Staketet vid fontänen på torget i Skärholmen är kantat av affischer. Här gör de olika partierna sitt bästa för att locka väljare att rösta på dem i EU-valet den 9 juni. Valambassadören Ayse Bilir och Mira Palme, projektledare på Sveriges kvinnoorganisationer, går fram till en kvinna som sitter på en bänk vid fontänen.

– Har du tänkt rösta i EU-valet, frågar Ayse Bilir.

Kvinnan tvekar. 

– Jag vet inte, säger hon. 

Ayse Bilir berättar om valet, ger henne en broschyr med information och betonar att det är viktigt att göra sin röst hörd och säga vad man tycker och tänker och vara med och påverka samhället och framtiden. 

Mira Palme och Ayse Bilir pratar med utrikesfödda kvinnor i Skärholmen för att få fler att rösta.

Angie Gray

Vill få invandrarkvinnor att förstå att deras röst spelar roll

Men här i Skärholmen är det utmanande. Siffror från stadsdelsförvaltningen visar att utrikesfödda i området röstar i betydligt mindre utsträckning än svenskfödda. Men det hoppas Ayse Bilir och Mira Palme kunna ändra. 

– Vi vill få invandrarkvinnor att förstå att de är viktiga för det svenska samhället. Deras röst spelar roll för att ändra framtidens samhälle. Det är viktigt att rösta annars tar någon annan din röst, säger Ayse Bilir som själv bor i Skärholmen. 

Hon jobbar som tolk. Uppdraget som valambassadör är ideellt och innebär bland annat att hon pratar med grannar, vänner och besöker olika föreningar för att diskutera valet och vad det innebär. Men när hon och Mira Palme går fram och pratar med kvinnor på torget vill få av dem diskutera EU-valet.

– Många kvinnor är uppvuxna i länder där de fått lära sig att de inte ska synas eller höras så de vill inte uttala sig av rädsla för vad grannar eller familjen ska tycka eller tänka, det sitter i ryggmärgen. Det är också svårt att uttala sig när man inte riktigt kan språket eller kulturen. Många har också tappat tron på politiker, säger Ayse Bilir.

Hon berättar att hon själv fått utstå mycket kritik när hon som första turkiska kvinna var med och nattvandrade.

– De tyckte inte att kvinnor skulle göra sådant, men jag brydde mig inte om det för ungdomar är samhällets framtid. Det är vi som uppfostrar våra barn och om inte vi utbildar dem vem skulle då göra det, säger hon och fortsätter:

– Jag har blivit kallad för jävla feminist men jag bryr mig inte längre, jag är en stark kvinna och både mormor och farmor och vet var jag står, säger hon. 

Hur ska man få fler utrikesfödda kvinnor att våga ta plats och göra sina röster hörda?

– Jag tror det handlar om att ge goda exempel på vad man kan uppnå tillsammans. Det handlar om systerskap. Det är svårt när man sitter ensam och tänka att man ska gå och rösta men om man vet med sig att man är flera som gör det så tror jag att man kan hitta styrka i det, säger Ayse Bilir.

Som exempel nämner hon att det var kvinnor som drev på så att kvinnlig könsstympning blev förbjudet i Sverige 1982. 

På Skärholmens bibliotek träffar valambassadörerna Carolina García och Susanna Armengol.

Angie Gray

När Ayse Bilir och Mira Palme sätter upp en affisch på Skärholmens bibliotek träffar de Carolina Gracía och Susanna Armengol. Susanna Armengol har redan röstat, men det var inte självklart.

– Jag tänker att det är viktigtigare vad vi gör varje dag i vardagen och att det gör större skillnad, säger hon.

Men väninnan Carolina Gracía fick henne att tänka om.

– Det är jätteviktigt att rösta för då avgörs vilka som bestämmer och fattar beslut för vår räkning. Det är också viktigt för demokratin så att vi inte förlorar vår möjlighet att rösta, säger hon.