Ineheim var husfru på Jakobsbergs gård i 23 år och fortsätter att hjälpa till på ideell bas. Reidar Persson i Föreningen Jakobsbergs gård, arbetar också ideellt för att rädda gården.
Ett tag hotade konkurs men nu ser Jakobsbergs gård ut att vara räddad. Mitt i tecknar gårdens historia, som 1700-talspärla i ett miljonprogramsområde.
ANNONS

Musik från en blockflöjt ljuder på grusplanen vid Jakobsbergs gård. Det är Mikael Axelsson som spelar Fjäril vingad syns på Haga, omgiven av sina kamrater i teatergruppen Skärskådarna. Musiken samspelar perfekt med den ljusgula 1700-talsgården, inbäddad i grönska i miljonprogrammets utkant.

– Vi kommer hit från Ålgryte dagliga verksamhet varje tisdag för att repetera. Vi blev överlyckliga när vi hörde att gården tycks vara räddad för vi har ingen annanstans att ta vägen, säger cirkelledaren Clas Gustavsson.

Skärskådarna är inte ensamma om att använda Jakobsbergs gård. Sedan den invigdes 1973 har föreningar möten, föreläsningar, föreställningar, kurser och uppträdanden här.

– Den som varit här längst är nog Citroënklubben. Och så har vi föreningen Hem och Samhälle, Stockholms spelmansgille, JSK Basket, Mälarhöjdens IK, scouterna, föreningar för synskadade, funktionshindrade och strokedrabbade. Och midsommar har firats här ända sedan 1889, säger Elisabeth Ineheim.

Hon tar emot i herrgårdens kök, där en murad 1600-talsspis vittnar om gårdens långa anor.

Här bjuder hon på hemlagad vinbärssaft och berättar om sin tid som husfru på gården. För ett par månader sedan slutade hon, efter 23 år som fast anställd. Pengarna räckte inte till hennes lön.

Det är hon ledsen för. Men samtidigt är hon lättad över att den nya styrelsen för Föreningen Jakobsbergs gård har presenterat en plan för att kunna rädda gården.

– Den här gården behövs. För att kunna ro framåt måste man kunna se bakåt, och gården är en viktig del av områdets historia. Även nysvenskar behöver se vilka rötter som finns, det här är ju deras nya hembygd, säger hon och berättar med värme i rösten om förskolan strax intill, som regelbundet tar hit alla barn och berättar om gårdens historia för dem.

Det är en historia som inleds vid 1600-talets början, då ett torp låg här, under Sätra gård, och arrenderades ut till olika stockholmare. 1748 tog garvaren Jacob Graver över arrendet. Han döpte torpet till Jakobsberg och började bygga om det till en liten herrgård.

ANNONS

Det idylliska läget gjorde att gården så småningom blev ett populärt sommarnöje. Ägarna hyrde, långt in på 1900-talet, ut gården till stadsbor som ville slippa larm och damm under sommaren.

En av dem, Alice Quensel, skrev ner sina minnen från barndomens somrar här, 1898–1919. Hennes berättelse ger en livlig inblick i en tid då det här var ”riktiga landsbygden” och gården var omgiven av ett lantbruk med åkrar, ängar, lador, stall och ladugård.

Så är det knappast nu. 1961 köpte Stockholms stad både Sätra gård och Jakobsbergs gård med ägor, för att kunna bygga moderna förorter. Sedan växte miljonprogrammet Bredäng snabbt fram. En av dem som då kom hit var Kerstin Elfstrand, Bredängs första bibliotekarie. Hon fick syn på den nergångna Jakobbergs gård under en promenad – och såg potentialen.

– Utan henne hade Jakobsbergs gård aldrig blivit någon kulturgård. Jag är så glad att jag bad henne skriva ner sina minnen, jag har burit med mig hennes ord här, säger Elisabeth Ineheim och lägger handen över bröstet.

Kerstin Elfstrand jobbade hårt för att Jakobsbergs gård skulle restaureras och blir en kulturgård för de nyinflyttade Bredängsborna.

Hon involverade såväl ägaren Stockholms stad som en rad lokala föreningar och såg till att Föreningen Jakobsbergs gård grundades.

Efter en 10-årig uppbyggnadsfas invigdes så kultur- och föreningsgården, 1973.

– Det är den enda riktiga samlingslokalen som finns i Bredäng. Det är en anledning till att gården är så viktig, säger Reidar Persson som slutit upp i köket.

Han är Föreningen Jakobsbergs gårds nye ordförande. Den nya styrelsen har gjort upp en plan som förhoppningsvis ska rädda gården. Men Reidar Persson betonar att också den gamla styrelsen lagt ner ett stort arbete.

– Den gamla styrelsen kämpade och bråkade länge, säger han.

Ideellt arbete, ökad uthyrning och en avbetalningsplan ska rädda Jakobsbergs gård. Gården har en skuld på nära 200 000 kronor. En viktig orsak är att hyresvärden AB Stadsholmen (ägt av Stockholms stad) har höjt hyrorna i högre takt än anslaget från kulturnämnden ökat.

I vintras var konkursen nära. Reidar Persson och ytterligare två personer arbetar gratis under maj och juni, samtidigt som pengar kommer in för de verksamheter gården bedriver.

I juni hoppas man att gården får sitt ordinarie halvårsanslag på 374 000 kronor. Med hjälp av den summan ska man betala sin förskottshyra i tid. Sedan ska skulden till AB Stadsholmen betalas enligt en betalningsplan.

För att öka intäkterna ska gården öka den uthyrning som redan pågår, till fester, bröllop, kurser, konferenser och liknande.

Dessutom ska gården, enligt kulturförvaltningens önskemål, starta fler verksamheter för barn och unga i stadsdelen och arbeta för att få till stånd möten över kultur- och generationsgränser.

Fakta

Sommarnöje blev kulturgård

Jakobsbergs gård är ”synnerligen kulturhistoriskt värdefull”, enligt Stockholms stadsmuseum. Gården är ”blåklassad” i stadsmuseets kulturhistoriska klassificering.

Herrgårdsbyggnaden uppfördes på 1750-talet. På 1800-talet blev den ett populärt sommarnöje för stadsbor som hyrde in sig där.

Gården var i privat ägo till 1912, då KE Boström testamenterade den till Ersta Diakonianstalt, Sällskapet Pauvres Honteux och Stockholms sjukhem. Uthyrning till sommargäster fortsatte.

1961 köpte Stockholms stad både Jakobsbergs gård och Sätra gård med ägor, för att börja bygga förorterna Bredäng och Sätra.

1967 bildades Föreningen Jakobsbergs gård.

1973 invigdes Jakobsbergs gård som kultur- och föreningsgård. I dag drivs gården av cirka 25 föreningar/medlemsorganisationer, genom en vald styrelse.