Året var 1988 och jubileet skulle firas med pompa och ståt. Invånarna bjöds in att själva bidra till festligheterna­ genom att köpa ett av 700 träd och på så vis bidra till ett ”skönare och attraktivare Södermalm”. Med det följde även en plakett graverad med köparens namn som skulle sättas vid trädet.

Staden å sin sida åtog sig att sköta om träden i minst 50 år.

– Vi tyckte det var en lysande­ idé. Dessutom tänkte vi att det var kul att ha något­ som skulle leva kvar efter oss, säger­ Ingrid Skinner.

Ingrid och Derek Skinner köpte ett träd för 1 200 kronor. Det var en lönn i Högalidsparken, vars grönska de har utsikt över från vardagsrummet. Där promenerar de dagligen med sin hund Amber.

Nu väntar sågen för deras träd eftersom nya bostäder ska byggas i parken. Ett dråpslag, säger Ingrid Skinner.

Derek och Ingrid Skinner har samlat tidningsklipp om träden.

Victor Malmcrona

Sköta själva

Paret har i 35 år kämpat för att hålla lönnen vid liv. Ingrid­ plockar fram den gamla broschyren där träden salufördes. I den har hon samlat urklipp från tidningar. Tillsammans berättar de en snöplig historia.

Planteringarna invigdes högtidligt på Mosebacke. Kung Carl Gustav fick där själv sätta första trädet.

Redan samma år rapporteras att hundratals träd stod utan köpare. Ett annat klipp berättar att drygt 20 träd, främst björkar, hade strukit med i värmen. Kungens träd stod i ett år innan bara en ledsen pinne återstod.

– Vårt första träd dog på några månader, jag fick bråka­ en del och till slut fick vi ett nytt. Då förstod vi att vi måste sköta det själva om vi ville ha det kvar, säger Ingrid.

Planteringen av träden invigdes på Mosebacke i närvaro av kung Carl Gustav.

Victor Malmcrona

Torra somrar och inget vatten

Alla träd såldes till slut, men 1995 konstaterades att flera var i bedrövligt skick till följd av torra somrar och utebliven vattning.

– Det hände också att folk grävde upp träden. Snodde dem, helt enkelt. Några vandaliserades­. De var ju så små och bräckliga.

Många plaketter stals. Även paret Skinners skylt försvann. Efter mycket letande hittade de den i en buske.

– Då tänkte vi att ”en chans kan man få, men inte två”. Så vi tog hem den.

Under åren har de släpat hundratals liter vatten upp till parken.

– Vi gick upp med stora dunkar och rullvagn. Efter några år så klarade lönnen sig själv. Nu är den jättefin.

Paret Skinners lönn är ett av få träd som överlevt sedan de planterades på 1980-talet.

Victor Malmcrona

Kamp för trädet

Fler årsringar får lönnen inte samla på sig. Bostadshus ska byggas i parken där den står. Markarbeten startade nyligen.

– Vi insåg att vi kanske inte kunde stoppa ett bygge för att rädda en lönn, så vi föreslog att de skulle flytta på trädet. Vi fick till svar att det var för stort och hade för djupa rötter.

Hur känns det när löftet­ var att ta hand om det i minst 50 år?

– Sorgligt. Vi tycker så mycket om vårt träd och har gett det mycket kärlek. Vi brukar­ gå dit och prata med det, klappa på stammen.

Föränderlig stadsmiljö

På stadsdelens avdelning för stadsmiljö har träden i stort fallit i glömska. Det finns inga aktuella sammanställningar över vilka som finns kvar eller deras status.

– Vi är tacksamma för alla som ställde upp 1988 och som bidragit till Södermalms grönska men stadsmiljön är delvis föränderlig och det påverkar i det här fallet trädet, säger stadsdelsdirektören Alexandra Wynn.

Under åren har Derek och Ingrid Skinner släpat hundratals liter vatten till Högalidsparken för att hålla lönnen vid liv.

Victor Malmcrona