De senaste fem åren har Bageriet Bak bott i Kastanjegården. På torget blandas en doft av kanel och brinnande ved. Självaste femårsdagen har ägaren Conrad Tyrsén inte ens tänkt på.

– Min tanke är hela tiden att inte tjäna pengar på det vi gör, utan jag driver det bara med lust. Gästen känner av det, att vi gör detta för att det är kul, säger han.

När Conrad Tyrsén tänker tillbaka på starten för fem år sedan minns han också ovissheten. 

– Det här stället var som ett råtthål, men min idé var att flytta ut till Hökarängen som var på väg uppåt – och det saknades ett vattenhål. 

Och att bygga upp något från grunden är inte alltid en dans på rosor. 

– Det blev stopp i bygget en period, så satt jag på bänken en morgon och försökte få in känslan. Det kom inte förbi en enda jävla människa. Så då kände jag att det aldrig­ skulle gå. Men så sålde­ vi 2 000 kanelbullar första dagen­, och så har det fortsatt. 

Målet, och anledningen till att bageriet har lyckats hålla öppet så länge, har alltid varit att hitta på någonting nytt.

– Vi hade en vision om att få till en mötesplats. Under sommaren har vi haft 24 jazzkonserter, och så har vi haft ett gäng salsa-lördagar. Allt handlar om att vi vill ha en levande plats.

Sandra Hedlund och dottern Ninni Blom har tajmat vabben perfekt. Sandra fick tips om Bak från en kompis, så idag är första gången de är på besök. Favoriten? Bullen såklart.

Gustav Ohlén

Bakom kulliserna

Jonatan Almendra har jobbat på Bak i två år. Han har jobbat på flera andra bagerier­ i Stockholm, men har fastnat för lugnet på Kastanjegården.

– Jag tycker vi gör de bästa bullarna i Stockholm, de är speciella. Normalt sett har man knutar.

Varje dag producerar Jessica Sjöström tillsammans med Jonatan Almendra och övriga i bageriet hundratals bullar.

Gustav Ohlén

Kan du visa hur man gör?

– Absolut! Vi börjar med att hålla en degslinga och så rullar vi den runt tummen så här, säger han och virar vant ihop ett degnystan. 

– Varje bulle ska väga hundratio gram, men vi har en våg i handen, säger han och placerar klumpen på en till synes mjölfri köksvåg. Det landar på hundratolv gram.

Under kommande fem år har Conrad Tyrsén inga större tankar på att expandera. I stället, berättar han, känns det bättre att satsa på det som finns, och utvecklas med området. 

– Om fem år vill vi att grannarna är lika glada som i dag att vi är här, säger han.