De lär ut engelska i fiskebyn

De ville komma ut i världen och göra nytta som volontärer. Nu har Filippa Norman och Kajsa Olsson varit sju veckor i fiskebyn Sang Arun. Där har de startat tjejprojekt och undervisat engelska.

– Jag har fått en annan syn på vardagsproblemen där hemma nu. De känns så små om man jämför med livet som människorna lever här.

Det säger Kajsa Olsson när Lokaltidningen Mitt i får tag på henne och Filippa Norman via Skype. Det är ett svar på frågan vad som gjort starkast intryck på dem.

Filippa håller med sin kompis.

– Ja, och så har barnen gjort stort intryck. Vi har fått jättebra kontakt med allihop och kommer att fortsätta att prata via skype när vi är tillbaka i Sverige igen.

Redan när Filippa var 10 år började hon intressera sig för sin omvärld.

– När jag var ute och reste med min familj såg jag fattiga barn ibland och ville hjälpa dem.

De hade funderingar på att åka ut och arbeta på barnhem men fick av en slump reda på att en australiensisk kvinna, Debohra Jewell King, drev organisationen WAT About Cambodja som ett välgörenhetsprojekt i Kambodja och Thailand. I Thailand heter det Sacs, Sang Arun community school.

De tog kontakt och fick komma dit och ta hand om engelskundervisning på kvällstid. Barnen går i skolan mellan klockan 7–17 och två kvällar i veckan har de fått lära sig engelska av Filippa och Kajsa.

– Vi betalar resa, mat och husrum men inte mer, så som det ofta är när man reser som volontär för att arbeta på barnhem, säger Kajsa.

Att alla barn kan gå i skolan i den här byn är just tack vare Sacs närvaro, säger tjejerna. För att gå i skolan i Thailand måste man ha skoluniform, men många fattiga har inte råd med det.

– 80 procent av de här barnen har faddrar och de pengarna delas mellan alla barn i klassen.

Förutom engelskan har de startat ett projekt för att särskilt stödja flickorna i byn.

– De behandlas inte riktigt bra och blir ofta gravida tidigt, säger Filippa. Nu har vi sett till att de ska få undervisning av en sjuksköterska så de lär sig hur de ska skydda sig.

De räknar med att komma tillbaka inom ett år men hoppas att andra unga människor ska intressera sig för volontärarbete i byn.

– Det vore bra om engelskan och tjejprojektet kunde få fortsätta även när vi har åkt.