”De som vet vad som hände tiger”

”Idag hade Anders varit 34 år, vuxen, kanske haft familj, vad vet jag. Jag får ju aldrig lära känna den Anders”, säger Lilian Gustafsson.
”Idag hade Anders varit 34 år, vuxen, kanske haft familj, vad vet jag. Jag får ju aldrig lära känna den Anders”, säger Lilian Gustafsson.
Mamma Lilian Gustafsson tror att personliga saker låg bakom.
Mamma Lilian Gustafsson tror att personliga saker låg bakom.
På nyårsdagen 1995 hittades Anders Gustafsson från Solna mördad inne i ett saltlager i Hammarbyhamnen. Hans kropp var svårt sargad och hans högra hand var avhuggen.

Ännu har ingen gripits för mordet.

Lilian minns ännu det sista samtalet från sonen på nyårsnatten 1994. Han ringde strax före tolvslaget och försäkrade henne att allt var lugnt på festen han var på.

Enligt polisutredningen är det troligt att han mördades bara minuter efter att de lagt på luren.

– Jag tror att de lät honom ringa mig för att lugna mig. För att jag inte skulle komma dit, säger Lilian Gustafsson.

Dagen efter hittades Anders skändade kropp inne i ett saltlager i Hammarbyhamnen. Polisen misstänker att minst tre gärningsmän måste ha varit inblandade. Ingen person har dock kunnat knytas till mordet. Och ingen har velat berätta.

– Någon vet vad som hände Anders, och de som vet vad som hände tiger. Jag tror det var planerat, per­sonligt och av någon han känner.

Enligt Lilian hade Anders hårdrocksintresse fått honom att söka sig till skinnskallarnas konsertlokal Höder dart i dåvarande Fryshuset vid Danvikstull på Södermalm. Hon berättar att sonen tyckte att det var häftigt att få vara med i ett sammanhang med äldre och kom precis som killarna där att raka huvudet under en period.

Något som kommit på tal som ett möjligt motiv är att Anders judiska ursprung skulle ha blivit känt för någon i hans bekantskapskrets. Anders pappa är född i Israel, men Anders och han träffades aldrig.

– Det har ju förekommit i spekulationerna, men jag vet inte hur Anders hanterade det. Han trodde nog inte att det var så farligt. Ärligt talat tror jag inte att han reflekterade över det.

Själv tror hon att mordet handlade om rent personliga saker.

– Jag tror det handlade om svartsjuka, avundsjuka. Anders hade tjejtycke och lätt för att prata med tjejer.

Anders Gustafsson var Lilians enda barn. Hon tänker ofta på dem som begick mordet och vilka liv de levt och lever i dag. Har de egen familj? Barn? Har även de förlorat någon anhörig? Och vad känner de inför det de gjort?

– Någon känsla borde ju ha poppat upp. Hur kan man leva med något sådant? Men det finns kanske en avstängningsmekanism.

Handlar viljan att få klarhet om rättvisa eller att få ro?

– För mig finns två frågor kvar: vem och varför. Jag tror jag kommer kunna försonas om jag får veta, men aldrig förlåta. Det är skillnad, menar hon.

– Samtidigt ska ju inte sådana här människor få gå fria.

På Anders födelsedag 2002 ringde telefonen hemma hos Lilian. Hon berättar att en mansröst kallt förkunnade: ”Det var jag som dödade Anders”.

– Jag minns att jag svarade ”varför?” och att han sa att ”det var Anders eget fel”. Han sa att han inte ville fortsätta prata eftersom han misstänkte att jag spelade in samtalet, berättar Lilian.

Hon är övertygad om att mordet kommer att lösas så småningom.

– Jag har bestämt mig för att det ska lösas. Jag kan inte ge upp hoppet – då ger jag ju upp alla år med Anders, säger hon.

Anders fall är fortfarande öppet.

– Jag jobbar med det varje vecka, allt eftersom tipsen kommer in, säger ansvarige utredaren Urban Morin.

Enligt Bertil Salin, förundersökningsledare vid cold case-grupp­en i Stockholm, är mordet ett av tio olösta fall som gruppen prioriter­ar. Det senaste är att man genomför nya förhör som man hoppas ska kunna föra utredningen framåt.

Fallet är exceptionellt eftersom den tekniska bevisningen är lika med noll och att ingen verkar vilja berätta om vad som hänt.

– Det är inte ett pip, helt låst, trots att det gått så många år, säger Urban Morin.

Att mördarna lyckats hålla sin hemlighet så länge förbryllar honom.

– Det enda som kan få detta löst är att någon börjar berätta.